Add parallel Print Page Options

Profetia och tungotal

14 Låt kärleken vara ert främsta mål, men be om de speciella gåvor som den helige Ande ger, och särskilt om gåvan att profetera.

Om din gåva är att tala i tungor, det vill säga tala på ett språk som du inte har lärt dig, så talar du till Gud och inte till människor, eftersom de inte kan förstå dig. Du talar genom Andens kraft, men allt du säger är en hemlighet.

Men den som profeterar förkunnar Guds budskap. Han hjälper andra att växa i Herren och uppmuntrar och tröstar dem.

En person som talar i tungor får alltså själv hjälp till att växa i Anden, men den som profeterar kommer med budskap från Gud, och bygger upp hela församlingen.

Jag önskar att ni alla hade gåvan att tala i tungor, men jag önskar ännu mer att ni alla kunde profetera och förkunna Guds budskap. Det är nämligen en större och mer användbar utrustning än att tala på okända språk, om du inte efteråt kan tolka vad du har sagt, så att de andra också kan få någon nytta av det.

Kära vänner, tänk er att jag själv skulle komma till er och tala på ett språk som ni inte förstod. Till vilken nytta skulle det vara? Men om jag på ett språk som ni förstår, talar om vad Gud har visat mig och berättar om det jag känner till och om vad som ska hända och om de stora sanningarna i Guds ord - så är det vad ni behöver och det kommer att hjälpa er.

Om ett instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna höra vilken melodi som spelas? Ingen kan känna igen en melodi, spelad på en flöjt, om inte varje ton ljuder klart.

Och om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid?

Hur ska en människa då kunna förstå vad du menar, om du talar till henne på ett främmande språk? Det är som att prata i tomma luften.

10 Jag antar att det finns tusentals andra språk än mitt i världen. Alla är användbara för dem som förstår dem,

11 men mig säger de ingenting. Om någon talar till mig på ett språk jag inte förstår så är vi främlingar för varandra.

12 Eftersom ni är så ivriga att få den helige Andes gåvor, så be honom om de bästa. De som kan bli till verklig hjälp för hela församlingen.

13 Om någon har fått gåvan att tala okända språk, så bör han också be om gåvan att uttyda och tolka det han säger, så att alla kan förstå.

14 För om jag ber på ett språk som jag inte förstår, så ber min ande, men jag vet inte själv vad jag säger.

15 Hur ska jag då göra? Jag ska be på båda sätten. Jag kan tala i tungor, men också be på mitt modersmål. Jag kan sjunga i anden men också på mitt eget språk, så att jag förstår den lovprisning som jag för fram.

16 För om du talar tungomål och prisar och tackar Gud enbart med anden, hur ska då de som inte förstår dig kunna lovprisa Gud tillsammans med dig? Hur ska de kunna förena sig med dig i tacksägelse, när de inte vet vad du säger?

17 Det finns inget att invända mot att du tackar Gud på det sättet, men de andra människorna som är närvarande får ingen hjälp av det.

18 Jag tackar Gud för att jag talar i tungor mer än någon av er.

19 Men i offentliga gudstjänster talar jag hellre fem ord som människor kan förstå och få hjälp av än tiotusen ord i tungor på ett okänt språk.

20 Kära bröder, var inte naiva när det gäller att förstå detta. Ni ska vara lika oskyldiga som barn i fråga om allt ont, men när det gäller förståndet ska ni vara fullvuxna.

21 Det står i de gamla Skrifterna att Gud ska sända män från andra länder till att tala till sitt folk på främmande språk, men inte ens då ska de lyssna.

22 Att be på ett okänt språk för inte människor till tro, men det profetiska talet övertygar och skapar tro.

23 Anta att en som inte tror kommer till församlingen och hör er tala på olika språk. Nog kommer han att tro att ni är galna.

24 Däremot om ni alla profeterar, så kan era vittnesbörd övertyga hans samvete om att han är en syndare.

25 Hans hemliga tankar kommer att bli kända, och han kommer att falla ner på sina knän och tillbe Gud och förklara att Gud verkligen finns där ibland er.

Regler för gudstjänsten

26 Mina bröder, låt oss nu sammanfatta vad jag har sagt. När ni kommer tillsammans bör det fungera på det sättet att några sjunger, andra undervisar eller berättar något som Gud har låtit dem förstå, andra talar tungomål eller uttyder någon annans tungotal. Men allt som görs måste vara nyttigt för alla och tjäna till att bygga upp dem i tron på Herren.

27 Inte fler än två eller högst tre bör tala på okända språk,

28 och om ingen som kan tolka finns närvarande bör de inte tala högt. De kan tala tyst för sig själva och för Gud, men inte offentligt.

29-30 Två eller tre kan profetera, om de har gåvan, men bara en i taget, medan de andra lyssnar. Om någon får ett budskap eller en uppenbarelse från Herren ska den som då talar sluta.

31 På det sättet kan alla som har profetians gåva få tala, den ene efter den andre, och alla kommer att lära sig något och bli uppmuntrade och hjälpta.

32 Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller att vänta på sin tur.

33 Gud tycker inte om när det är oordning. Han vill att det ska råda harmoni i församlingen.

34 Kvinnorna bör vara tysta under sammankomsterna. De ska inte vara med i diskussionerna, för de är enligt Skriften underordnade männen.

35 Om de undrar över något kan de fråga sina män efteråt i hemmet, för det är olämpligt för kvinnor att ta till orda i församlingen.

36 Håller ni inte med mig? Tror ni att kunskapen om Guds vilja börjar och slutar med er korinthier? Ja, då har ni misstagit er!

37 Ni som gör anspråk på att ni har profetians gåva liksom andra gåvor från den helige Ande borde vara de första att förstå att vad jag säger är en befallning från Herren själv.

38 Men om någon fortfarande inte håller med mig så måste vi lämna honom i hans okunnighet.

39 Därför, kära vänner i tron, var angelägna om att bli profeter, så att ni kan förkunna Guds budskap klart, men säg aldrig att det är fel att tala i tungor.

40 Se till att allt sker värdigt och med ordning.

Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk

14 Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.[a] Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.

Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.

Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.

10 I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. 11 Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. 12 På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. 13 Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. 14 Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.

15 Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. 16 För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen[b] till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17 Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. 18 Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. 19 Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.

20 Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21 Det står ju i lagen:

” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk
    och med främlingars mun.
Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”[c]

22 Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23 Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24 Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25 och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”

Ordning vid de troendes samlingar

26 Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27 När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28 Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.

29 På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30 Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31 Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32 Profeternas ande kan styras av profeterna. 33 Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, 34 ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen[d]. 35 Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.[e]

36 Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? 37 Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. 38 Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.

39 Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40 Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.

Footnotes

  1. 14:2 Eller Anden.
  2. 14:16 Hebr. för det står fast, det är säkert och sant, eller så ska det vara. Det användes som avslutningsord för att bekräfta ett yttrande (5 Mos 27:15-26) eller instämmande i en bön (1 Kor 14:6) eller lovsång (Upp 5:14). I evangelierna förekommer det som inledning till ord av Jesus (med undantag av Matt 6:13) och understryker deras sanning och viktighet. I denna översättning finns det som sannerligen, och ja, sannerligen när det är dubbeltecknat i grundtexten. I Upp 3:14 kallar Jesus sig själv för han som är Amen, det trovärdiga, sanna vittnet.
  3. 14:21 Jfr Jes 28:11-12.
  4. 14:34 Paulus syftade på 1 Mos 3:16.
  5. 14:35 Kvinnorna hade rätt att be högt vid samlingarna och att använda de andliga gåvor Gud hade gett dem, men samhället accepterade inte att en kvinna undervisade männen.