Abraham offrar Isak

22 En tid därefter satte Gud Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!" Han svarade: "Ja, här är jag." Då sade han: "Tag din son Isak, din ende son, som du älskar, och gå till Moria land och offra honom där som bränn-offer på ett berg som jag skall visa dig."

Tidigt nästa morgon sadlade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak. Sedan han huggit ved till brännoffer, gav han sig i väg mot den plats som Gud hade sagt åt honom att gå till. När Abraham på tredje dagen lyfte blicken fick han se platsen på avstånd. Han sade då till sina tjänare: "Stanna här med åsnan. Jag och pojken går dit bort för att tillbe, och sedan kommer vi tillbaka till er." Abraham tog veden till brännoffret och lade den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gick båda tillsammans. Isak sade till sin far Abraham: "Far!" Han svarade: "Ja, min son?" Han sade: "Vi har eld och ved, men var är lammet till brännoffret?" Abraham svarade: "Gud kommer att utse åt sig lammet till brännoffret, min son." Så fortsatte de sin vandring tillsammans.

När de kommit fram till den plats som Gud hade sagt till Abraham, byggde han ett altare där och gjorde i ordning veden. Sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden. 10 Och Abraham räckte ut handen och tog kniven för att slakta sin son. 11 Då ropade Herrens ängel till honom från himlen: "Abraham! Abraham!" Han svarade: "Här är jag." 12 Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son." 13 Abraham såg sig omkring och fick då bakom sig syn på en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Abraham gick dit och tog baggen och offrade den till brännoffer i stället för sin son. 14 Och Abraham kallade platsen Herren förser. I dag säger man: Berget där Herren förser.

15 Herrens ängel ropade ännu en gång till Abraham från himlen: 16 "Jag svär vid mig själv, säger Herren: Eftersom du har gjort detta och inte undanhållit mig din ende son, 17 skall jag rikligen välsigna dig och göra dina efterkommande talrika som stjärnorna på himlen och som sanden på havets strand, och din avkomma skall inta sina fienders portar. 18 I din avkomma skall alla jordens folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst."

19 Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beer-Sheba. Och Abraham bodde i Beer-Sheba.

Nahors släkttavla

20 Sedan berättade man för Abraham och sade: Också Milka har fött barn åt din bror Nahor: 21 Us, hans förstfödde, och Bus, dennes bror, och Kemuel, Arams far, 22 samt Kesed, Haso, Pildas, Jidlaf och Betuel. 23 Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta födde Milka åt Abrahams bror Nahor. 24 Hans bihustru, som hette Reuma, födde Teba, Gaham, Tahash och Maaka.

Gud prövar Abraham

22 En tid senare prövade Gud Abraham. ”Abraham!” sa Gud. ”Här är jag”, svarade han. ”Ta med dig din ende son, Isak, som du älskar, och gå till landet Moria och offra honom där som ett brännoffer på ett berg som jag ska visa dig!”

Följande morgon steg Abraham upp tidigt och sadlade sin åsna. Han tog med sig två unga tjänare och sin son Isak, högg ved till brännoffret och började gå mot den plats som Gud hade sagt till honom. På resans tredje dag såg Abraham målet på avstånd.

”Stanna här med åsnan”, sa Abraham till de unga männen, ”så ska jag och pojken gå vidare och tillbe, och sedan kommer vi tillbaka.[a] Abraham lade veden till brännoffret på Isaks axlar, medan han själv bar elden och kniven. Tillsammans fortsatte de vidare.

”Far”, sa Isak. ”Ja, min son”, svarade Abraham. Då frågade Isak: ”Vi har ved och eld, men var är lammet till offret?” ”Gud ska utse ett offerlamm, min son”, svarade Abraham, medan de gick vidare.

När de kom fram till platsen som Gud hade talat om för Abraham, byggde han ett altare och på det lade han i ordning veden. Sedan band han Isak och lade honom på altaret över veden. 10 Så höjde Abraham kniven för att slakta sin son.

11 Då ropade Herrens ängel från himlen: ”Abraham! Abraham!” ”Här är jag!” svarade han. 12 ”Rör inte pojken och skada inte honom på något sätt! Nu vet jag att du fruktar Gud, när du inte ens undanhållit från mig din son, din ende son.”

13 Då lade Abraham märke till en bagge, som hade fastnat med hornen i en buske. Han gick och tog baggen och offrade den som ett brännoffer på altaret i stället för sin son. 14 Abraham kallade platsen ”Herren utser”. I dag har det blivit till ett ordspråk: ”Herren utser[b] på sitt berg”.

15 Sedan ropade Herrens ängel än en gång på Abraham från himlen 16 och sa: ”Jag, Herren, svär vid mig själv att eftersom du har varit lydig och inte ens undanhållit mig din son, din ende son från mig, 17 ska jag välsigna dig och göra dina efterkommande[c] så många att de blir lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller som sanden på havsstranden. Dina efterkommande kommer att inta sina fienders städer. 18 Genom din avkomma ska alla världens folk bli välsignade, eftersom du har varit lydig mot mig.”

19 Sedan återvände Abraham till tjänarna och de reste tillbaka till Beer Sheva. Abraham bodde i Beer Sheva.

Isak

(22:20—25:11)

20 En tid därefter fick Abraham ett meddelande om att även Milka, Abrahams bror Nachors hustru, hade fått söner. 21 Den äldste hette Us. Sedan kom Bus, Kemuel, Arams far, 22 Kesed, Haso, Pildash, Jidlaf och Betuel. 23 Betuel blev far till Rebecka. Dessa åtta söner födde alltså Milka åt Abrahams bror Nachor.

24 Med sin bihustru[d] Reuma hade Nachor också fyra andra barn, nämligen Tevach, Gacham, Tachash och Maaka.

Footnotes

  1. 22:5 Abraham var övertygad om att de skulle komma tillbaka båda två. Se Heb 11:17-19.
  2. 22:14 Annan möjlig översättning: På berget där Herren blir sedd.
  3. 22:17 Bokstavligen din säd. Detta gäller på samtliga ställen i Bibeln med detta uttryck. Se vidare not till Gal 3:16
  4. 22:24 En bihustru var bunden till sin man, men hade inte en hustrus alla rättigheter. Se 16:2-3 och 30:3-6.