1 Korinthierbrevet 9

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

En apostels rättigheter

9 Jag är apostel, en Guds budbärare, och inte ansvarig inför någon människa. Jag tillhör dem som verkligen har sett Jesus, vår Herre, med mina egna ögon. Och era förvandlade liv är resultatet av mitt intensiva arbete för honom.

² Om jag inte är en apostel enligt andras uppfattning, så är jag det ändå verkligen för er, för ni har blivit vunna för Kristus genom mig.

³ Det är mitt svar till dem som ifrågasätter mina rättigheter.

⁴ Eller har jag inga rättigheter alls? Kan jag inte göra anspråk på samma förmåner som de andra apostlarna har, när de är gäster i era hem?

⁵ Om jag hade en hustru, och hon var troende, skulle då inte jag kunna ta henne med på mina resor, precis som de andra lärjungarna och Herrens bröder och Petrus gör?

⁶ Och är det bara Barnabas och jag som fortfarande måste arbeta för vårt uppehälle, medan ni underhåller alla de andra?

⁷ Inte måste väl en soldat i armén betala sina egna utgifter? Och har ni någonsin hört om en lantbrukare som skördar sin säd och inte har rätt att äta något av den? Inte förbjuder man väl den herde som tar hand om fårhjorden och getterna att dricka något av mjölken?

⁸ Och jag säger er inte bara det som människor tycker är rätt och riktigt. Jag säger er vad Guds lag befaller,

⁹ för i den lag som Gud gav till Mose sa han, att man inte får sätta munkorg på oxen, så att han inte kan äta av det vete han tröskar. Tror ni att Gud bara tänkte på oxarna när han sa detta?

¹⁰ Tänkte han inte också på oss? Naturligtvis gjorde han det. Han sa detta för att visa oss att kristna arbetare ska ha betalt av dem som de hjälper. De som plöjer och tröskar har rätt att vänta sig en del av skörden.

¹¹ Vi har planterat en god andlig säd i era själar. Är det alltför mycket begärt att vi i gengäld får mat och kläder?

¹² Ni ger det till andra som undervisar er, och det bör ni göra. Men borde inte vi ha ännu större rätt till detta? Ändå har vi aldrig bett om denna rättighet, utan klarar vårt uppehälle utan er hjälp. Vi har aldrig krävt betalning av något slag, av rädsla för att ni då skulle bli mindre intresserade av vårt budskap, de goda nyheterna om Kristus.

¹³ Vet ni inte att Gud uppmanade dem som arbetade i hans tempel att ta av den mat som fördes dit som gåvor till honom? Och de som arbetar vid Guds altare får en del av den mat som förs dit för att offras till Herren.

¹⁴ På samma sätt har Herren bestämt att de som förkunnar de goda nyheterna ska få sitt uppehälle av dem som tar emot dem.

¹⁵ Jag har ännu inte utnyttjat denna rättighet. Och jag skriver inte det här för att antyda att jag tänker börja med det nu. Jag skulle faktiskt hellre dö av hunger, än förlora den tillfredsställelse jag får av att predika utan lön.

¹⁶ Min uppgift att föra ut det glada budskapet är ingen uppoffring. Jag skulle inte kunna sluta ens om jag ville. Då skulle jag bli fullkomligt olycklig. Dessutom är det faktiskt Guds order till mig.

¹⁷ Om jag erbjöd mina tjänster av min egen fria vilja, skulle Herren ge mig en särskild belöning. Men situationen är inte sådan, för Gud har valt ut mig och gett mig detta andliga uppdrag. Därför har jag inget val.

¹⁸ Vad får jag då för lön? Glädjen av att förkunna de goda nyheterna utan kostnad för någon och utan att göra anspråk på mina rättigheter är lön nog.

¹⁹ Detta har en stor fördel med sig. Jag är inte tvungen att lyda någon därför att han betalar min lön. Jag har av egen vilja och för min egen tillfredsställelses skull blivit en tjänare åt alla, för att jag ska vinna dem för Kristus.

²⁰ När jag är tillsammans med judar är jag som en av dem, för att de ska lyssna och vinnas för Kristus. När jag är tillsammans med sådana som följer vissa judiska seder och bruk, diskuterar jag inte - även om jag inte håller med dem - eftersom jag vill hjälpa dem.

²¹ När jag är tillsammans med andra än judar, håller jag med dem så mycket jag kan som kristen, naturligtvis utan att kompromissa med min övertygelse. Genom att vara förstående mot dem kan jag vinna deras förtroende och på så sätt också hjälpa dem.

²² När jag är tillsammans med sådana, vars samveten lätt oroar dem, försöker jag förstå hur de tänker. Resultatet blir att de är villiga att låta mig hjälpa dem. Ja, hurdan en person än är så försöker jag finna något gemensamt med honom, så att han låter mig berätta om Kristus och Kristus får möjlighet att frälsa honom.

²³ Jag gör detta för att få dela med mig av det glada budskapet till dem, och för den välsignelse jag själv får när jag ser dem komma till Kristus.

²⁴ I ett tävlingslopp springer alla, men bara en vinner. Löp därför ditt lopp med sikte på att vinna.

²⁵ Du kanske måste säga nej till mycket som kan hindra dig från att göra ditt bästa. En idrottsman tränar hårt bara för att vinna ett sidenband eller en silverpokal, men vi kämpar för en himmelsk lön, som aldrig förlorar sitt värde.

²⁶ Därför springer jag hela loppet med målet för ögonen, jag kämpar för att vinna. Jag är inte som en boxare som slår i luften, jag leker inte.

²⁷ Jag kämpar med mig själv, tränar hårt, och tvingar min kropp att göra vad jag vill i stället för vad den själv vill. Annars är jag rädd för att jag, som utmanat andra att delta i tävlingen, själv kommer till korta i det avgörande provet.