1 Krönikeboken 17

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Gud lovar att välsigna David

17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, kallade han en dag till sig profeten Natan och sa: Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ medan Herrens ark får stå i ett tält!

² Gör vad du har i sinnet, svarade Natan. Herren är med dig!

³ Men samma natt talade Gud till Natan:

⁴ Gå och säg till min tjänare David: 'Så säger Herren! Du är inte den som ska bygga mig ett tempel.

⁵ Jag har inte bott i hus sedan jag förde Israel ut ur Egypten.

⁶ Under hela denna tid har jag aldrig föreslagit någon av Israels ledare, de som jag utsåg till herdar för mitt folk, att bygga mig ett hus av cederträ.'

⁷ Säg så här till min tjänare David: 'Herren den Allsmäktige säger: Jag tog dig från ängarna och fåren när du var en herde och har gjort dig till kung för mitt folk.

⁸ Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Ditt namn ska tillhöra de största på hela jorden.

⁹ Jag ska plantera mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde på den tiden

¹⁰ när domarna regerade över det. Ja, jag ska kuva alla dina fiender. Jag vill i stället 'bygga ett hus' åt dig.

¹¹ När dina dagar här på jorden är till ända och du har gått till dina fäder, ska jag sätta en av dina söner på din tron, och jag ska göra hans kungarike mäktigt.

¹² Han är den som ska bygga templet åt mig, och jag ska befästa hans rike för evigt.

¹³ Jag ska vara hans far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min kärlek och barmhärtighet vika från honom, som jag lät dem vika från din företrädare Saul.

¹⁴ Jag ska sätta honom över mitt folk och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.'

¹⁵ Natan berättade allt det som Herren hade sagt för kung David.

David böjer sig för Herrens vilja

¹⁶ Då gick David in och satte sig inför Herrens ansikte och sa:Min Herre och Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har gett mig allt detta?

¹⁷ Skulle inte det du redan har gjort vara nog? Nu har du också talat om framtiden, och du har beskrivit mig som den mest upphöjde bland människor.

¹⁸ Vad ska jag säga inför denna ära? Du känner mig, och ändå har du bestämt dig för att hedra mig!

¹⁹ Herre, för min skull och enligt din vilja har du bestämt detta och låtit mig få kännedom om alla dessa löften.

²⁰ Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud! Så har vi lärt känna dig!

²¹ Och vilket annat folk på hela jorden är som Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har vunnit tillbaka oss som ett folk åt sig själv, för att göra sig känd genom oss och för att göra stora och mäktiga under genom att fördriva andra folk för oss, ditt eget folk, som du också har räddat ut ur Egypten?

²² Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du har blivit vår Gud.

²³ Jag tar nu emot ditt löfte, Herre, att jag och mina barn alltid ska regera över detta folk.

²⁴ Gör som du har sagt, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet, när alla kan se att du håller vad du lovat. Människor kommer att utbrista: 'Den Allsmäktige är verkligen Israels Gud!' Och Israel ska i all framtid regeras av mina barn och deras efterkommande.

²⁵ Nu har jag frimodighet att be till dig, eftersom du uppenbarat det här för mig.

²⁶ Det är ju du själv Gud, som lovat mig allt detta underbara!

²⁷ Din välsignelse ska vila över mina barn för alltid, för när du, Herre, ger välsignelse, så är det en evig välsignelse!