Add parallel Print Page Options

Assyrien invaderar Juda

32 Trots Hiskias trogna arbete för Herren blev han angripen av kung Sanherib av Assyrien, som belägrade Judas städer i tanke att erövra dem.

När det stod klart att Saherib tänkte anfalla Jerusalem,

sammankallade Hiskia sina furstar och ämbetsmän till krigsråd, och det bestämdes att man skulle täppa igen alla källor som låg utanför staden.

Ett stort arbetslag organiserades för detta, och de dämde också upp den bäck som rann genom trakten.Varför skulle kungen av Assyrien hitta vatten när han kommer hit? sa man.

Hiskia arbetade hårt med att reparera murarna där de var bristfälliga och byggde till och med upp dem där de var nerbrutna. För att ytterligare öka säkerheten byggde han en andra mur utanför den första, befäste terrasserna vid Sions borg och lät tillverka en mängd vapen och sköldar.

Han satte en hel armé på fötter och utsåg officerare, som han sammankallade på den öppna platsen vid stadsporten. I ett tal till dem försökte han stärka deras mod:

Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom!

Kungen har en stor armé, men den består av vanliga människor, medan vi har Herren, vår Gud, som strider för oss!När de hörde detta fick de alla nytt mod.

Kung Sanherib i Assyrien skickade sändebud till kung Hiskia och invånarna i Jerusalem, medan han fortfarande belägrade Lakis, och lät säga:

10 Kung Sanherib i Assyrien hälsar och säger: 'Tror ni att ni kan överleva min belägring av Jerusalem?

11 Kung Hiskia försöker få er att begå självmord genom att stanna kvar i staden. Ni kommer att dö av hunger och törst. Tro honom inte när han säger att Herren, er Gud, ska befria er från kungen i Assyrien!

12 Ni inser väl att det var Hiskia som förstörde alla avgudar och befallde Juda och Jerusalem att använda bara det som finns i templet till att tända rökelse på.

13 Ni vet väl att jag och mina företrädare på Assyriens tron aldrig har misslyckats med att besegra något enda av de folk vi anfallit, och inget folks gudar har kunnat göra det minsta för att rädda dem.

14 Nämn bara ett enda tillfälle när någon, någonstans kunnat stå emot oss! Vad är det som får er att tro att er Gud skulle kunna lyckas bättre?

15 Låt inte Hiskia lura er! Tro inte på honom! Ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina föregångare. Varför skulle då er Gud kunna göra det!'

16 På detta sätt hädade sändebuden Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia genom sina förolämpningar.

17 Kung Sanherib skickade också flera andra brev, där han hädade Herren, Israels Gud.Alla andra länders gudar misslyckades med att rädda sina folk från min hand, och Hiskias Gud kommer också att misslyckas, skrev han.

18 Budbärarna som kom med breven skrek ut hotelser på hebreiska till folket som samlats på stadsmurarna och försökte på så sätt att skrämma dem.

19 Dessa budbärare talade om Jerusalems Gud som om han varit en av de hedniska gudarna, en avgud gjord av människor.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då till Gud i himlen,

21 och Herren skickade en ängel som förintade hela den assyriska armén med alla dess befälhavare och officerare. Sanherib vände tillbaka till sitt eget land totalt besegrad. Och när han kom till sin egen guds tempel, blev han dödad av några av sina söner.

22 På så sätt räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem, och man hade inte längre någon inblandning i rikets affärer från Assyrien eller något annat land. Herren beskyddade dem på alla sidor.

23 Från det tillfället blev kung Hiskia mycket respekterad av de kringliggande länderna, och många offer fördes fram till Herren i Jerusalem. Med dem följde ofta dyrbara gåvor till kung Hiskia.

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under.

25 Men Hiskia var stolt och tog inte emot Guds omtanke som han borde, och därför kom Herrens vrede över honom och över Juda och Jerusalem.

26 Då ödmjukade sig Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han måste bygga särskilda skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara ädelstenar, välluktande kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål.

28-29 Han byggde också flera förrådshus för säd, vin och olivolja och stallar och fållor för stora boskaps-, får- och gethjordar. Han byggde byar och köpte boskap i mängd. Gud hade gjort honom oerhört rik.

30 Det var Hiskia som dämde upp Övre källan i Gihon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad i Jerusalem. Hiskia lyckades med allt han företog sig.

31 Men när sändebud kom från Babylon för att få veta mer om det under han varit med om, lämnade Gud honom åt sig själv för att pröva honom och se hurdan han egentligen var.

32 I övrigt om Hiskia, hans liv och allt han uträttade för Herren, finns berättat i profeten Jesajas, Amos sons, bok och i Judas och Israels kungars krönika.

33 När Hiskia dog begravde man honom bland de övriga kungarna på höjden, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.Han efterträddes av sin son Manasse.

Assyrien invaderar Juda

(2 Kung 18:13-37; 19:35-37; Jes 36:1-22; 37:36-38)

32 Efter att Hiskia troget hade utfört detta, kom kung Sanherib av Assyrien in i Juda och belägrade de befästa städerna i tanke att erövra dem. När Hiskia såg att Sanherib hade kommit och tänkte anfalla Jerusalem, rådgjorde han med sina furstar och krigare om att täppa igen alla källor som låg utanför staden, och de hjälpte honom. Mycket folk samlades, och de täppte till alla källorna och dämde också upp den bäck som rann genom landet. ”Varför skulle kungen[a] av Assyrien komma hit och hitta gott om vatten?” sa de.

Hiskia arbetade hårt med att reparera alla de raserade murarna och byggde upp tornen vid dem. Han byggde en andra mur utanför den första, befäste Millo i Davids stad och lät tillverka en mängd vapen och sköldar. Han utsåg officerare över armén och sammankallade dem till sig på den öppna platsen vid stadsporten. Han talade till dem och försökte stärka deras mod:

”Var starka och modiga, och var inte rädda för kungen i Assyrien och hans väldiga armé, för den som är med oss är större än den som är med honom! Med honom finns bara en mänsklig armé, men vi har Herren, vår Gud, som hjälper oss och strider för oss.”

Folket fick nytt mod av Hiskias, Juda kungs, ord.

Kung Sanherib av Assyrien, som med hela sin armé låg vid Lakish, skickade efter en tid bud till Jerusalem till kung Hiskia av Juda och alla judéer som var där och lät säga:

10 Så säger Sanherib, kungen av Assyrien: ”Vad är det ni förtröstar på när ni nu stannar kvar i det belägrade Jerusalem? 11 Hiskia lurar ju er till att ni ska dö av hunger och törst, när han säger: ’Herren, vår Gud, ska rädda oss undan kungen av Assyrien’ 12 Var det inte samme Hiskia som förstörde alla hans offerhöjder och altaren och befallde Juda och Jerusalem: ’Ni ska tillbe vid ett enda altare och tända rökelse på det.’

13 Vet ni inte vad jag och mina fäder har gjort med folken i andra länder? Kunde dessa folks gudar rädda sina länder ur mitt våld? 14 Vilken av alla gudar hos dessa folk som mina fäder har förintat har kunnat rädda sitt folk från min makt? Hur skulle då er Gud kunna rädda er ur min makt? 15 Låt inte Hiskia lura och bedra er så här! Tro inte på honom, för ingen gud i något land har någonsin kunnat rädda sitt folk från mig eller mina fäder. Varför skulle då er Gud kunna göra det?”

16 Hans män talade ännu mer mot Herren Gud och hånade hans tjänare Hiskia. 17 Sanherib skrev också brev, där han hädade Herren, Israels Gud, och sa om honom: ”Lika lite som andra folks gudar lyckades rädda sina folk ur mitt våld, lika lite ska Hiskias Gud kunna rädda sitt folk ur mitt våld.”

18 De ropade högt på hebreiska till folket från Jerusalem som samlats på stadsmurarna, för att skrämma dem och göra dem rädda, så att de skulle kunna inta staden. 19 De talade om Jerusalems Gud på samma sätt som om gudarna hos andra folk på jorden, som är gjorda av människor.

20 Kung Hiskia och profeten Jesaja, Amos son, ropade då i bön till Gud i himlen, 21 och Herren skickade en ängel som förintade alla tappra krigare, furstar och officerare i den assyriske kungens läger, så att han med skam fick vända tillbaka till sitt land. Och när han kom till sin guds hus, blev han dödad med svärd av några av sina söner. 22 Så räddade Herren Hiskia och folket i Jerusalem ur den assyriske kungen Sanheribs våld, och ur alla andras. Han beskyddade dem på alla sidor[b].

23 Många kom till Jerusalem med gåvor till Herren och dyrbara gåvor till Juda kung Hiskia. Han blev härefter högt ansedd bland folken.

Hiskia prövas

(2 Kung 20:1-21; Jes 38:1-8; 39:1-8)

24 Vid denna tid blev Hiskia dödssjuk och bad till Herren, och Herren svarade honom med ett under. 25 Men Hiskia återgäldade inte det goda han fått utan var högmodig; därför kom vreden över honom och över Juda och Jerusalem. 26 Då ödmjukade sig den högmodige Hiskia och Jerusalems invånare och drabbades därför inte av Herrens vrede under Hiskias livstid.

27 Hiskia blev mycket rik och högt aktad. Han byggde skattkamrar för allt sitt silver och guld, för dyrbara stenar, kryddor, sköldar och andra värdefulla föremål. 28 Han byggde också förrådshus för säd, vin och olja och stallar för alla slags boskap och fållor för hjordarna. 29 Han byggde städer och köpte får och nötboskap i mängd. Gud gav honom oerhörda rikedomar.

30 Det var också Hiskia som dämde upp övre källan i Gichon och förde dess vatten ner till västra sidan av Davids stad. Hiskia lyckades med allt han företog sig. 31 Men när sändebud kom från Babylons furstar för att få veta mer om det under som inträffat i landet, lämnade Gud honom för att pröva honom och se vad som fanns i hans innersta.

32 Hiskias historia i övrigt och hans fromma gärningar finns nedtecknade i profeten Jesajas, Amos sons, syner i boken om Judas och Israels kungar.

33 När Hiskia dog begravdes han bland de övriga kungarna högst upp bland Davids ättlingars gravar, och hela Juda och Jerusalem ärade honom vid hans död.

Hans son Manasse blev kung efter honom.

Footnotes

  1. 32:4 Egentligen kungar; här singularis i enlighet med bl.a. Septuaginta.
  2. 32:22 Eller lät dem få fred på alla sidor; något olika i olika handskrifter.