Hotet mot alla förstfödda

11 Då sa Herren till Mose: Jag ska sända ännu en plåga över Farao och hans land, och sedan ska han låta er gå. Han ska bli så ivrig att bli av med er, att han kommer att jaga er ut ur landet.

² Och säg till alla män och kvinnor som tillhör Israels folk, att de ska be om smycken av silver och guld av sina egyptiska grannar.

³ Gud lät det nämligen ske på det sättet, att egyptierna tyckte bra om Israels folk. Mose var en stor man i Egypten, och både Faraos tjänare och folket i allmänhet såg upp till honom.

⁴ Nu meddelade Mose Farao: Herren säger: 'Vid midnatt ska jag gå fram genom landet.

⁵ Den äldste sonen i varje familj ska dö, från Faraos äldste son, arvtagaren till tronen, till det äldsta barnet hos hans lägste slav, och till och med de förstfödda bland djuren.

⁶ En dödsklagan kommer att höras över hela landet. Aldrig tidigare har man hört något sådant, och man kommer aldrig att få höra det igen.

⁷ Men inte en hund ska morra mot någon av Israels folk, vare sig mot människor eller djur. Då ska ni förstå att Herren gör skillnad mellan egyptierna och israeliterna.

⁸ Alla dina tjänare ska komma springande till mig och buga sig och säga: 'Var snälla och lämna oss genast, och ta med allt folket!' Då ska jag ge mig i väg.' Därefter gick Mose därifrån, röd av ilska.

⁹ Herren hade sagt till Mose: Farao kommer inte att höra på dig, och det ger mig tillfälle att utföra under för att visa min makt.

¹⁰ Fastän Mose och Aron utförde dessa under mitt framför ögonen på Farao gjorde Herren hans hjärta hårt, så att han inte lät folket lämna landet.