2 Samuelsboken 22
Svenska Folkbibeln
Davids segersång
22 David sjöng till Herren denna sång, när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. 2 Han sade:
Herre, mitt bergfäste,
min borg och min räddare,
3 min Gud, min tillflykts klippa,
min sköld och min frälsnings horn,
mitt värn och min tillflykt,
min frälsare, du som frälsar mig från våldet.
4 Till Herren, den högtlovade, ropar jag,
och från mina fiender blir jag räddad.
5 Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar förskräckte mig.
6 Dödsrikets band omslöt mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min nöd åkallade jag Herren,
till min Gud ropade jag.
Från sitt tempel hörde han min röst,
mitt rop nådde hans öron.
8 Då skakade jorden och bävade,
himlens grundvalar darrade,
de skakade, ty hans vrede var upptänd.
9 Rök steg upp från hans näsa,
förtärande eld från hans mun,
eldsglöd ljungade från honom.
10 Han sänkte himlen och for ner,
mörka moln var under hans fötter.
11 Han for på keruben och flög,
han svävade fram på vindens vingar.
12 Han gjorde mörker till hyddor som omslöt honom,
vattenmassor, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom flammade klot av eld.
14 Herren dundrade från himlen,
den Högste lät höra sin röst.
15 Han sköt pilar och skingrade dem,
blixtar och förvirrade dem.
16 Havets bäddar kom i dagen,
jordens grundvalar blev synliga,
genom Herrens näpst,
för hans vredes stormvind.
17 Han räckte ut sin hand från höjden
och grep tag i mig,
han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han räddade mig från min starke fiende,
från dem som hatade mig,
ty de var mig för starka.
19 De överföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut på rymlig plats,
han räddade mig, ty han har mig kär.
21 Herren gjorde väl med mig efter min rättfärdighet,
efter mina händers renhet lönade han mig.
22 Ty jag höll mig på Herrens vägar,
jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
23 Alla hans domslut hade jag för ögonen,
och hans stadgar lät jag inte vika ifrån mig.
24 Jag var fullkomlig inför honom
och tog mig till vara för synd.
25 Därför har Herren lönat mig efter min rättfärdighet,
efter min renhet inför hans ögon.
26 Mot den trogne visar du dig trofast,
mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
27 Mot den rene visar du dig ren,
men mot den falske visar du dig vrång.
28 Du frälsar ett betryckt folk,
men dina ögon är emot de stolta,
du ödmjukar dem.
29 Ty du, Herre, är min lampa,
Herren gör mitt mörker ljust.
30 Med dig kan jag slå ner fiendehärar,
med min Gud stormar jag murar.
31 Guds väg är fullkomlig.
Herrens tal är rent.
Han är en sköld för alla som flyr till honom.
32 Ty vem är Gud förutom Herren,
vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud är mitt starka värn,
han leder den fullkomlige på hans väg,
34 Du gör mina fötter som hindens
och ställer mig på mina höjder.
35 Du lär mina händer att strida,
mina armar att spänna kopparbågen.
36 Du ger mig din frälsnings sköld,
ditt saktmod gör mig stor.
37 Du gör plats för mina steg där jag går,
mina fötter vacklar inte.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem.
Jag vände inte tillbaka,
förrän jag hade gjort slut på dem.
39 Jag gjorde slut på dem, jag slog dem,
och de reste sig inte,
de föll under mina fötter.
40 Du utrustade mig med kraft till striden,
du böjde mina motståndare under mig.
41 Mina fiender drev du på flykten för mig,
dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De såg sig omkring, men där fanns ingen räddare,
till Herren, men han svarade dem inte.
43 Jag stötte sönder dem till stoft på marken,
jag krossade dem och trampade på dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig ur mitt folks strider,
du bevarade mig till ett huvud för hednafolk,
folkslag jag inte kände blev mina tjänare.
45 Främlingar kom krypande för mig,
så snart de hörde talas om mig lydde de mig.
46 Främlingarnas mod vissnade bort,
med bävan övergav de sina fästen.
47 Herren lever! Välsignad vare min klippa,
upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa.
48 Gud, du har givit mig hämnd
och lagt folken under mig.
49 Du har fört mig ut från mina fiender
du har upphöjt mig över mina motståndare,
och räddat mig från våldsmän.
50 Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, Herre,
och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du ger din kung stor seger,
du handlar nådigt mot din smorde,
mot David och hans efterkommande till evig tid.
2 Samuelsboken 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Davids sång efter räddningen
(Ps 18:1-51)
22 Denna sång[a] sjöng David till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och från Sauls våld:
2 ”Herren är min klippa,
han är min borg, min räddare.
3 Han är min Gud, min tillflykts klippa.
Han är min sköld och min frälsnings horn[b],
mitt värn och min tillflykt,
du som räddar mig från våldet.
4 När jag ropar till Herren, han som är värd allt pris,
räddar han mig från alla mina fiender.
5 Dödens vågor omgav mig,
fördärvets strömmar sköljde över mig.
6 Dödsrikets[c] band omgav mig,
dödens snaror föll över mig.
7 I min förtvivlan vädjade jag till Herren,
ropade till min Gud,
och han hörde mig i sitt tempel.
Mitt rop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden och bävade,
himlens grundvalar skakade.
De skälvde, för han var vred.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar
och eldslågor slog ut från hans mun.
Han sprutade glöd.
10 Han sänkte ner himlen
och kom ner med mörka moln under sina fötter.
11 Han red på en kerub och flög,
med vindens vingar svävade han fram.[d]
12 Han svepte in sig i mörkrets tält som omslöt honom:
vattenmassor, tjocka regnmoln.
13 I ljuset av hans närvaro
blixtrade klot av eld.
14 Herren dundrade i himlen.
Den Högste lät sin stämma höras.
15 Han sköt sina pilar och skingrade dem,
han lät blixtar ljunga och förvirrade dem.
16 Havets bäddar visade sig,
jordens grund blev synlig på Herrens tillrättavisning,
för hans vredes stormvind.
17 Från höjden sträckte han ner sin hand, grep tag i mig
och drog mig upp ur det djupa vattnet.
18 Han räddade mig från mina mäktiga fiender,
från dem som var starkare än jag.
19 De anföll mig på min olyckas dag,
men Herren blev mitt stöd.
20 Han ledde mig till en rymlig plats,
han räddade mig,
för han älskar mig.
21 Eftersom jag hade handlat rättfärdigt och rent
belönade Herren mig.
22 Jag har följt Herrens vägar.
Jag har inte avfallit och vänt mig bort ifrån min Gud.
23 Jag har noga hållit hans lagar
och aldrig överträtt någon enda av dem.
24 Jag har varit fläckfri inför honom
och aktat mig för att synda.
25 Därför har Herren belönat min rättfärdighet,
min renhet inför honom.
26 Du är trogen mot den som är trogen.
Du är pålitlig för den som är pålitlig.
27 Du visar dig ren mot den rene,
men den som sviker möter du med list.
28 Du räddar det folk som är förnedrat,
men du förödmjukar de stolta.
29 Du är mitt ljus, Herre,
Herren förvandlar mitt mörker till ljus.
30 Med din hjälp kan jag anfalla en här,
med min Gud kan jag störta fram mot en mur.
31 Guds väg är fullkomlig.
Alla Herrens ord är sanna.
Han är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.
32 Vem är Gud utom Herren?
Vem är en klippa utom vår Gud?
33 Gud är min starka fästning,
han hjälper mig att vandra på den rätta vägen.
34 Han gör mig säker på foten som en hind,
och ställer mig på bergen.
35 Han ger mig skicklighet i striden
och lär mig hur jag ska spänna bågen.
36 Du gav mig din frälsnings sköld,
och när du svarade mig, stärkte du mig.[e]
37 Du gav mig fotfäste,
så att jag aldrig behövde snava.
38 Jag förföljde mina fiender,
och förgjorde dem,
och jag vände inte om
förrän alla hade förintats.
39 Jag gjorde slut på dem, jag krossade dem,
så att de inte kunde resa sig.
Jag trampade ner dem fullständigt.
40 Du rustade mig med styrka till att strida.
Mina fiender föll besegrade framför mina fötter.
41 Du drev mina fiender på flykten.
Jag har utplånat dem allesammans.
42 De ropade på hjälp,
men ingen räddade dem.
De ropade på Herren,
men han svarade inte.
43 Jag krossade dem till dammkorn.
Jag trampade ner dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig då jag anfölls av mitt folk.
Du gjorde mig till ledare över folken,
även främlingar kom och betjänade mig.
45 Främlingar kom krypande till mig.
När jag talade till dem, lydde de.
46 Främlingars mod försvann,
och darrande kom de ut ur sina fästen.
47 Herren lever! Prisad vare han, min klippa,
upphöjd vare Gud, min frälsnings klippa!
48 Gud låter mig hämnas mina fiender,
och lägger folken under mig.
49 Du frigör mig undan mina fiender.
Du låter dem inte få tag på mig,
utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Därför vill jag prisa dig bland folken, Herre,
och sjunga till din ära!
51 Han ger stora segrar till sin[f] smorde kung.
Han är nådig mot David
och hans ättlingar för evigt.”
Footnotes
- 22:1 Sången som följer är nästan identisk med Psalm 18 med endast mindre undantag.
- 22:3 Horn symboliserar styrka, ära och makt.
- 22:6 På hebreiska: Sheol
- 22:11 Mer ordagrant i den masoretiska texten: …med vindens vingar visade han sig/sågs han sväva/komma fram. Jfr också Ps 18:11.
- 22:36 Grundtexten i versens sista del är svåröversättlig. Tolkningen här stöds bl.a. av en text från Qumran (4QSama).
- 22:51 Eller: Han är ett räddningstorn till sin…
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.