2 Kungaboken 17

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Hosea regerar i Israel

17 I Ahas tolfte regeringsår i Juda blev Hosea, Elas son, Israels kung i Samarien. Han regerade i nio år.

² Han följde inte Herren i allt, men han var inte lika ond som sina företrädare.

³ Kung Salmaneser av Assyrien anföll och besegrade kung Hosea, som tidigare varit underordnad den assyriske kungen och även betalat skatt till honom.

⁴ Salmaneser hade nämligen upptäckt att Hosea höll på att förråda honom genom att han sänt kurirer till kung So i Egypten för att få hjälp. Han betalade inte längre den årliga skatten, och därför grep Salmaneser honom och satte honom i fängelse.

⁵ Salmaneser invaderade hela Israel, tågade mot Samaria och belägrade staden under tre års tid.

⁶ I kung Hoseas nionde regeringsår föll Samaria, och folket fördes bort i fångenskap till Assyrien. De sattes i kolonier i staden Hala, utmed floden Habor i Gosan och i en del av Mediens städer.

Israel förs bort i fångenskap

⁷ Denna olycka drabbade Israel därför att man tillbett andra gudar och på så sätt syndat mot Herren, sin Gud, som hade fört dem ut ur slaveriet i Egypten,

⁸ och därför att de hade följt sedvänjorna hos de folk som Gud hade fördrivit för dem liksom de israeliska kungarnas nya ordningar.

⁹ Israels folk hade också i tysthet handlat mot Herrens vilja, och de hade byggt altaren till andra gudar över hela landet.

¹⁰ De hade placerat obelisker och avgudabilder på höjderna och under stora träd,

¹¹ och de hade tänt rökelse till gudar från alla de olika folk som Herren hade undanröjt innan Israel kom in i landet. Israels folk hade alltså gjort mycket ont som hade orsakat Herrens vrede.

¹² De tillbad avgudar, trots Herrens uttryckliga förbud.

¹³ Gång på gång hade Herren sänt profeter för att varna både Israel och Juda och uppmanat dem att vända om från sina onda vägar. Han hade förmanat dem att lyda de bud han gett deras förfäder genom profeterna,

¹⁴ men de ville inte lyssna. De var lika upproriska som sina förfäder och vägrade att tro på Herren.

¹⁵ De förkastade hans lagar och det förbund han hade ingått med deras förfäder, och i sin dårskap avvisade de alla hans varningar och tillbad hednagudar.

¹⁶ De trotsade hans befallningar och gjorde två kalvar av gjutet guld och en aserapåle. De tillbad Baal och även solen, månen och stjärnorna.

¹⁷ De offrade till och med sina söner och döttrar i eld, de frågade spåmän om råd, använde sig av trolldom och sålde sig själva till det onda. Herren blev därför mycket upprörd,

¹⁸ och han utplånade dem ur sin åsyn tills bara Juda stam fanns kvar i landet.

¹⁹ Men till och med Juda vägrade att lyda Herrens, sin Guds, befallningar och vandrade samma onda väg som Israel hade gjort.

²⁰ Herren förkastade alltså hela Israel, och han straffade dem genom att överlämna dem åt deras fiender och till total utplundring.

²¹ När Herren avskilde Israel från Davids kungadöme valde man i stället Jerobeam, Nebats son, till kung. Han lockade Israel bort från Herrens vägar och fick dem att begå en svår synd.

²² Israel upphörde inte med den ondska Jerobeam fört dem in i

²³ förrän Herren vände sig bort från dem och övergav dem, precis som profeterna hade varnat och sagt. Israeliterna fördes alltså bort till Assyrien, där de är än i dag.

Andra folk bosätter sig i landet

²⁴ Kungen av Assyrien hämtade kolonier av folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer och ersätta de deporterade israeliterna. Assyrierna övertog alltså Samaria och de andra städerna i Israel.

²⁵ Till att börja med tillbad de inte Herren, och därför sände han dit lejon som dödade en del av dem.

²⁶ Man rapporterade då till kungen i Assyrien: De folk du har sänt till Israel känner inte till de lagar som landets gud har ställt upp, och därför har han sänt lejon bland dem som håller på att utrota dem därför att man inte tillber honom.

^27-28 Då bestämde kungen i Assyrien att en av de landsflyktiga prästerna från Samarien skulle få återvända till Israel och lära de nya invånarna de lagar som landets gud ville att de skulle följa. En av dem återvände alltså till Betel och undervisade dem som invandrat från Babylon om hur de skulle tillbe Herren.

²⁹ Men varje folkgrupp tillbad också sina egna gudar. De placerade dem i templen på höjderna i närheten av städerna där de bodde.

³⁰ De som kom från Babylon tillbad bilder av sin gud Suckot-Benot, de som kom från Kuta tillbad Nergal och folket från Hamat tillbad Asima.

³¹ Gudarna Nibhas och Tartak tillbads av aviterna, och folket från Sefaraim till och med brände sina egna barn på gudarna Adrammeleks och Anammeleks altaren.

³² De tillbad också Herren, men i strid mot Herrens befallning utsåg de bland sig själva präster som skulle offra till Herren i templen på höjderna.

³³ Samtidigt fortsatte de att följa de religiösa sederna från sina hemländer.

³⁴ Detta pågår bland dem än i dag. De följer sina gamla seder i stället för att uppriktigt tillbe Herren och lyda de lagar han gav till Jakobs ättlingar, Israels barn.

^35-39 Herren hade ju slutit ett förbund med dem och befallt: Ni får aldrig glömma vårt förbund. Be aldrig till några andra gudar. Det är bara Herren ni ska be till. Han ska rädda er från alla fiender. Be aldrig och offra aldrig till andra gudar. Be till Herren, som har fört er ut ur Egypten med makt och genom under. Jakobs efterkommande ska lyda alla Guds lagar och aldrig tillbe andra gudar.

⁴⁰ Men Israel lyssnade inte utan fortsatte att tillbe andra gudar.

⁴¹ Invandrarna från Babylon tillbad visserligen Herren, men de tillbad också avgudar. Och än i dag gör deras ättlingar likadant.