2 Samuelsboken 7

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Herren lovar David evig makt

7 När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,

² sa David till profeten Natan: Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!

³ Gör då vad du har tänkt göra, svarade Natan, för Herren är med dig.

⁴ Men den natten sa Herren till Natan:

⁵ Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!

⁶ Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.

⁷ Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'

⁸ Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.

⁹ Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!

^10-11 Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender.I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.

¹² Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.

¹³ Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.

¹⁴ Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,

¹⁵ men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.

¹⁶ Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.'

¹⁷ Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.

David tar emot Herrens välsignelse

¹⁸ David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?

¹⁹ Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?

²⁰ Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!

²¹ Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!

²² Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.

²³ Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.

²⁴ Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.

²⁵ Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.

²⁶ Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.

²⁷ Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,

²⁸ för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.

²⁹ Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.