Överlåt er till Gud: Moses tredje tal

(29:1—30:20)

Mose bekräftar förbundet med Herren

29 Detta är villkoren i det förbund som Herren befallde Mose att ingå med israeliterna i Moab, utöver det förbund han ingick med dem vid Horeb^[a]. ² Mose sammankallade hela Israel och sa till dem:

Ni har med era egna ögon sett vad Herren gjorde med farao, alla hans tjänare och hela hans folk i Egypten. ³ Med egna ögon bevittnade du de stora prövningarna, tecknen och undren. ⁴ Men ända till denna dag har Herren inte gett er sinne att förstå, ögon att se och öron att höra. ⁵ ”I fyrtio år har jag^[b] lett er genom öknen utan att era kläder och sandaler slitits ut. ⁶ Ni åt inget bröd och drack inget vin eller andra jästa drycker, detta för att ni skulle förstå att jag är Herren, er Gud.”

⁷ När ni kom hit, drog kung Sichon från Heshbon och kung Og från Bashan ut för att strida mot oss, men vi besegrade dem. ⁸ Vi tog deras land och gav det som egendom åt Rubens och Gads stammar och åt halva Manasses stam.

⁹ Om ni noga följer villkoren i detta förbund, ska ni få framgång i allt vad ni gör.

¹⁰ Ni står allesammans idag inför Herren, er Gud, ledare, äldste, förmän och alla andra israelitiska män ¹¹ tillsammans med barn och hustrur och de främlingar som bor hos dig, de som hugger din ved och bär ditt vatten. ¹² Du ska nu ingå ett förbund med Herren, din Gud, ett förbund som han med ed upprättar med dig här idag. ¹³ Han vill idag bekräfta att du är hans folk och att han är din Gud, alldeles så som han sagt dig och med ed lovat dina förfäder Abraham, Isak och Jakob. ¹⁴ Detta förbund med dess ed gäller dock inte bara er. ¹⁵ Jag ingår detta förbund både med er som står här inför Herren, vår Gud, idag och med dem som ännu inte finns här.

¹⁶ Ni vet själva hur vi levde i Egypten och hur vi vandrade bland folkslagen på vägen hit. ¹⁷ Ni såg deras avskyvärda bilder och avgudar av trä, sten, silver och guld. ¹⁸ Se till att inte någon enda av er, man eller kvinna, familj eller stam, vänder sig bort från Herren, vår Gud, och tillber dessa folks gudar. Låt ingen rot finnas bland er som ger giftig frukt och malört. ¹⁹ En sådan person välsignar sig i sitt hårda hjärta efter att ha hört förbannelseorden och tänker: ”Jag ska nog lyckas bra, även om jag går min egen väg.” Då ska både hela landet, både vått och torrt, förgås.^{[c] 20} Herren vägrar att förlåta honom. Hans svartsjuka vrede mot den mannen kommer att brinna. All den förbannelse som finns nedskriven i denna bok kommer att vila tungt på honom och Herren ska utplåna hans namn från jorden. ²¹ Herren ska avskilja honom från alla stammar i Israel och låta honom drabbas av förbundets alla förbannelser som finns nedskrivna i denna lagbok.

²² Kommande generationer, era efterkommande och även främlingar som färdas hit från ett fjärran land, ska se detta lands förödelse och de plågor Herren har sänt över det, ²³ svavel och salt, ett förbränt ödeland där ingen kan odla något, ett land som inte bär några skördar och som saknar växtlighet, precis som Sodom och Gomorra, Adma och Sevojim, som Herren förgjorde i sin vrede och sitt raseri.

²⁴ Alla folk ska då fråga: ”Varför har Herren gjort så med detta land? Varför visade han denna glödande vrede?” ²⁵ Och de ska få till svar: ”Därför att de bröt det förbund som Herren deras förfäders Gud ingick med dem när han ledde dem ut ur Egypten. ²⁶ De började tillbe andra gudar som de inte kände och som han inte tilldelat dem. ²⁷ Det är därför som Herren upptänts av en sådan vrede mot detta land och låtit all den förbannelse som finns nedskriven i denna bok drabba det. ²⁸ I stor vrede och våldsamt raseri ryckte han upp dem ur deras eget land och förde dem till ett annat land där de bor än idag.”

²⁹ Det fördolda tillhör Herren, vår Gud, men det som han har uppenbarat tillhör oss och våra barn för all framtid och vi ska lyda allt som står i denna lag.