5 Mosebok 32
Svenska 1917
32 Lyssnen, I himlar, ty jag vill tala; och jorden höre min muns ord.
2 Såsom regnet drype min lära, såsom daggen flöde mitt tal, såsom rikligt regn på grönska och såsom en regnskur på gräsets brodd.
3 Ty HERRENS namn vill jag förkunna; ja, given ära åt vår Gud.
4 Vår klippa -- ostraffliga äro hans gärningar, ty alla hans vägar äro rätta. En trofast Gud och utan svek, rättfärdig och rättvis är han.
5 De åter handlade illa mot honom; de voro icke hans barn, utan en skam för Israel, det vrånga och avoga släktet!
6 Är det så du lönar HERREN, du dåraktiga och ovisa folk? Är han då icke din fader, som skapade dig? Han danade ju dig och beredde dig.
7 Tänk på de dagar som fordom voro; akta på förgångna släktens år. Fråga din fader, han skall förkunna dig det, dina äldste, de skola säga dig det.
8 När den Högste gav arvslotter åt folken, när han fördelade människors barn, då utstakade han gränserna för folken efter antalet av Israels barn.
9 Ty HERRENS folk är hans del, Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land, i ödsligheten, där ökendjuren tjöto. Då tog han honom i sitt beskärm och sin vård, han bevarade honom såsom sin ögonsten.
11 Likasom en örn lockar sin avkomma ut till flykt och svävar upp ovanför sina ungar, så bredde han ut sina vingar och tog honom och bar honom på sina fjädrar.
12 HERREN allena ledsagade honom, och ingen främmande gud jämte honom.
13 Han förde honom fram över landets höjder och lät honom äta av markens gröda; han lät honom suga honung ur hälleberget och olja ur den hårda klippan.
14 Gräddmjölk av kor, söt mjölk av får, fett av lamm fick du ock, vädurar från Basan och bockar, därtill fetaste märg av vete; och av druvors blod drack du vin.
15 Då blev Jesurun fet och istadig; du blev fet och tjock och stinn. Han övergav Gud, sin skapare, och föraktade sin frälsnings klippa.
16 Ja, de retade honom genom sina främmande gudar, med styggelser förtörnade de honom.
17 De offrade åt onda andar, skengudar, åt gudar som de förut icke kände, nya, som nyss hade kommit till, och som edra fäder ej fruktade för.
18 Din klippa, som hade fött dig, övergav du, du glömde Gud, som hade givit dig livet.
19 När HERREN såg detta, förkastade han dem, ty han förtörnades på sina söner och döttrar.
20 Han sade: »Jag vill fördölja mitt ansikte för dem, jag vill se vilket slut de få; ty ett förvänt släkte äro de, barn i vilka ingen trohet är.
21 De hava retat mig med gudar som icke äro gudar, förtörnat mig med de fåfängligheter de dyrka; därför skall jag reta dem med ett folk som icke är ett folk, med ett dåraktigt hednafolk skall jag förtörna dem.
22 Ty eld lågar fram ur min näsa, och den brinner ända till dödsrikets djup; den förtär jorden med dess gröda och förbränner bergens grundvalar.
23 Jag skall hopa olyckor över dem, alla mina pilar skall jag avskjuta på dem.
24 De skola utsugas av hunger och förtäras av feberglöd, av farsoter som bittert pina; jag skall sända över dem vilddjurs tänder och stoftkrälande ormars gift.
25 Ute skall svärdet förgöra deras barn, och inomhus skall förskräckelsen göra det: ynglingar såväl som jungfrur, spenabarn tillsammans med gråhårsmän.
26 Jag skulle säga: 'Jag vill blåsa bort dem, göra slut på deras åminnelse bland människor',
27 om jag icke fruktade att deras fiender då skulle vålla mig grämelse, att deras ovänner skulle misstyda det, att de skulle säga: 'Vår hand var så stark, det var icke HERREN som gjorde allt detta.'»
28 Ty ett rådlöst folk äro de, och förstånd finnes icke i dem.
29 Vore de visa, så skulle de begripa detta, de skulle första vilket slut de måste få.
30 Huru kunde en jaga tusen framför sig och två driva tiotusen på flykten, om icke deras klippa hade sålt dem, och om icke HERREN hade prisgivit dem?
31 Ty de andras klippa är icke såsom vår klippa; våra fiender kunna själva döma därom.
32 Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak.
33 Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.
34 Ja, sådant ligger förvarat hos mig, förseglat i mina förrådshus.
35 Min är hämnden och vedergällningen, sparad till den tid då deras fot skall vackla. Ty nära är deras ofärds dag, och vad dem väntar kommer med hast.
36 Ty HERREN skall skaffa rätt åt sitt folk, och över sina tjänare skall han förbarma sig, när han ser att deras kraft är borta, och att det är ute med alla och envar.
37 Då skall han fråga: Var äro nu deras gudar, klippan till vilken de togo sin tillflykt?
38 Var äro de som åto deras slaktoffers fett och drucko deras drickoffers vin? Må de stå upp och hjälpa eder, må de vara edert beskärm.
39 Sen nu att jag allena är det, och att ingen Gud finnes jämte mig. Jag dödar, och jag gör levande, jag har slagit, men jag helar ock. Ingen finnes, som kan rädda ur min hand.
40 Se, jag lyfter min hand upp mot himmelen, jag säger: Så sant jag lever evinnerligen:
41 när jag har vässt mitt ljungande svärd och min hand tager till att skipa rätt, då skall jag utkräva hämnd av mina ovänner och vedergällning av dem som hata mig.
42 Jag skall låta mina pilar bliva druckna av blod, och mitt svärd skall mätta sig av kött, av de slagnas och fångnas blod, av fiendehövdingars huvuden.
43 Jublen, I hedningar, över hans folk, ty han hämnas sina tjänares blod, han utkräver hämnd av sina ovänner och bringar försoning för sitt land, för sitt folk.
44 Och Mose kom med Hosea, Nuns son, och föredrog hela denna sång inför folket.
45 Och när Mose hade föredragit alltsammans till slut för hela Israel,
46 sade han till dem: »Akten på alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot eder, så att I given edra barn befallning om dem, att de skola hålla alla denna lags ord och göra efter dem.
47 Ty det är icke ett tomt ord, som ej angår eder, utan det gäller edert liv; och genom detta ord skolen I länge leva i det land dit I nu dragen över Jordan, för att taga det i besittning.»
48 Och HERREN talade till Mose på denna samma dag och sade:
49 »Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land, gent emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land, som jag vill giva åt Israels barn till besittning.
50 Och du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till dina fäder, likasom din broder Aron dog på berget Hor och blev samlad till sina fäder;
51 detta därför att I handladen trolöst mot mig bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kades, i öknen Sin, i det att I icke höllen mig helig bland Israels barn.
52 Mitt framför dig skall du se landet; men du skall icke komma dit, in i det land som jag vill giva åt Israels barn.»
5 Mosebok 32
Svenska Folkbibeln
32 Lyssna, ni himlar, jag vill tala,
hör, du jord, orden från
min mun.
2 Som regnet må min lära drypa,
som daggen må mitt tal flöda,
som rikligt regn på grönska,
som regnskurar på gräs.
3 Ty Herrens namn skall jag förkunna,
ge ära åt vår store Gud.
4 Han är Klippan, fullkomliga är hans gärningar,
ty alla hans vägar är rätta.
En trofast Gud utan svek,
rättfärdig och rättvis är han.
5 De har handlat illa mot honom,
de är inte hans barn, utan en skam,
ett förvänt och avogt släkte.
6 Är det så du lönar Herren,
du dåraktiga och ovisa folk?
Är han då ej din Fader som skapade dig,
han som danade och formade dig?
7 Kom ihåg forna dagar.
Ge akt på gångna släktens år.
Fråga din far, han skall berätta för dig,
dina äldste, de skall säga dig det.
8 När den Högste gav arvslotter åt folken,
när han spred ut människors barn,
då utstakade han gränserna för folken
efter antalet av Israels barn.
9 Ty Herrens del är hans folk,
Jakob är hans arvedels lott.
10 Han fann honom i öknens land,
i ödslig, tjutande ödemark.
Han omslöt honom och tog honom i sin vård,
han bevarade honom som sin ögonsten.
11 Liksom en örn väcker upp sitt bo,
och svävar över sina ungar,
så bredde han ut sina vingar och tog emot honom
och bar honom på sina fjädrar.
12 Blott Herren ledde honom,
ingen främmande gud vid hans sida.
13 Han lät honom fara fram över landets höjder
och han fick äta av markens gröda.
Han lät honom suga honung ur hälleberget
och olja ur den hårda klippan.
14 Han gav honom gräddmjölk av kor, söt mjölk av får,
tillsammans med det bästa av lamm,
baggar från Basan och bockar,
det bästa och märgfullaste vete.
Druvors blod drack du, skummande vin.
15 Då blev Jesurun[a] fet och slog bakut.
Du blev fet och tjock och stinn.
Han övergav Gud, sin skapare,
och föraktade sin frälsnings klippa.
16 De retade honom genom främmande gudar,
med vidrigheter väckte de hans vrede.
17 De offrade åt onda andar, som inte är Gud,
åt gudar som de inte kände,
nya gudar som nyss kommit till
och som era fäder ej fruktade.
18 Du övergav Klippan som födde dig.
Du glömde Gud som gav dig livet.
19 Herren såg detta och förkastade dem,
eftersom hans söner och döttrar hade kränkt honom.
20 Han sade: "Jag vill dölja mitt ansikte för dem,
jag vill se vilket slut de får.
Ty de är ett förvänt släkte,
barn utan trohet.
21 De har retat mig med gudar som inte är gudar,
väckt min vrede med sina tomma avgudar.
Därför skall jag reta dem med det som inte är ett folk,
med ett dåraktigt hednafolk skall jag väcka deras förtret.
22 Ty genom min vrede har en eld tänts
och den brinner till dödsrikets djup.
Den förtär jorden med dess gröda
och sätter bergens grundvalar i brand.
23 Jag skall hopa olyckor över dem,
mina pilar skall jag skjuta på dem.
24 Hungersnöd skall drabba dem,
feberglöd förtära dem,
pest som bittert pinar.
Jag skall sända över dem vilddjurs tänder
och gift från ormar som krälar i stoftet.
25 Ute skall svärdet dräpa deras barn,
inne gör skräcken det.
Unga män och jungfrur förgås,
spädbarn och grånade män.
26 Jag skulle säga: Jag vill skingra dem,
utplåna minnet av dem bland människor,
27 om jag inte fruktade hån från fienden,
att deras ovänner skulle misstyda det,
och säga: Vår hand är mäktig,
det var inte Herren som gjorde allt detta."
28 Ty ett rådlöst folk är de,
och förstånd finns ej i dem.
29 Vore de visa skulle de inse detta,
de skulle förstå vilket slut de måste få.
30 Hur kunde en enda jaga tusen framför sig,
två driva tiotusen på flykten, om ej deras Klippa hade sålt dem,
om ej Herren hade utlämnat dem?
31 Ty de andras klippa är ej som vår Klippa,
det kan våra fiender döma om.
32 Ty från Sodoms vinstock är deras vinstock,
och från Gomorras fält.
Deras druvor är giftiga druvor,
deras klasar är beska.
33 Deras vin är ormars etter,
kobrors grymma gift.
34 Sådant ligger förvarat hos mig,
förseglat i mina förrådshus.
35 Min är hämnden och vedergällningen,
sparad till den tid då deras fot skall vackla.
Ty nära är deras olyckas dag,
det som väntar dem kommer med hast.
36 Ty Herren skall ta sig an sitt folks sak,
och förbarma sig över sina tjänare,
när han ser att deras kraft är borta
och att ingen finns kvar, varken slav eller fri.
37 Då skall han fråga: Var är deras gudar,
klippan de tog sin tillflykt till,
38 de som åt deras slaktoffers fett
och drack deras drickoffers vin?
Må de stå upp och hjälpa er,
må de vara ert beskydd.
39 Se nu, jag, jag är Gud,
det finns ingen Gud vid sidan av mig.
Jag dödar och jag gör levande,
jag slår och jag helar.
Ingen kan rädda ur min hand.
40 Se, jag lyfter min hand upp mot himlen,
och säger: Så sant jag lever för evigt:
41 När jag har vässat mitt flammande svärd
och min hand skipar rätt,
skall jag ta hämnd på mina ovänner
och vedergälla dem som hatar mig.
42 Jag skall göra mina pilar berusade av blod,
mitt svärd skall mätta sig av kött,
av de slagnas och fångnas blod,
av fiendehövdingars huvuden.
43 Jubla, ni hednafolk med hans folk,
ty han hämnas sina tjänares blod.
Han tar hämnd på sina ovänner
och bringar försoning för sitt land, sitt folk."
44 Mose kom tillsammans med Hosea,[b] Nuns son, och talade hela denna sångs ord inför folket.
45 Och när Mose hade talat alla dessa ord till hela Israel, 46 sade han till dem: "Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. 47 Ty detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv. Genom detta ord skall ni få ett långt liv i det land, dit ni nu går över Jordan för att ta det i besittning."
Gud talar om Moses död
48 Samma dag talade Herren till Mose och sade: 49 "Stig upp här på Abarimberget, på berget Nebo i Moabs land mitt emot Jeriko, så skall du få se Kanaans land som jag ger åt Israels barn till besittning. 50 Du skall dö där på berget, dit du stiger upp, och du skall samlas till ditt folk, liksom din bror Aron dog på berget Hor och samlades till sitt folk. 51 Detta sker därför att ni var trolösa mot mig mitt bland Israels barn vid Meribas vatten vid Kadesh i öknen Sin, eftersom ni inte höll mig helig bland Israels barn. 52 Du skall se landet rakt framför dig, men du skall inte komma in dit, till det land som jag ger åt Israels barn.
Footnotes
- 5 Mosebok 32:15 Jesurun Poetiskt namn på Israel.
- 5 Mosebok 32:44 Hosea en variant på namnet Josua.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln