Apostagärningarna 15 (Levande Bibeln)

Apostagärningarna 15

Apostlarna möts i Jerusalem

 ¹Medan Paulus och Barnabas var i Antiochia, kom några män från Judeen och började undervisa de troende. De sa att om man inte följde den gamla judiska omskärelseseden, så kan man inte bli frälst.

 ²Paulus och Barnabas kunde inte gå med på detta och diskuterade och resonerade med dem om detta ganska länge. Till slut skickade de troende dem till Jerusalem tillsammans med några män från platsen, för att samtala med apostlarna och de äldste om denna fråga.

 ³Sedan hela församlingen hade tagit avsked av dem och följt dem ut ur staden, gick de till Jerusalem. På vägen dit stannade de i Fenikiens och Samariens städer för att besöka de troende och berätta för dem att också andra folk omvände sig till Gud vilket gladde dem alla.

 ⁴När de kom fram till Jerusalem blev de hjärtligt mottagna av församlingen och alla apostlar och äldste. Paulus och Barnabas berättade om vad Gud hade gjort genom deras arbete.

 ⁵Då reste sig några män, som hade varit fariseer före sin omvändelse, och förklarade att alla omvända som inte var judar måste omskäras, och att man skulle kräva att de följde alla judiska seder och ceremonier.

 ⁶Apostlarna och församlingens äldste beslutade därför att hålla ett senare möte för att avgöra frågan.

 ⁷Efter en lång diskussion under detta möte reste sig Petrus och talade till dem: Bröder, ni vet alla att Gud för länge sedan valde ut mig till att predika de goda nyheterna för andra än judar, för att de också skulle komma till tro.

 ⁸Gud, som känner människornas hjärtan, har visat att han tar emot dem också genom att ge dem den helige Ande på samma sätt som han gav Anden till oss.

 ⁹Han gjorde inte heller där någon skillnad mellan oss och dem för alla dem som trodde på honom befriade han från synd.

 ¹⁰Ska nu ni försöka tillrättavisa Gud genom att lägga en börda på andra folk som varken vi eller våra förfäder kunde bära?

 ¹¹Tror ni inte att alla blir frälsta på samma sätt, genom att ta emot Herren Jesus?

 ¹²Det blev ingen ytterligare diskussion, och alla lyssnade nu när Paulus och Barnabas berättade om de under som Gud hade gjort genom dem.

 ¹³När de hade slutat reste sig Jakob. Bröder, sa han, lyssna på mig.

 ¹⁴Petrus har berättat om den gång, då Gud först besökte andra än judar för att bland dem välja ut ett folk som ska ära hans namn.

 ¹⁵Och att de omvänder sig stämmer överens med vad profeterna har sagt. Lyssna till exempel på dessa ord från profeten Amos:

 ¹⁶'Därefter, säger Herren, ska jag komma tillbaka och förnya det brutna avtalet med David. Det som har rivits ned ska jag bygga upp.

 ¹⁷Hedningarna ska också finna Herren, för alla tillhör mig. '

 ¹⁸Det är vad Herren säger, han som visar oss de planer han gjort upp från början.

 ¹⁹Min mening är att vi inte ska kräva att de som inte är judar, och som vänder sig till Gud, ska lyda våra judiska lagar.

 ²⁰Det räcker att vi skriver till dem och ber dem låta bli att äta kött, som offrats till avgudar, och avhålla sig från utomäktenskapliga förbindelser och från att äta kött från kvävda djur, som fortfarande har blod i sig.

 ²¹Mot detta har man nämligen överallt predikat i varje judisk synagoga varenda sabbatsdag generation efter generation.

Brevet från församlingen i Jerusalem

 ²²Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.

 ²³Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!

 ²⁴Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.

 ²⁵Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,

 ²⁶som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.

 ²⁷De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.

 ^28-29Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.

 ³⁰De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.

 ³¹Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.

 ³²Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.

 ³³De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.

 ^34-35Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.

Paulus och Barnabas skiljs åt

 ³⁶En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.

 ³⁷Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,

 ³⁸men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.

 ³⁹Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,

 ^40-41medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.