Apostlagärningarna 26

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

26 Sedan sa Agrippa till Paulus: Varsågod och börja. Ordet är ditt.Då räckte Paulus ut handen och började tala till sitt försvar:

² Jag är mycket glad, kung Agrippa, började han, att jag får svara på judarnas anklagelser inför dig,

³ för jag vet att du är expert på judiska lagar och seder. Var vänlig och lyssna på mig med tålamod!

⁴ Som alla judar mycket väl vet fick jag en grundlig judisk utbildning ända från min tidigaste barndom, först i Tarsos, och senare i Jerusalem. Och jag levde efter vad jag fick lära mig.

⁵ De vet mycket väl, fast de inte vill erkänna det, att jag alltid har varit den strängaste farisé när det gällt att lyda judiska lagar och seder.

⁶ Men det verkliga skälet till deras anklagelser är något annat. Det är att jag sätter mitt hopp till Guds löfte, ett löfte som gavs till våra förfäder

⁷ och som Israels tolv stammar dag och natt strävar efter att komma fram till! Ändå påstår judarna, ers majestät, att det är ett brott av mig!

⁸ Men är det ett brott att tro på de dödas uppståndelse? Varför är det så svårt att tro att Gud kan föra människor tillbaka till livet?

⁹ Tidigare trodde jag själv att jag borde gå så hårt fram som möjligt mot dem som tror på Jesus från Nasaret.

¹⁰ Jag fängslade många av de heliga i Jerusalem med hjälp av den fullmakt jag fått av översteprästerna. Och jag röstade för att de skulle dömas till döden.

¹¹ Överallt använde jag tortyr för att försöka få de kristna att förbanna Kristus. Jag var en så bitter motståndare till dem att jag till och med förföljde dem i avlägsna städer i främmande länder.

¹² En dag var jag på väg till Damaskus i ett sådant ärende, utrustad med översteprästernas fullmakt och uppdrag.

¹³ Vid middagstid kom plötsligt ett ljus från himlen, starkare än solen, och omgav mig och mina följeslagare.

¹⁴ Vi föll alla till marken, och jag hörde en röst som talade till mig på hebreiska och sa: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig? Hela din kamp mot mig är meningslös.'

¹⁵ 'Vem är du Herre?' frågade jag.Och Herren svarade: 'Jag är Jesus, den som du förföljer.

¹⁶ Res dig nu upp! Jag har visat mig för dig för att du ska bli min tjänare och mitt vittne. Du ska berätta för världen om det som hänt i dag, och i framtiden när jag visar mig för dig.

¹⁷ Och jag ska skydda dig både för ditt eget folk och för andra. Ja, jag ska sända dig till andra folk

¹⁸ för att du ska öppna deras ögon, så att de ser sin verkliga situation och kan omvända sig och leva i Guds ljus i stället för i Satans mörker. De ska få ta emot förlåtelse för sina synder och få en plats bland Guds folk - alla de som renats genom tron på mig.'

¹⁹ Och därför, kung Agrippa, var jag inte olydig mot denna himmelska syn!

²⁰ Jag predikade först för dem som fanns i Damaskus och i Jerusalem, sedan i Judeen och för övriga folk. Jag uppmanade alla att överge sin synd, vända sig till Gud och bevisa sin omvändelse genom att göra goda gärningar.

²¹ Judarna arresterade mig i templet, därför att jag förkunnade detta, och försökte döda mig,

²² men Gud skyddade mig så att jag fortfarande lever och kan berätta om detta för alla, både för makthavare och vanligt folk. Jag lär ingenting annat än vad profeterna och Mose gjorde, nämligen

²³ att Messias skulle lida och som den förste uppstå från de döda för att föra ljuset till både judar och andra folk.

²⁴ Plötsligt ropade Festus: Paulus, du är galen! Dina långa studier har gått dig på hjärnan!

²⁵ Men Paulus svarade: Jag är inte galen, högt vördade Festus. Jag berättar bara lugnt och sansat vad som är sant,

²⁶ och kung Agrippa känner till detta. Jag talar öppet, för jag är säker på att de här händelserna är välbekanta för honom. De utspelade sig ju inte i någon avkrok!

²⁷ Kung Agrippa, tror du på profeterna? Jag vet att du gör det.

²⁸ Agrippa avbröt honom. Tror du att du med så svaga bevis kan övertala mig att bli kristen?

²⁹ Och Paulus svarade: Vare sig mina argument kan anses svaga eller ej, så önskar jag inför Gud att både du och alla här som lyssnar skulle bli som jag, men utan bojor.

³⁰ Sedan reste sig kungen, landshövdingen, Berenike och alla de andra och gick därifrån.

³¹ När de överlade efteråt var alla eniga, och de sa: Den här mannen har inte gjort något som förtjänar dödsstraff eller fängelse.

³² Och Agrippa sa till Festus: Han skulle ha kunnat friges, om han inte hade vädjat till kejsaren!