Add parallel Print Page Options

Hamans plan mot judarna

Strax därefter blev Haman, son till agagiten Hammedata, upphöjd till en position över alla andra furstar och blev den mäktigaste mannen i riket efter kungen.

Alla kungens män bugade sig i vördnad när han gick förbi, för så hade kungen befallt, men Mordokai vägrade att göra det.

3-4 Varför följer du inte kungens befallning? frågade de andra honom dag efter dag, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokai skulle klara sig undan med den förklaring han hade gett, nämligen att han var jude.

5-6 Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokai inte bugade sig för honom, och han beslutade sig för att straffa inte bara Mordokai utan alla judar och utrota dem ur Ahasveros rike.

Den gynnsammaste tidpunkten för en sådan aktion bestämdes genom att man kastade tärning. Detta gjordes i den första månaden, Nisan, under kungens tolfte regeringsår, och Adar, den tolfte månaden, blev fastställd som lämplig tid.

Haman tog så upp saken med kungen. Det finns ett speciellt folk, som är utspritt i alla provinser här i riket, började han. Deras lagar skiljer sig mycket från våra och från nästan alla andra folks, och de vägrar att lyda Ers Majestäts lagar. Därför bör Ers Majestät göra något åt detta.

Om Ers Majestät önskar utfärda en befallning om att de ska utrotas, ska jag bidra med 10.000 talenter silver (cirka 375 ton) till statskassan.

10 Kungen gick med på förslaget och bekräftade beslutet genom att ta av sig sin signetring och ge den till Haman.

11 Behåll pengarna, men sätt i gång och gör vad du anser vara bäst med detta folk, sa han.

12 Ett par veckor senare kallade Haman till sig kungens sekreterare och dikterade brev till alla landshövdingar och tjänstemän i hela riket, till varje provins på dess speciella språk, och dessa brev undertecknades i kungens namn och förseglades med hans ring.

13 De skickades med budbärare till alla provinser i riket och påbjöd att alla judar, unga och gamla, även kvinnor och barn, skulle dödas och utrotas på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden Adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tillfalla dem som dödade dem.

14 Befallningen skulle utropas som lag i varje provins, så att alla kände till den och var beredda att göra sin plikt när dagen var inne.

15 Bud gick ut omedelbart med kungens kurirer sedan lagen först hade tillkännagetts i Susans borg. Medan panik och allmän förvirring spred sig i staden, slog sig kungen och Haman ner för att dricka tillsammans.