Bruden

Jag är en ros i Saron, en lilja i dalen.

Brudgummen

Som en lilja bland törnen
    så är min älskade bland flickor.

Bruden

Som ett äppelträd bland skogens träd
så är min vän bland unga män.
    Jag längtar att få sitta i dess skugga,
söt är dess frukt i min mun.
I vinsalen har han fört mig in,
    kärleken är hans baner över mig.
Vederkvick mig med druvkakor,
    styrk mig med äpplen,
ty jag är sjuk av kärlek.
Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och hans högra arm omfamnar mig.
Jag besvär er, ni Jerusalems döttrar,
vid gaseller och hindar på marken:
    Oroa inte kärleken, stör den inte,
förrän den själv vill.
Hör min väns röst!
    Se, där kommer han!
Han springer över bergen,
    han hoppar fram på höjderna.
Min älskade är lik en gasell
    eller en ung hjort.
Se, nu står han där
    bakom vår vägg,
han blickar in genom fönstret,
    han ser genom gallret.

Bruden anför brudgummens ord

10 Min vän börjar tala, han säger till mig:
Stå upp, min älskade,
    du min sköna, och kom.
11 Ty se, vintern är förliden,
    regntiden är över, den är förbi.
12 Blommorna visar sig på marken,
    sångens tid har kommit,
och turturduvans röst hörs åter i vårt land.
13 Fikonträdets gröna frukter skiftar färg,
vinstockarna står redan i blom,
    de sprider sin doft.
Stå upp, min vän, min sköna, och kom!

Brudgummen

14 Du min duva i bergsklyftan,
    i klippväggens gömsle,
låt mig se ditt ansikte,
    låt mig höra din röst,
ty din röst är så ljuv
    och ditt ansikte så skönt.

Om vingårdens fiender

15 Fånga rävarna åt oss,
    de små rävarna,
som fördärvar vingårdarna,
    våra vingårdar som nu står i blom.

Bruden

16 Min vän är min,
    och jag är hans,
där han för sin hjord i bet bland liljor.
17 När dagen blir sval
    och skuggorna flyr,
kom då tillbaka, min älskade,
    lik en gasell eller en ung hjort
på de kassiadoftande bergen.

Hon:

Jag är en Sharons ros,
    en lilja i dalen.

Han:

Som en lilja bland törnen
    är min älskade bland flickor.

Hon:

Som ett äppelträd i skogen
    är min älskade bland unga män.
Jag njuter av att sitta i hans skugga,
    och hans frukt smakar sött.
Han för mig in i vinsalen,
    med sin kärlek som en fana över mig.[a]
Styrk mig med druvkakor,
    pigga upp mig med äpplen,
för jag är sjuk av kärlek.
    Hans vänstra arm vilar under mitt huvud,
och med sin högra hand smeker han mig.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar,
vid gasellerna och hindarna på fälten:
    oroa inte kärleken, väck den inte
förrän den själv vill.

Hör, min älskade kommer! Se!
    Här kommer han springande över bergen,
hoppande över kullarna.
    Min älskade är som en gasell,
som en ung hjort.
    Där står han bakom muren,
och han tittar in genom fönstret,
    blickar genom gallret.
10 Min älskade säger till mig:

”Stig upp, min älskade, min sköna,
    och kom!
11 Se! Vintern är förbi
    och regnet är över.
12 På marken skjuter blommorna upp,
    sångens tid är inne,
och turturduvan hörs i vårt land.
13     Fikonträdet får sina första frukter,
och vinstockarna står i blom och doftar.
    Stig upp, min älskade,
min sköna, och kom!”

Han

14 Du min duva bland bergsklyftor,
    i gömstället i bergsväggen,
låt mig se din gestalt,
    låt mig höra din röst!
För din röst är underbar,
    din gestalt så skön.

Vännerna:[b]

15 Fånga rävarna åt oss,
    de små rävarna som förstör vingårdarna,
våra vingårdar som nu står i blom.

Hon:

16 Min älskade är min och jag är hans,
    han som vallar sin hjord bland liljorna.
17 Tills vindarna vaknar,[c] tills skuggorna flyr,
    kom åter, min älskade,
kom som en gasell, ja som en ung hjort
    över de blommande kullarna.

Footnotes

  1. 2:4 Betydelsen av de hebreiska orden som här översätts vinsalen och fana är osäker.
  2. 2:15 Det är osäkert om det är vännerna som talar, men pluralformen (oss…våra) tyder på det.
  3. 2:17 Det är osäkert om det är morgon eller kväll som åsyftas.