Brudgummen beskriver bruden

Vad du är skön, min älskade vad du är skön!
Dina ögon är som duvor,
    där de skymtar genom din slöja.
Ditt hår är likt en hjord av getter
    som strömmar ner för Gileads berg.
Dina tänder liknar en hjord
    av nyklippta tackor, nyss uppkomna ur badet,
allesammans med tvillingar.
    Ofruktsam är ingen ibland dem.
Dina läppar är som ett rosenrött band,
och skön är din mun.
    Lik ett brustet granatäpple är din kind,
där den skymtar genom din slöja.
Din hals är lik Davids torn,
    där vapen förvaras,
och där tusen sköldar hänger,
    hjältarnas alla sköldar.
Dina bröst liknar ett killingpar,
    tvillingar av en gasell,
som går i bet bland liljor.
När dagen blir sval
    och skuggorna flyr,
vill jag gå bort till myrraberget,
    till den rökelsedoftande höjden.
Du är alltigenom skön, min vän,
    på dig finns ingen fläck.

Brudgummen till bruden

Kom med mig från Libanon, min brud,
kom med mig från Libanon.
    Skåda ner från Amanas topp,
från toppen av Senir och Hermon,
    från lejonens hålor,
från leopardernas berg.
Du har tagit mitt hjärta,
    du min syster, min brud.
Du har tagit mitt hjärta med en enda blick,
med en enda länk av kedjan kring din hals.
10 Hur skön är inte din kärlek,
    du min syster, min brud!
Hur ljuv är inte din kärlek, ja, mer ljuv än vin,
och doften av dina salvor
    mer än all väldoft.
11 Av sötma dryper dina läppar, min brud,
din tunga gömmer honung och mjölk,
och doften av dina kläder
    är som Libanons doft.

12 En tillsluten lustgård är min syster, min brud,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13 Som en plantering av granatträd skjuter du upp
med utsökta frukter,
    med hennablommor och nardusplantor,
14 med nardus och saffran, kalmus och kanel
och rökelseträd av alla slag,
    med myrra och aloe
och de finaste kryddor av alla slag.
15 En källa i lustgården är du,
    en brunn med friskt vatten,
ett rinnande flöde från Libanon.

Bruden svarar

16 Vakna upp, du nordanvind,
    kom, du sunnanvind.
Blås genom min lustgård,
    låt dess väldoft strömma ut.
Låt min vän komma till sin lustgård
och äta dess utsökta frukter.

Han:

Så vacker du är, min älskade,
    så vacker du är!
Dina ögon är som duvor bakom din slöja.
    Ditt hår är som en hjord av getter
som rör sig ner från Gileads berg.
    Dina tänder är som en flock nyklippta tackor
som stiger upp ur badet,
    alla är tvillingar,
ingen av dem är ensam.
    Dina läppar är som ett rosenrött band,
ja ljuvlig är din mun.
    Din tinning är som ett kluvet granatäpple bakom din slöja.
Din hals är som Davids torn,
    med rader av stenar,[a]
där tusen sköldar hänger,
    och krigarnas alla koger.
Dina bröst är som två hjortkalvar,
    som en gasells tvillingpar,
som betar bland liljorna.
    Tills vinden vaknar[b] och skuggorna flyr,
vill jag gå till myrrahöjden och rökelseberget.
    Allting hos dig är så skönt, min älskade,
hos dig finns ingen brist.

Kom med mig från Libanon, min brud,
    kom med mig från Libanon!
Träd ner från Amanas topp,
    från Senirs och Hermons topp,
från lejonens hålor
    och från leopardernas berg.
Du har tagit mitt hjärta,
    min syster och min brud,
du har tagit mitt hjärta
    med en enda blick
och med en enda pärla i ditt halsband.
10     Så skön din kärlek är, min syster och min brud.
Din kärlek är ljuvare än vin,
    din parfym doftar mer än någon krydda.
11 Dina läppar, min brud, dryper av honung,
    honung och mjölk är under din tunga,
och doften av dina kläder är som doften av Libanon.
12     Min syster och brud är en inhägnad trädgård,
en tillsluten brunn, en förseglad källa.
13     I din lustgård finns
granatträd med ljuvliga frukter,
    henna och nardus,
14 nardus och saffran, kalmus och kanel,
    alla slags doftande träd,
myrra och aloe
    och alla slags finaste kryddor.
15 Du är trädgårdens källa,
    en brunn med levande vatten,
en ström från Libanon.

Hon:

16 Vakna upp, nordanvind!
    Kom, sunnanvind!
Blås över min trädgård
    och låt dess sköna dofter spridas!
Låt min älskade komma till sin trädgård
    och njuta av dess härliga frukter.

Footnotes

  1. 4:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 4:6 Se not till 2:17.