Brudgummen

Jag kommer till min lustgård, du min syster, min brud.
Jag hämtar min myrra och mina väldoftande kryddor,
jag äter min honungskaka och min honung,
jag dricker mitt vin och min mjölk.
    Ät, mina vänner
drick och berusa er av kärlek!

Bruden

Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
    Hör, min vän klappar på.
Han säger:
    Öppna för mig, du min syster, min älskade,
min duva, du min fullkomliga.
    Mitt huvud är fullt av dagg,
mina lockar av nattens droppar.
Jag har tagit av mina kläder,
    skulle jag nu ta på dem igen?
Jag har tvättat mina fötter,
    skulle jag nu smutsa ner dem igen?
Min vän räckte in sin hand genom luckan,
då rördes mitt hjärta över honom.
Jag steg upp för att öppna för min vän,
och mina händer dröp av myrra,
    mina fingrar av flytande myrra
som fuktade dörrens handtag.
Jag öppnade för min vän,
    men min vän var borta,
han var försvunnen.
    Min själ blev helt utom sig av hans ord.
Jag sökte honom, men fann honom inte,
jag ropade på honom, men han svarade mig inte.
Väktarna fann mig
    där de gick omkring i staden.
De slog mig och sårade mig,
    de ryckte av mig manteln,
väktarna på murarna.
Jag bönfaller er,
    Jerusalems döttrar,
om ni finner min vän, så säg -
    ja, vad skall ni säga honom?
Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

Vad är din vän förmer än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är din vän förmer än andra,
    eftersom du bönfaller oss så?

Bruden

10 Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är som finaste guld,
    hans hår är lockigt och svart som korpen.
12 Hans ögon är som duvor
    vid vattenbäckar,
duvor som badar i mjölk,
    insatta som ädelstenar.
13 Hans kinder liknar väldoftande blomstersängar,
kullar av doftande kryddor.
    Hans läppar är som liljor,
de dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är som ringar av guld,
    infattade med krysoliter.
Hans kropp är ett konstverk av elfenben,
täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
    som vilar på fotstycken av finaste guld.
Att se honom är som att se Libanon,
    ståtlig är han som cedrarna.
16 Hans mun är idel sötma,
    allt hos honom är ljuvlighet.
Sådan är min vän, ja, sådan är min älskade,
ni Jerusalems döttrar.

Vännerna

17 Vart har han gått, din vän,
    du skönaste bland kvinnor?
Vart har din vän tagit vägen?
    Låt oss hjälpa dig att söka honom.

Han:

Jag kommer till min trädgård,
    min syster och brud!
Jag samlar min myrra och mina kryddor
    och äter min honungskaka och min honung.
Jag dricker mitt vin och min mjölk.

Vännerna:

Ät, vänner, och drick!
    Berusa er av kärlek!

Hon:

Jag sov, men mitt hjärta var vaket.
    Hör, min älskade knackar på:
”Öppna för mig,
    min syster, min älskade,
min duva, min fulländade,
    för mitt hår är vått av dagg,
mina lockar fuktiga av nattens droppar.”
    ”Jag har klätt av mig.
Ska jag klä på mig igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
ska jag då smutsa ner dem?”
    Min älskade stack handen genom dörröppningen,
och jag darrade i mitt innersta.
    Jag reste mig upp för att släppa in min älskade.
Mina händer droppade av myrra,
    från mina fingrar rann myrra
över dörrhandtaget.
    Jag öppnade för min älskade,
men han var borta, han hade gått.
    Jag blev utom mig.
Jag letade efter honom,
    men kunde inte finna honom.
Jag ropade på honom,
    men han svarade inte.
Vakterna, som gick omkring i staden, fann mig.
    De slog mig och gjorde mig illa,
och vakterna på muren slet av mig min sjal.
    Jag besvär er, Jerusalems döttrar:
om ni hittar min älskade,
    så tala om för honom[a]
att jag är sjuk av kärlek.

Vännerna:

Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    du skönaste bland kvinnor?
Vad är det hos din älskade som gör honom bättre än andra,
    eftersom du besvärjer oss så?

Hon:

10 Min älskade är strålande och röd[b],
    den främste bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är korpsvart och vågigt likt dadelklasar[c].
12 Hans ögon är som duvor vid vattenbäckar,
    de badar i mjölk och är som infattade ädelstenar.[d]
13 Hans kinder är som kryddsängar
    med doftande örter.[e]
Hans läppar är liljor
    och dryper av flytande myrra.
14 Hans armar är som stänger av guld,
    besatta med krysoliter.
Hans kropp är som elfenben,
    med insatta safirer.
15 Hans ben är marmorpelare
    på de finaste guldsocklar.
Hans gestalt är som Libanon,
    ståtlig som dess cedrar.
16 Hans mun är sötma,
    allt hos honom är ljuvligt.
Sådan är min älskade och min vän,
    ni Jerusalems döttrar, sådan är min vän.

Footnotes

  1. 5:8 Detta är en fråga i grundtexten: Vad ska ni tala om för honom? men svåröversättlig till svenskan p.g.a. Jag besvär er… Den svåra satskonstruktionen har föranlett tolkningsförslaget: Tala inte om för honom…
  2. 5:10 Ordet röd, möjligen rödbrun, syftar dels på hudfärgen, dels på maskulina egenskaper.
  3. 5:11 Ordets exakta betydelse är osäker.
  4. 5:12 Innebörden i versens senare del är osäker i grundtexten.
  5. 5:13 Eller: kinder är som kryddsängar, där doftande örter växer.