Add parallel Print Page Options

Habackuk ställer en fråga till Herren

Detta varningsord kom till profeten Habackuk i en syn från Gud:

Herre, hur länge ska jag behöva ropa på hjälp, innan du lyssnar? Ropar jag på dig förgäves? Varför kommer det inte något svar? Hjälp! Mord! skriker jag, men inte kommer du till min hjälp.

Måste jag ha denna ondska och sorg runt omkring mig? Vart jag än ser och vänder mig, så möter jag förtryck och falskhet och människor som älskar våld och konflikter.

Lagen har förlorat sin makt och domstolarna dömer orätt, för de som är onda är fler än de som är rättfärdiga. Mutor och bedrägerier hör till ordningen för dagen.

Herren svarade: Du kommer att bli förvånad när du får se vad jag tänker göra! Jag ska nämligen göra någonting redan under din livstid, och du kommer inte att tro det när du hör det.

Ja, jag ska låta en ny och mäktig nation uppstå i Babylon, ett modigt folk, som ska gå ut och besegra hela världen.

De är kända för sin grymhet. De lever efter sina egna lagar, och ingen kan hindra dem.

Deras hästar är snabbare än leoparder. De är vilda som vargar i sin jakt. Deras ryttare kommer från ett avlägset land. Som örnar slår de ner på sitt byte.

Allt motstånd bryter de ner, och de flyttar om de folk de besegrat. Fångar samlar de som sand.

10 De hånar kungar och furstar och har ingen respekt för befästningar. De kastar upp jord mot murarna och intar befästningarna.

11 De far förbi som en storm och försvinner, men de drar på sig en stor skuld, för de litar till sin egen kraft som till en gud.

12 Herre, min Gud, min helige, du som är evig, är det din mening att utplåna oss? Gud, vår klippa, varför har du låtit dessa babylonier få makt att straffa oss för våra synder?

13 Vi är onda, men de är ännu värre. Ska du, som inte kan tillåta någon form av synd, stå likgiltig medan de fördärvar oss? Ska du vara tyst när de i sin ondska utrotar dem som du har gjort rättfärdiga?

14 Är vi inte mer värda än fisken man drar upp på land till en säker död? Utan ledare kan vi inte försvara oss mot våra fiender!

15 Måste vi fastna på deras krokar och i deras nät, till deras stora glädje?

16 Då kommer de bara att bli högmodiga över sin egen förmåga och upphöja sig själva!

17 Herre, ska du låta dem fortsätta så för alltid? Ska de alltid lyckas besegra fienden i sina fruktansvärda krig?