Add parallel Print Page Options

Guds fostran bevisar hans kärlek

12 Låt tanken på alla dessa trons hjältar sporra oss så som en idrottsman sporras av sin publik. Och låt oss göra oss av med allt som hindrar oss och håller oss tillbaka, framför allt synden som vill gripa tag i oss och få oss att falla. Låt oss löpa med uthållighet i det lopp vi har framför oss.

Se på Jesus, som både har visat oss trons väg och vill hjälpa oss att nå målet. Han var villig att dö en skamlig död på korset, eftersom han visste vilken glädje han skulle vinna efteråt. Nu sitter han på hedersplatsen vid Guds tron.

Tänk på det tålamod han hade, när syndiga människor visade honom sitt hat och sin fiendskap. Då behöver ni inte tappa modet eller bli utmattade.

Egentligen har ni ju ännu inte behövt sätta livet på spel i er kamp mot synden.

Och har ni alldeles glömt bort de uppmuntrande ord som Gud talade till er som hans barn? Han sa: Min son, var tacksam för Herrens fostran. Tappa inte modet, när han måste straffa dig.

För när han tillrättavisar dig visar det att han älskar dig. När han fostrar dig, bevisar det att du verkligen är hans barn.

Låt Gud fostra er, för han gör bara vad varje kärleksfull far gör med sina barn. Vem har någonsin hört om en son som aldrig har blivit tillrättavisad?

Om Gud inte handlar med er som andra fäder gör med sina barn och fostrar er när det behövs, visar det ju att ni inte tillhör hans familj.

Våra föräldrar här på jorden tillrättavisade oss, och ändå respekterar vi dem. Ska vi då inte ännu mer böja oss för Guds fostran, så att vi vinner det eviga livet?

10 Våra jordiska föräldrar uppfostrade oss under några korta år och gjorde så gott de kunde, men vi vet att Guds tillrättavisningar alltid är rätta och tjänar vårt bästa, så att vi kan få dela hans helighet.

11 Man njuter inte av straffet medan det pågår! Men den som på detta sätt har lärt sig att lyda har också lärt sig att leva i Guds frid och efter hans vilja.

12 Låt kraften på nytt fylla era kraftlösa händer och trötta ben.

13 Gör en rak, jämn väg för era fötter, så att de svaga och haltande som kommer efter er inte faller och gör sig illa utan i stället blir starka.

Var uppmärksamma

14 Försök att hålla er utanför alla stridigheter och lev rent och heligt, för den som inte är helig kommer inte att få se Herren.

15 Ta hand om varandra så att ingen av er går miste om Guds rika välsignelser. Se till att ingen bitterhet slår rot ibland er, för där den växer upp orsakar den bara svårigheter och skadar många i deras andliga liv.

16 Se till att ingen av er blir inblandad i sexuella synder eller blir vårdslös inför Gud som Esau blev. Han sålde sina rättigheter som äldste son för ett enda mål mat.

17 När han efteråt ville ha dem tillbaka var det för sent, fastän han ångrade sig och bad med bittra tårar. Kom ihåg detta och var försiktiga!

18 Ni har inte varit tvungna att skräckslagna stå vid ett berg av flammande eld och i nattsvart mörker, eller i våldsamma stormvindar, som israeliterna fick göra på Sinai berg, när Gud gav dem sina lagar.

19 De fick ju höra en mäktig basunstöt och en röst med ett så fruktansvärt budskap att de bad Gud sluta tala.

20 De ryggade tillbaka inför Guds befallning att om det så bara var ett djur som kom i beröring med berget, så måste det dö.

21 Mose själv var så rädd inför vad han såg att han skakade av skräck.

22 Nej, ni har kommit direkt till Sions berg, till den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till en skara änglar som ingen kan räkna.

23 Ni har kommit till Guds församling, som består av alla vars namn är skrivna i himlen och ni har tagit er tillflykt till Gud som är allas domare. Ni tillhör samma stora församling som alla dessa rättfärdigas andar som nu nått fram till fullkomlighet i himlen.

24 Ni har kommit till Jesus själv, som har gett oss detta underbara nya förbund och till det blod som han gav på korset, och som kärleksfullt ger förlåtelse i stället för att ropa på hämnd som Abels blod gjorde.

25 Se därför till att ni lyder honom som talar till er. För om Israels barn blev straffade när de vägrade att lyssna till den jordiske budbäraren Mose, hur stor är då inte risken för oss om vi inte lyssnar till Gud, som talar till oss från himlen.

26 När han talade från Sinai berg, fick hans röst jorden att skaka. Nästa gång, säger han genom profeterna, ska ljudet av min röst skaka inte bara jorden utan också himlarna.

27 Med detta menar han att han ska rasera allt som är utan fast grund, så att bara det som är orubbligt kommer att finnas kvar.

28 Eftersom vi har ett rike som ingen kan förstöra, bör vi glädja Gud genom att tjäna honom med tacksamhet och göra hans vilja med helig fruktan och med respekt.

29 För vår Gud är en förintande eld.

Var uthålliga

12 När vi nu har en sådan sky av vittnen runt omkring, låt oss kasta av allt som hindrar, all synd som vill gripa tag i oss, och med uthållighet springa mot målet. Låt oss fästa blicken på Jesus, som är upphovet till vår tro och som också fullkomnar den. Han såg fram emot den glädje som väntade honom, uthärdade korset utan att bry sig om dess skam och sitter nu på den högra sidan om Guds tron.[a] Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

”Min son, förakta inte Herrens fostran.
    Tappa inte modet, när han tillrättavisar dig.
Herren fostrar var och en som han älskar,
    han tuktar varje son som han har kär.”[b]

Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? 10 Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. 11 All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. 12 Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. 13 Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.[c]

Varning för att avvisa Gud

14 Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. 15 Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. 16 Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. 17 Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.[d]

18 Ni har inte kommit till ett berg som man kan röra vid, ett berg täckt av eld, svarta moln, mörker och våldsamt oväder, 19 till trumpetstötar och en röst som talade så att de som hörde bad om att inte behöva höra mer. 20 För de stod inte ut med att höra befallningen: ”Till och med det djur som rör vid berget ska stenas.”[e] 21 Synen var så fruktansvärd att Mose sa: ”Jag darrar av skräck.”[f]

22 Nej, ni har kommit till Sions berg[g], den levande Gudens stad, till det himmelska Jerusalem. Ni står inför tusentals änglar, 23 en festförsamling av de förstfödda, vilkas namn är skrivna i himlen.[h] Ni har kommit till Gud, allas domare, och till de rättfärdigas andar som fullkomnats. 24 Ni har kommit till Jesus själv, han som blev medlare i ett nytt förbund, och till det renande blod som talar bättre än Abels.[i]

25 Se därför till att ni inte avvisar honom som talar. Om de inte kunde komma undan, som avvisade honom när han varnade dem här på jorden, hur skulle då vi kunna det om vi avvisar honom som varnar oss från himlen? 26 Den gången fick hans röst jorden att skaka, men nu har han lovat: ”En sista gång ska jag skaka inte bara jorden, utan också himlen.”[j] 27 ”En sista gång” betyder att allt skapat som vacklar ska försvinna, men det som inte vacklar ska bestå.

28 Vi får ett rike som aldrig ska skaka. Låt oss därför vara tacksamma och tjäna Gud så som han vill, med vördnad och fruktan, 29 för vår Gud är en förtärande eld.[k]

Footnotes

  1. 12:2 Jfr Ps 110:1.
  2. 12:6 Se Ords 3:11-12.
  3. 12:13 Samma tankegångar finns uttryckta i Jes 35:3 och Ords 4:26, fast i poetiska bilder.
  4. 12:17 Jfr 1 Mos 25:33-34; 27:30-40.
  5. 12:20 Jfr 2 Mos 19:12-13,16-22 och 5 Mos 4:11; 5:22.
  6. 12:21 Se 5 Mos 9:19
  7. 12:22 Jerusalem är byggt på berget Sion.
  8. 12:23 Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29, där det talas om ”livets bok”, ett register över alla som får evigt liv.
  9. 12:24 Jfr 1 Mos 4:3-10. Här tycks det vara frågan om en vädjan om nåd, snarare än hämnd.
  10. 12:26 Se Hagg 2:7.
  11. 12:29 Jfr 5 Mos 4:24; 9:3.