’Vilken lejoninna var inte din mor
    bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
    och födde upp sina ungar.
³ En av hennes ungar som hon födde upp
    växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
    och blev en människoätare.
⁴ Folken fick höra om honom,
    och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
    till Egyptens land.

⁵ När hon såg att hon väntade förgäves,
    att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
    och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
⁶ Han gick omkring bland lejonen
    och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
    och blev en människoätare.
⁷ Han kände till deras fästningar^[a]
    och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
    när hans rytande hördes.
⁸ Då kom folken mot honom
    från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
    och han fångades i deras grop.
⁹ Med krokar satte de honom i en bur
    och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
    så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.

¹⁰ Din mor var som en vinstock i vingården,
    planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
    på grund av överflödet på vatten.
¹¹ Den fick starka grenar,
    som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
    den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
    för sin höjd och för sina täta rankor.
¹² Men den rycktes upp i vrede
    och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
    De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
¹³     Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
¹⁴     Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
    och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
    ingen härskarspira.’