Profetia mot Tyros

26 I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: ² ”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’

³ Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. ⁴ De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. ⁵ Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, ⁶ och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.

⁷ För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. ⁸ Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. ⁹ Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. ¹⁰ Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. ¹¹ Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.

¹² De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. ¹³ Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. ¹⁴ Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.

¹⁵ Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? ¹⁶ Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. ¹⁷ De ska sjunga en klagosång om dig:

¹⁹ Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, ²⁰ då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. ²¹ Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”