Hosea 11
Svenska Folkbibeln
Guds hjärtelag mot det upproriska Israel
11 När Israel var ung fick jag honom kär,
och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de har blivit kallade,
desto mer har de dragit sig undan.
Åt baalerna offrar de
och åt de uthuggna bilderna tänder de rökelse.
3 Ändå var det jag som lärde Efraim att gå
och som tog dem upp i mina armar.
Men de förstod inte att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem,
med kärlekens band,
jag var för dem lik en
som lättar oket över deras nackar,
jag böjde mig ner till dem och gav dem mat.
5 De skall inte få vända tillbaka till Egyptens land
utan Assur skall bli deras kung,
eftersom de vägrade att omvända sig.
6 Svärdet skall rasa i deras städer
och förstöra deras bommar
och frossa omkring sig för deras onda planers skull.
7 Mitt folk är benäget till otrohet mot mig,
och hur mycket man än kallar dem till den som är därovan,
upphöjer ändå ingen honom.
8 Hur skall jag kunna överge dig, Efraim?
Skall jag lämna dig, Israel?
Hur skall jag kunna göra med dig som med Adma
och låta det gå dig som Sebojim?
Mitt hjärta vänder sig i mig,
all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill inte låta dig känna min brinnande vrede,
jag vill inte på nytt ödelägga Efraim.
Ty jag är Gud
och inte en människa,
helig är jag ibland er,
och med vrede vill jag ej komma.
10 Herren skall de följa,
och han skall ryta som ett lejon,
ja, han skall ryta
och barnen skall med bävan samlas västerifrån.
11 Likt fåglar skall de med bävan komma från Egypten
och som duvor från Assurs land.
Och jag skall låta dem bo i sina hus, säger Herren.
Israels synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
Israels hus med svek.
Juda är ännu trolös mot Gud,
mot den Allraheligaste, den Trofaste.
Hosea 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Som en fars kärlek
11 När Israel var ung
älskade jag honom,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.
2 Men ju mer jag har kallat på dem,[a]
desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
och tänder rökelse till avgudar.
3 Ändå är det jag som lärde Efraim gå
och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
att jag helade dem.
4 Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens band.
Jag var för dem
som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[b]
5 Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
6 Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[c]
och göra slut på deras onda planer.
7 Mitt folk har bestämt sig
för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
är det ingen som upphöjer honom.[d]
8 Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
all min medkänsla väcks upp.
9 Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
den Helige ibland er,
och jag kommer inte med vrede[e].
10 De ska följa Herren,
och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
Jag ska låta dem återvända hem igen,
säger Herren.”
Efraims synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
mot den trofaste, den Helige.[f]
Footnotes
- 11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.
- 11:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.
- 11:7 Grundtextens innebörd är oviss.
- 11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas.
- 11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.