Jeremia 11
Svenska Folkbibeln
Juda förbundsbrott
11 Detta är det ord som Herren talade till Jeremia. Han sade: 2 "Hör detta förbunds ord och säg till Juda män och Jerusalems invånare. 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Förbannad är den man som inte lyder detta förbunds ord, 4 som jag ålade era fäder på den dag då jag förde dem ut ur Egyptens land, denna smältugn. Jag sade: Hör min röst och gör allt som jag har befallt, så skall ni vara mitt folk och jag skall vara er Gud. 5 Jag skall då hålla den ed som jag har svurit era fäder: Att ge dem ett land som flödar av mjölk och honung, så som har skett." Jag svarade: "Ja, amen, Herre."
6 Herren sade till mig: "Ropa ut allt detta i Juda städer och på Jerusalems gator. Säg: Hör detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Ty från den dag, då jag förde era fäder ut ur Egyptens land och ända till denna dag har jag förmanat dem gång på gång och sagt: Hör min röst! 8 Men de lyssnade inte och vände inte örat till utan följde var och en sitt onda och hårda hjärta. Därför lät jag komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag befallde dem att hålla, men som de inte höll."
9 Herren sade till mig: "En sammansvärjning har avslöjats bland Juda män och Jerusalems invånare. 10 De har vänt åter till de missgärningar deras fäder begick. De har inte velat höra mina ord utan har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Juda hus har brutit det förbund som jag slöt med deras fäder. 11 Därför säger Herren så: Se, jag skall låta en olycka drabba dem, som de inte skall kunna komma undan, och när de då ropar till mig skall jag inte höra dem. 12 Då skall Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar som de brukar tända rökelse åt, men dessa skall inte kunna rädda dem undan olyckan. 13 Ty du, Juda, har lika många gudar som du har städer. Och så många som gatorna är i Jerusalem, så många altaren har ni satt upp åt skammens gud - altaren där ni tänder rökelse åt Baal.
14 Du skall inte be för detta folk, inte komma med klagan eller förbön för dem, ty jag vill inte höra dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon gör så många skamliga gärningar? Kan det heliga offerköttet skaffa bort din olycka från dig? Då kunde du jubla. 16 'Ett grönt olivträd, vackert och med härliga frukter', så kallade Herren dig. Men nu har han med ett väldigt dån satt eld på det trädet, så att dess grenar förstörs. 17 Ja, Herren Sebaot, som planterade dig, har uttalat olycka över dig på grund av den ondska som Israels och Juda hus har bedrivit för att väcka min vrede genom att tända rökelse åt Baal."
Mordhot mot profeten
18 Herren uppenbarade för mig
och jag fick veta det,
du lät mig se vad de hade för sig.
19 Själv var jag som ett oskyldigt lamm
som leds bort för att slaktas.
Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
"Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
låt oss utrota honom ur de levandes land,
så att man inte mer kommer ihåg hans namn."
20 Men Herren Sebaot är en rättvis domare
som prövar hjärtan och njurar.
Låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 Därför säger Herren så om Anatots män, som står efter ditt liv och säger: "Profetera inte i Herrens namn, om du inte vill dö för vår hand!" 22 Därför säger Herren Sebaot så: Se, jag skall straffa dem. Deras unga män skall dö genom svärd och deras söner och döttrar skall dö genom hunger. 23 Ingen skall bli kvar av dem, ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när straffets tid kommer.
Jeremia 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Juda har brutit förbundet
11 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia: 2 ”Hör detta förbunds ord, och tala till männen i Juda och invånarna i Jerusalem.[a] 3 Säg till dem: Så säger Herren, Israels Gud: ’Förbannelse över den som inte lyder orden i detta förbund 4 och de befallningar som jag gav era förfäder när jag ledde dem ut ur Egypten, den smältugnen.’ Jag sa: ’Lyssna till mig och gör vad jag befaller er, så ska ni vara mitt folk, och jag ska vara er Gud. 5 Då ska jag hålla den ed som jag svurit med era förfäder att ge dem ett land som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger.’ ” Då svarade jag: ”Amen, Herre!”
6 Då sa Herren till mig: ”Förkunna allt detta i Judas städer och på Jerusalems gator och säg: ’Lyssna till detta förbunds ord och handla efter dem. 7 Från den dag då jag förde era förfäder ut ur Egypten har jag upprepade gånger ända fram till i dag varnat dem och sagt: ”Lyd mig!” 8 Men de ville inte lyssna, inte beakta det. Var och en följde sitt eget okuvliga och onda hjärta. Jag lät då alla ord i detta förbund komma över dem, det jag befallt dem att hålla men som de inte hållit.’ ”
9 Herren sa till mig: ”Jag har upptäckt en sammansvärjning bland folket i Juda och Jerusalem. 10 De har fallit tillbaka i sina förfäders synder, de som vägrade att lyssna till mig. De har följt andra gudar och tjänat dem. Israels och Judas folk har brutit förbundet som jag slöt med deras förfäder.
11 Därför säger Herren: ’Se, jag låter en olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan. Hur de än ropar till mig, ska jag inte lyssna till dem. 12 Då ska Judas städer och Jerusalems invånare gå och ropa till de gudar som de tänder rökelse åt, men dessa kan inte rädda dem när olyckans stund kommer. 13 Du Juda, du har lika många gudar som du har städer, och de altaren ni har rest åt skamguden är lika många som gatorna i Jerusalem, altaren där ni tänder rökelse åt Baal.’
14 Du ska inte be för det här folket, inte komma med klagan och förbön för dem, för jag kommer inte att lyssna till dem när de ropar till mig i sin olycka.
15 Vad har min älskade att göra i mitt hus,
hon som gör upp så många onda planer?
Kan det heliga offerköttet vända bort det onda från dig?
Då skulle du jubla.[b]”
16 Herren brukade kalla dig ett grönskande olivträd,
vackert att se på och dignande av frukt.
Men nu har han satt eld på trädet,
och med ett väldigt dån som av en storm
brinner dess grenar upp och förtärs.
17 Härskarornas Herre, som planterade dig, har uttalat det onda över dig, på grund av det onda som Israels och Judas folk gjorde i och med att de väckte min vrede genom att tända rökelse åt Baal.
Mordplaner mot Jeremia
18 Herren lät mig veta deras planer, så att jag förstod. Du visade mig deras intriger. 19 Jag var som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte ut onda planer mot mig:
”Låt oss fördärva trädet med dess frukt,
utplåna honom ur de levandes land,
så att ingen längre kommer ihåg hans namn.”
20 Men du, härskarornas Herre, som dömer rättfärdigt,
du som prövar sinnen och hjärtan,
låt mig få se din hämnd på dem,
ty för dig har jag lagt fram min sak.
21 Herren säger därför om de män i Anatot som står efter ditt liv och säger att du inte ska profetera i Herrens namn, för annars ska de döda dig, 22 om dem säger härskarornas Herre så: ”Se, jag ska straffa dem! Deras unga män ska dö genom svärd, och deras söner och döttrar ska svälta ihjäl. 23 Inte en enda av dem ska bli kvar, för jag ska låta olycka komma över männen i Anatot när tiden för deras straff är inne.”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.