I krukmakarens hus

18 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade: "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det.

Och Herrens ord kom till mig. Han sade: "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger Herren. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand. Ena gången talar jag om ett hednafolk och ett rike att jag vill rycka upp, bryta ner och förgöra det. Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. En annan gång talar jag om ett hednafolk och ett rike, att jag vill bygga upp och plantera det. 10 Men om man då gör det som är ont i mina ögon så att man inte hör min röst, då ångrar jag det goda som jag hade sagt att jag ville göra dem.

11 Säg därför nu till Juda män och till Jerusalems invånare: Så säger Herren: Se, jag bereder en olycka åt er, och jag tänker ut en plan mot er. Vänd därför om, var och en från sin onda väg, och ändra ert liv och era gärningar. 12 Men de kommer att svara: Det är lönlöst. Vi vill följa våra egna tankar och göra var och en efter sitt onda och hårda hjärta."

Ett onaturligt avfall

13 Därför säger Herren så:
    Fråga bland hednafolken:
Vem har hört något sådant?
    Fruktansvärda saker har hon gjort, jungfrun Israel.
14 Skall då snön från Libanons höga berg
lämna mina åkerfält?
    Skall de friska vattnen
som strömmar fjärran ifrån, sina ut?
15 Men mitt folk har glömt mig
och tänder rökelse åt avgudar,
    som har fått dem på fall där de färdas fram
på de urgamla vägarna
    och slår in på obanade vägar och stigar.
16 Så blir deras land öde och utsätts ständigt för hån.
Alla som går fram där skall förundra sig
och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind skall jag skingra dem för fienden.
Jag skall vända ryggen åt dem och inte ansiktet
på deras olyckas dag.

18 Men de sade: "Kom, låt oss tänka ut onda planer mot Jeremia. För prästerna skall inte komma till korta med sin undervisning och inte de vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, låt oss förtala honom och låt oss strunta i vad han säger."

Vädjan om Guds ingripande mot motståndarna

19 Herre, lyssna på mig
    och hör vad mina motståndare säger.
20 Skall gott få lönas med ont?
    De har grävt en grop för att ta mitt liv.
Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte
och manat gott för dem
    för att vända bort din vrede från dem.
21 Överlämna därför deras barn åt hungersnöden
och utlämna dem själva åt svärdet,
    så att deras hustrur blir barnlösa och änkor,
deras män dödade av pesten
    och deras unga män slagna med svärd i striden.
22 Låt klagorop höras från deras hus,
när du plötsligt låter rövarskaror komma över dem.
Ty de grävde en grop för att fånga mig
och lade ut snaror för mina fötter.
23 Men du, Herre, känner
    alla deras planer att döda mig.
Förlåt dem inte deras missgärning
    och utplåna inte deras synd.
Låt dem komma på fall inför dig.
    Grip in mot dem på din vredes dag.

Hos krukmakaren

18 Herrens ord kom till Jeremia: ”Gå ner till krukmakarens hus, så ska jag tala till dig där.”

Jag gick till krukmakarens hus och såg honom i arbete vid sin drejskiva. Men krukan som han höll på att forma med sina händer misslyckades. Då började krukmakaren om igen och gjorde den till en ny kruka, så som han ville ha den.

Herrens ord kom till mig: ”Skulle inte jag kunna göra med er, Israels folk, som krukmakaren gör? säger Herren. Som leran i krukmakarens hand är ni i min hand, Israels folk. Jag kan befalla att ett folk eller ett rike ska utrotas och förgöras. Men om det folk som jag varnat omvänder sig från sin ondska, ångrar jag mig och låter inte den olycka komma som jag hade planerat. En annan gång kan jag lova att bygga upp och plantera ett folk eller ett rike. 10 Men om de då gör det som är ont i mina ögon, ångrar jag mig och gör inte det goda som jag hade planerat för dem.

11 Säg nu till Judas män och Jerusalems invånare: ’Så säger Herren: Jag bereder en olycka åt er och tänker ut en plan mot er. Vänd om, var och en från sin onda väg och ändra era levnadssätt och gärningar!’

12 Men de svarar: ’Det är lönlöst. Vi tänker fortsätta att följa våra egna planer, var och en i sin envishet och ondska.’ ”

Folkets avfall och dom

13 Därför säger Herren:

”Fråga bland folken:
    ’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
    som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
    försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
    från avlägsna källor torka ut?[a]
15 Mitt folk har glömt mig
    och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
    på de urgamla stigarna,
    och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
    och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
    ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17     Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
    Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.

18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[b] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”

Jeremia ber om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig!
    Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
    De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
    och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21     Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
    Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
    och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
    när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
    och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
    hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
    och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
    och ingrip mot dem i din vrede.

Footnotes

  1. 18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen.