Jeremia 6
Svenska Folkbibeln
Jerusalem belägras men folket omvänder sig inte
6 Fly bort från Jerusalem, ni Benjamins barn!
Blås i hornet i Tekoa,
res upp ett högt baner i Bet-Hakkerem!
Ty en olycka hotar från norr
med stor förödelse.
2 Jag vill ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdar skall komma över henne med sina hjordar.
De skall slå upp sina tält runt omkring henne
och beta av, var och en sitt stycke.
4 Rusta er till strid mot henne!
"Kom låt oss dra upp vid middagstid!
Men ve oss, dagen går mot sitt slut
och kvällens skuggor förlängs.
5 Kom, låt oss dra upp om natten
och förstöra hennes palats."
6 Ty så säger Herren Sebaot:
Fäll träd och kasta upp vallar mot Jerusalem!
Detta är staden som skall straffas.
Den är full av förtryck.
7 Som en källa låter vatten välla fram,
så låter den sin ondska välla ut.
Om våld och förödelse hör man där,
sår och slag är alltid inför mina ögon.
8 Låt varna dig, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig ifrån dig
och gör dig till en ödemark,
till ett land där ingen bor.
9 Så säger Herren Sebaot:
En efterskörd, som på en vinstock,
skall man bärga på kvarlevan av Israel.
Räck på nytt ut din hand,
som när man plockar druvor från rankorna.
10 Till vem skall jag tala
och för vem skall jag vittna, så att de hör?
Deras öron är tillslutna[a]
så att de inte kan höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
de vill inte veta av det.
11 Därför är jag fylld av Herrens vrede,
jag orkar inte hålla den tillbaka.
Töm ut den över barnen på gatan
och över alla unga män där de samlas.
Både man och kvinna skall drabbas,
också den gamle och den som fyllt sina dagars mått.
12 Främlingar skall ta över deras hus,
deras åkrar och hustrur,
ty jag vill räcka ut min hand mot dem som bor i landet,
säger Herren.
13 Ty hög som låg, alla söker de orätt vinning.
Både profet och präst,
alla handlar de lögnaktigt.
14 De tar det lätt med att hela mitt folks skada
och säger: "Allt står väl till, allt står väl till".
Men allt står inte väl till.
15 De skall stå där med skam,
ty de har bedrivit avskyvärda ting.
Ändå känner de ingen skam
och förstår inte att blygas.
Därför skall de falla bland dem som faller.
När tiden kommer att jag skall straffa dem,
skall de komma på fall, säger Herren.
16 Så säger Herren:
"Ställ er vid vägarna och spana,
fråga efter de urgamla stigarna.
Fråga efter den goda vägen
och vandra på den,
så skall ni finna ro för era själar."
Men de svarade: "Vi vill inte vandra på den."
17 När jag satte väktare över er och sade:
"Lyssna till ljudet från hornet", svarade de:
"Vi vill inte lyssna."
18 Hör därför, ni hednafolk,
lägg noga märke till, du menighet,
vad som sker bland dem.
19 Hör du jord:
Se, jag skall låta olycka drabba detta folk,
frukten av deras tankar,
eftersom de inte har lyssnat på mina ord
utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse
även om den kommer från Saba,
eller om bästa kalmus från fjärran land?
Era brännoffer har jag inte behag till
och era slaktoffer tycker jag inte om.
21 Därför säger Herren så:
Se, jag skall lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem skall fäder och söner tillsammans snubbla,
grannar och vänner förgås.
22 Så säger Herren:
Se, ett folk kommer från landet i norr,
ett stort hednafolk reser sig vid jordens yttersta ände.
23 De bär båge och lans,
de är grymma och skoningslösa.
Deras röst är som havets dån,
och på sina hästar rider de fram,
rustade som kämpar till strid
mot dig, du dotter Sion.
24 Vi har hört ryktet om dem
våra händer sjunker ner,
ängslan griper oss,
ångest som hos en barnaföderska.
25 Gå inte ut på öppna fältet
och vandra ej på vägen,
ty fiendens svärd är där med skräck från alla sidor.
26 Du, mitt folk, min dotter, kläd dig i säcktyg,
rulla dig i aska,
höj sorgesång som efter ende sonen
och håll bitter dödsklagan.
Ty plötsligt kommer fördärvaren över oss.
27 Jag har satt dig att pröva mitt folk
och gjort dig till en fast borg,
för att du skall lära känna och pröva deras vandel.
28 Alla är de förhärdade upprorsmakare,
som går med förtal,
de är som koppar och järn.
Alla handlar de fördärvligt.
29 Blåsbälgen pustar,
men ur elden kommer bara bly.
All ytterligare rening är förgäves,
de onda kan inte avlägsnas.
30 "Förkastat silver" kallar man dem,
ty Herren har förkastat dem.
Footnotes
- Jeremia 6:10 tillslutna Ordagrant: "oomskurna".
Jeremia 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
6 Fly, sätt er i säkerhet,
ni folk från Benjamin,
fly från Jerusalem!
Blås i horn i Tekoa!
Låt signalen ljuda i Bet-Hackerem.
En olycka hotar från norr,
och en stor förödelse.
2 Jag ska ödelägga dotter Sion,
den vackra och bortskämda.
3 Herdarna kommer mot henne
med sina hjordar.
De ska slå upp sina tält runt omkring henne
och dela upp åt sig var sin betesmark.”
4 ”Gör er beredda till strid mot henne!
Kom, låt oss gå till anfall vid middagstid!
Men ve oss!
Dagen lider redan mot sitt slut,
och kvällsskuggorna blir längre.
5 Kom, låt oss gå till anfall i natt
och förstöra hennes fästningar!”
6 För så säger härskarornas Herre:
”Hugg ner träd och bygg vallar
mot Jerusalem.
Denna stad ska straffas.[a]
Den är full av förtryck.
7 Som en brunn flödar av vatten
så flödar dess ondska fram.
Där ljuder ekot av våld och förödelse.
Sår och slag har jag ständigt framför mig.
8 Ta varning, Jerusalem,
så att jag inte vänder mig bort ifrån dig
och gör dig till en öde plats
där ingen kan bo.”
9 Så säger härskarornas Herre:
”Låt dem skörda en efterskörd,
som från en vingård,
en rest av Israel.
Räck ut din hand,
plocka bort druvorna,
som druvplockaren gör.”
10 Till vem ska jag tala,
vem ska jag vittna för,
så att de lyssnar?
Deras öron är tillslutna,
och de kan inte höra.
Herrens ord föraktas bland dem,
och de bryr sig inte om det.
11 Jag är uppfylld av Herrens vrede.
Jag orkar inte hålla inne med den.
”Töm ut den över barnen på gatan,
över unga män som samlats,
både man och kvinna ska drabbas,
liksom den gamle, den åldrade.
12 Andra ska överta deras hus,
deras åkrar och hustrur.
Jag ska räcka ut min hand
mot invånarna i landet, säger Herren.
13 Från den minste till den störste
är de alla giriga,
till och med profeter och präster bedrar.
14 De lindrar skadorna hos mitt folk,
men bara på ett ytligt sätt.
De säger:
’Allt står väl till, allt står väl till.’
Men ingenting är väl.
15 Skäms de för det avskyvärda de gjort?
Nej, någon skam känner de inte,
de förstår inte att blygas.
Därför ska de falla bland dem som faller.
När tiden är inne för mig att straffa dem
ska de slås ner, säger Herren.”
16 Så säger Herren:
”Stanna upp vid vägskälen och se efter,
fråga efter de gamla stigarna,
efter den goda vägen, och gå på den,
så ska ni finna ro för era själar.
Men de svarade: ’Nej, vi vill inte vandra på den.’
17 Jag tillsatte vakter över er och sa:
’Lyssna när hornet ljuder!’
Men de sa:
’Nej, vi vill inte lyssna!’
18 Lyssna därför, alla folk,
ni vittnen, lägg märke till vad som sker med dem![b]
19 Lyssna, jord:
Jag ska låta olycka komma över detta folk,
frukten av deras planer,
för de har inte velat höra på mig
utan har förkastat min lag.
20 Vad bryr jag mig om rökelse från Saba
eller bästa kalmus från fjärran land?
Jag kan inte ta emot era brännoffer,
och era slaktoffer behagar mig inte.”
21 Herren säger därför:
”Se, jag ska lägga stötestenar framför detta folk,
och på dem ska de snava,
fäder och söner tillsammans,
grannar och vänner,
och de ska förgås.”
22 Så säger Herren:
”Se, ett folk kommer från ett land i norr,
en stor nation reser sig från jordens yttersta ändar.
23 De är beväpnade med båge och lans,
de är grymma och obarmhärtiga.
Det låter som havets dån
när de drar fram på sina hästar,
rustade för strid
mot dig, dotter Sion.”
24 Vi har hört ryktet om dem,
och vi står handfallna.
Vi grips av ångest
och våndas som en kvinna som ska föda barn.
25 Gå inte ut på de öppna fälten,
och gå inte ut på vägarna,
för där finns fiendens svärd
och skräck på alla håll.
26 Du dotter, mitt folk,
klä dig i säcktyg och rulla dig i aska!
Håll en bitter dödsklagan,
som över den ende sonen.
För plötsligt kommer förgöraren över oss.
27 ”Jag har satt dig att pröva mitt folk,
för att du ska lära känna och pröva deras levnadssätt.
28 Alla är hårdnackade upprorsmakare,
som förtalar
och är som koppar och järn,
allesammans fördärvade.
29 Blåsbälgen pumpar intensivt
för att bränna bort bly i elden,
men reningen är förgäves.
Det onda kan inte renas bort.
30 Förkastat silver kallas de,
för Herren har förkastat dem.”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.