18 Ve dig, du land, där vingar surrar, du land bortom Nubiens strömmar,
² du som har sänt budbärare över havet,
i papyrusbåtar bort över vattnet.
    Ge er av, ni snabba sändebud,
till det resliga folket med glänsande hy,
till folket som inger fruktan vida omkring,
det starka och segerrika folket
    i landet som delas av floder.
³ Alla ni världens invånare, ni som bor på jorden,
se upp när man reser baner på bergen,
lyssna när man stöter i basun!
⁴ Ty så har Herren sagt till mig:
    "I stillhet skall jag skåda ner från min boning,
som solglans glöder från en klar himmel,
som molnet släpper ut dagg under skördens hetta."
⁵ Ty innan skördetiden är inne,
    när blomningen är över
och blomman förbyts i mognande druva,
skall han skära av rankorna med vingårdskniv
och hugga bort grenarna.
⁶ Allt skall lämnas
    till rovfåglarna på bergen
och åt djuren på marken.
    På dem skall rovfåglarna tillbringa sommaren,
på dem skall markens alla djur övervintra.