Hiskias sjukdom och lovsång

38 Vid den tiden blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, ty du kommer att dö och skall inte tillfriskna." Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: "O, Herre, kom dock ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.

Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön, jag har sett dina tårar. Se, jag skall lägga femton år till din livstid. Jag skall också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. Detta skall för dig vara tecknet från Herren på att Herren skall göra vad han har sagt: Se, jag skall låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa med solen." Solen gick då tillbaka tio av de steg på trappan som den redan hade gått.

En sång skriven av Hiskia, Juda kung, sedan han hade varit sjuk och blivit frisk igen:

10 Jag sade: I mina bästa dagar
    går jag in genom dödsrikets portar.
Jag berövas återstoden av mina år.
11 Jag sade: Jag får inte mer se Herren,
Herren i de levandes land.
    Hos dem som bor i förgängelsen
får jag inte mer se människor.
12 Min boning rycks upp och flyttas bort ifrån mig
som en herdes tält.
    Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
13 Jag ropar på hjälp ända till morgonen.
Som ett lejon krossar han alla mina ben.
Innan dagen gått över i natt gör du slut på mig.
14 Jag låter som en svala, som en trana,
jag kuttrar som en duva.
    Mina matta ögon ser längtansfullt mot höjden:
" Herre, jag är betryckt tag dig an min sak!"

15 Vad skall jag säga?
    Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
    Stilla får jag nu leva alla mina år
på grund av min själs bedrövelse.
16 Herre, trots sådana ting lever människor,
och genom allt sådant hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk och låter mig leva.

17 Se, det som var så bittert för mig blev till nytta.
I din kärlek räddade du min själ från förintelsens grop,
ty du har kastat alla mina synder bakom din rygg.
18 Dödsriket tackar dig inte,
    döden prisar dig inte.
De som far ner i graven hoppas inte på din trofasthet.
19 Den levande, den som lever, tackar dig,
så som jag gör i dag.
    En far gör din trofasthet känd för barnen.
20 Herren skall frälsa mig,
    och mina sånger skall vi spela
i alla våra livsdagar i Herrens hus.

21 Och Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia sade: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"

Herren förlänger Hiskias liv

(2 Kung 20:1-11; 2 Krön 32:24)

38 Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa: ”Så säger Herren: ’Se om ditt hus, för du kommer att dö; du överlever inte detta.’ ”

Hiskia vände sig då mot väggen och bad till Herren: Herre, kom ihåg hur jag har levt inför dig troget och helhjärtat och gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät förtvivlat.

Då kom Herrens ord till Jesaja: ”Gå till Hiskia och säg: ’Så säger Herren, din förfader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag ska förlänga ditt liv med femton år. Jag ska rädda dig och denna stad från den assyriske kungens makt. Jag ska försvara denna stad.[a]

Detta är för dig tecknet från Herren på att han ska göra vad han har lovat: Jag ska låta skuggan gå tillbaka de tio steg som solen redan gått ner på Achas trappa.’ ” Solen gick alltså tillbaka de tio steg som den redan gått neråt på trappan.

En skrift av kung Hiskia av Juda, efter att han varit sjuk och blivit frisk igen:

10 ”Jag sa: Jag är i mina bästa år
    och måste gå bort,
genom dödsrikets port.
    Jag berövas resten av mina år.
11 Jag sa: Jag får inte mer se Herren,
    Herren i de levandes land,
aldrig mer se människor
    bland dem som bor i världen.
12 Min boning flyttas
    och tas ifrån mig som en herdes tält.
Mitt liv rullas ihop som en vävares väv
    och skärs ner från vävbommen.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
13 Jag har väntat på morgonen,[b]
    men som ett lejon krossar han mina ben.
Innan dagen omvandlas till natt
    gör du slut på mig.
14 Jag skriker som en svala,
    som en trana,
och kuttrar som en duva.
    Med matta ögon ser jag
längtansfullt upp mot höjden.
    Herre, jag är i nöd, hjälp mig!”

15 Vad ska jag säga?
    För det är ju han själv
som har talat
    och gjort detta.
Jag får vandra ödmjukt den tid jag har kvar,
    på grund av min bedrövelse.[c]
16 Herre, med allt detta får man leva,
    och också min ande hålls vid liv.
Herre, hela mig,
    och låt mig få leva!
17 Det bittra var förvisso till mitt bästa,
    för i din kärlek
räddade du mig från fördärvets grop.
    Du kastade alla mina synder bakom dig.
18 Dödsriket prisar dig inte,
    döden sjunger inte ditt lov,
de som lagts i graven
    hoppas inte på din trofasthet.
19 De levande, bara de levande,
    prisar dig,
som jag gör i dag.
    Från far till son berättar man om din trofasthet.

20 Herren räddar mig!
    Vi vill sjunga lovsång till stränginstrument
i Herrens hus
    så länge vi lever.

21 Jesaja lät göra en kaka av fikon och lägga på svullnaden. Så blev Hiskia frisk.[d] 22 Hiskia frågade då: ”Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?”

Footnotes

  1. 38:6 Det ser ut som att versen borde åtföljas av v. 21-22; jfr 2 Kung 20:7f.
  2. 38:13 Grundtextens innebörd är oviss.
  3. 38:15 I den senare delen av v. 15 och den första hälften av v. 16 är grundtextens innebörd oviss.
  4. 38:21 Se not till v. 6. Översättningen skulle också kunna lyda: Jesaja hade låtit …I hebreiskan görs ingen skillnad mellan imperfektum, perfektum och pluskvamperfektum, så verben i förfluten tid kan översättas något olika.