Herren ska sörja för sitt folk

40 Trösta, ja trösta mitt folk, säger Herren er Gud.

² Uppmuntra Jerusalem och säg att hennes sorgedagar är över. Hennes synd är förlåten, och Herren ska ge dubbelt så mycket välsignelse som han förut gett straff.

³ Lyssna! Jag hör någon som ropar: Gör en väg genom ödemarken för Herren! Gör en rak och jämn väg genom öknen.

⁴ Fyll igen dalarna och jämna ut höjderna! Räta de krokiga stigarna och jämna till alla vägar!

⁵ Hela mänskligheten ska få se Herrens härlighet. Herren har talat, och så ska det ske.

⁶ Rösten säger: Ropa ut mitt budskap!Vilket budskap ska jag ropa ut? frågar jag.Ropa ut att människan är lik gräset som dör bort och att hennes härlighet är som blommor som vissnar.

⁷ Gräset torkar bort och blommorna vissnar när Herrens vind blåser på dem. Så skröplig är människan.

⁸ Gräset torkar bort och blommorna vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet.

⁹ Du, som ropar ut goda nyheter, ropa till Jerusalem från bergstopparna! Ropa högre och var inte rädd! Tala om för städerna i Juda att deras Gud kommer.

¹⁰ Ja, Herren Gud kommer med kraft, och han ska regera med kraft. Han har med sig lön åt alla, efter vad de har gjort.

¹¹ Han ska sörja för sin hjord som en herde. Lammen ska han bära i sina armar, och försiktigt ska han leda de dräktiga tackorna framåt.

¹² Vem har hållit haven i sin hand och mätt upp himlarna med sina fingrar? Vem har burit jorden i sin korg, och vem väger bergen och höjderna på sin våg?

¹³ Vem kan sätta gränser för Herrens Ande, undervisa honom eller ge honom råd?

¹⁴ Har han någonsin behövt hjälp? Skulle han behöva undervisning om vad som är rätt och riktigt?

¹⁵ En nation är bara som en droppe i havet, lite damm i vågskålen, i jämförelse med honom. Han väger öar som om de var fint damm.

¹⁶ Alla Libanons skogar tillsammans innehåller inte tillräckligt med offerved, och inte heller finns där tillräckligt med djur för ett offer åt honom.

¹⁷ Alla nationer sammanräknade är ingenting i jämförelse med honom. I hans ögon betyder de ingenting.

¹⁸ Hur kan vi då beskriva Gud? Vad kan vi jämföra honom med?

¹⁹ Med en avgud? En avgud, gjuten i en form och överdragen med guld och med silverkedjor runt halsen?

²⁰ Den som är alltför fattig för att köpa en sådan bild får ta ett stycke trä som är fritt från röta och anställa någon för att skära ut ett ansikte i det, och så blir detta hans gud. En gud som inte ens kan röra sig!

²¹ Är ni då så oförståndiga? Är ni alldeles döva för Guds ord, de ord som gällt från tidernas början? Har ni aldrig hört eller förstått någonting?

²² Det är Gud som sitter över jordens rund. Människor måste se ut som kryp för honom! Han är den som breder ut himlarna som en duk och gör ett tält av dem.

²³ Han gör de stora männen i världen till ingenting.

²⁴ Knappast har de hunnit slå rot, förrän han blåser på dem, och deras verk vissnar och förs bort av vinden som torr halm.

²⁵ Vem vill du jämföra mig med? Vem är lik mig? frågar den Helige.

²⁶ Se upp mot himlen! Vem skapade alla dessa stjärnor? Vem kallar var och en av himlakropparna vid namn och räknar dem för att se till att ingen fattas?

²⁷ Hur kan du, Jakob, och du, Israel, säga att Herren inte ser era svårigheter och att han inte är rättvis? Förstår ni ingenting?

²⁸ Förstår ni ännu inte att den evige Guden, han som har skapat hela jorden, aldrig blir trött och svag? Ingen kan utforska hans förstånd.

²⁹ Han ger ny kraft åt de trötta och ny styrka åt de svaga.

³⁰ Till och med unga människor kan bli uttröttade, och unga män kan ge upp.

³¹ Men de som väntar på Herren ska få ny kraft. De ska få nya vingfjädrar som örnarna, de ska kunna springa utan att bli trötta och de ska inte ge upp under vägen.