Det stolta Babel faller

47 Stig ner och sätt dig i stoftet, du jungfru dotter Babel.
Sätt dig på jorden utan tron,
    du kaldeernas dotter,
ty man skall inte mer kalla dig den fina och förnäma.

Tag en kvarn och mal mjöl, lägg av din slöja,
lyft upp släpet, blotta benen, vada genom strömmarna.
Din nakenhet skall blottas, din skam skall ses.
Jag skall utkräva hämnd och inte skona någon.
Vår återlösares namn är Herren Sebaot,
Israels Helige!

Sitt tyst och drag dig undan i mörkret,
du kaldeernas dotter,
    ty du skall inte mer kallas
kungarikenas drottning.
Jag blev vred på mitt folk,
    jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
    Och du visade dem inget förbarmande.
På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."
Därför ville du inte ta dig i akt
    och tänkte inte på slutet.

Hör nu detta, du som lever i vällust,
du som sitter så trygg,
    du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan!
    Aldrig skall jag sitta som änka,
aldrig veta av vad barnlöshet är."
Plötsligt skall båda dessa olyckor komma över dig,
på en och samma dag:
    barnlöshet och änkestånd.
I fullt mått skall de komma över dig,
trots mängden av dina trolldomskonster,
trots dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du förtröstade på din ondska och tänkte:
"Ingen ser mig."
    Det var din vishet och din kunskap som förledde dig,
och du sade i ditt hjärta:
    "Jag och ingen annan."
11 Därför skall olycka komma över dig,
och du skall inte veta varifrån den kommer.
Fördärv skall falla över dig,
    du skall inte kunna avvärja det.
Plötsligt skall ödeläggelse komma över dig,
när du minst anar det.

12 Träd då fram med dina besvärjelser
och dina många trolldomskonster,
    som du har tröttat ut dig med alltifrån din ungdom.
Kanske kan du få hjälp,
    kanske kan du skrämma bort faran.
13 Du har arbetat dig trött med dina många rådslag.
Må nu de träda fram,
    må de rädda dig, de som mäter upp himlen
och spanar i stjärnorna och kungör månad för månad
vad som skall komma över dig.
14 Se, de är som strå
    som bränns upp i eld,
de kan inte rädda sitt liv ur lågornas våld.
Det kommer inte att finnas någon koleld att värma sig framför,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det dem som du tröttade ut dig med,
dem som har bedrivit handel med dig sedan din ungdom.
De drar bort var och en åt sitt håll,
    det finns ingen som räddar dig.

Dom över Babylon

47 Kom ner och sätt dig i stoftet,
    du jungfru, dotter Babylon!
Sätt dig på marken, utan tron,
    du kaldéernas dotter!
Du kommer aldrig mer att kallas
    den ljuvliga och den behagliga.
Ta en kvarn och mal din säd,
    ta av din slöja,
lyft upp dina kjolar och blotta benen,
    vada genom strömmar.
Din nakenhet ska blottas
    och din skam visas upp.
Jag ska hämnas,
    och ingen människa kan hindra mig.”

Vår befriare[a] heter härskarornas Herre,
    Israels Helige.

”Sitt i tystnad och gå in i mörkret,
    du kaldéernas dotter!
Aldrig mer kommer du att kallas
    kungarikenas drottning.
Jag var vred på mitt folk,
    vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
    Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
    Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
    Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.

Lyssna nu, du som lever i överdåd,
    du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
    Jag kommer aldrig att sitta som änka
    eller mista mina barn.’
Men båda dessa öden ska drabba dig.
    På ett ögonblick, på en enda dag,
ska du bli både barnlös och änka.
    I fullt mått ska de drabba dig,
trots alla dina trolldomskonster
    och dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du kände dig säker i din ondska
    och tänkte: ’Ingen ser mig.’
Din vishet och kunskap förledde dig,
    och du tänkte för dig själv:
    ’Ingen är som jag!’
11 Men en olycka ska drabba dig,
    som du inte kan besvärja,
plötslig förödelse ska falla över dig,
    och du kan inte avvärja den.
Plötsligt ska du drabbas av en katastrof
    som du inte kunnat förutse.

12 Fortsätt du med dina besvärjelser
    och dina många trolldomskonster,
    som du har slitit med sedan din ungdom.
Kanske ska du lyckas,
    kanske kan du skrämma iväg någon.
13 Du har tröttat ut dig med alla dina rådslag.
    Låt dem nu träda fram och rädda dig,
astrologerna och stjärntydarna,
    som månadsvis försöker tala om för dig vad som ska hända dig.
14 De är som torrt gräs
    som bränns upp i eld.
De kan inte rädda sig själva ur lågorna.
    Det blir ingen glöd att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det för dem
    som du ägnat tid och kraft åt sedan din ungdom.
De irrar bort, var och en åt sitt håll,
    och ingen räddar dig.

Footnotes

  1. 47:4 Se 4 Mos 35:12 med not.