Vedergällningens och återlösningens dag

63 Vem är han som kommer från Edom,
    från Bosra i högröda kläder,
så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
jag som är mäktig att frälsa."
Varför är din dräkt så röd,
    varför liknar dina kläder en vintrampares?
"En vinpress har jag trampat, jag ensam,
ingen i folket hjälpte mig.
    Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min förbittring.
Då stänkte deras blod på mina kläder,
så att jag fick hela min dräkt nerfläckad.
Ty hämndens dag var i mitt hjärta,
och året för min återlösning hade kommit.
Jag såg mig omkring,
    men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där i förundran,
    men det fanns ingen som understödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
    och min vrede understödde mig.
Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna i min förbittring,
jag lät deras blod rinna ner på jorden."

Ånger och bön om frälsning

Herrens nådegärningar vill jag förkunna,
ja, Herrens lov,
    efter allt vad Herren har gjort mot oss,
det överflödande goda mot Israels hus,
som han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet
och sin nåds rikedom.
Ty han sade: "De är ju mitt folk,
    barn som inte skall svika."
Och han blev deras frälsare.
I all deras nöd var ingen verklig nöd,
ty hans ansiktes ängel frälste dem.
    I sin kärlek och medömkan återlöste han dem,
han lyfte alltid upp dem och bar dem i forna dagar.
10 Men de var upproriska,
    och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
    han stred själv mot dem.

11 Då tänkte hans folk på gångna tider,
de tänkte på Mose:
    Var är nu han som förde dem upp ur havet,
tillsammans med herden för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och därmed gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen,
så att de, likt springare i öknen,
    inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen,
    fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
    för att göra dig ett härligt namn.

15 Skåda ner från himlen,
    se till oss från din heliga och härliga boning.
Var är nu din nitälskan och din väldiga kraft,
ditt hjärtas medkänsla och din barmhärtighet?
De har dragit sig tillbaka.
16 Du är ju vår Fader.
    Abraham vet inte längre av oss,
Israel känner oss inte.
    Men du, Herre, är vår Fader.
Vår Återlösare av evighet är ditt namn.
17 Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar
och varför förhärdar du våra hjärtan,
så att vi inte fruktar dig?
    Vänd tillbaka, för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.

18 En liten tid ägde ditt heliga folk sitt land.
Våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit lika dem
    som du aldrig har varit herre över,
dem som inte har uppkallats efter ditt namn.

Herrens dom och Herrens nåd

63 Vem är det som kommer från Edom,
    från Bosra i mörkröda kläder,
som i praktfull dräkt går fram med en sådan kraft?

”Det är jag, som talar i rättfärdighet,
    den som har makt att rädda.”

Varför är dina kläder så röda,
    som om du hade trampat en vinpress?

”Jag har ensam trampat vinpressen.
    Ingen från folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
    stampade ner dem i min förbittring.
Deras blod stänkte på mina kläder
    och fläckade ner hela min dräkt.
Jag hade tänkt ut en hämndens dag,
    mitt befrielseår hade kommit.
Jag såg mig om,
    men det fanns ingen som ville hjälpa.
Det förvånade mig att ingen ville ge stöd.
    Då blev min egen styrka min räddning
    och min vrede mitt stöd.
Jag trampade folken i min vrede,
    lät dem bli druckna av min förbittring
    och lät deras blod rinna ner till marken.”

Jag vill berätta om Herrens nåd,
    prisa Herren för allt han har gjort för oss,
all hans godhet mot Israels folk,
    som han visat i sin barmhärtighet och nåd.
Han sa:
    ”De är mitt folk,
barn som aldrig sviker.”
    Så blev han deras räddare.
Han delade all deras nöd,
    och hans ansiktes ängel räddade dem.
I sin kärlek och i sitt medlidande befriade han dem,
    lyfte upp dem och bar dem under alla tider som gått.
10 Men de gjorde ändå uppror
    och bedrövade hans heliga Ande.
Därför blev han deras fiende
    och stred mot dem.

11 Då kom hans folk ihåg forna tider
    och tänkte på Mose:
Var finns han som ledde dem genom havet,
    herden för hans hjord?
Var finns han
    som sände sin heliga Ande bland dem,
12 han, lät sin härliga makt gå vid Moses högra sida,
    han som klöv vattnen framför dem
och för evigt gjorde sig ett namn,
13     han som ledde dem fram genom djupen?
Som hästen på ett öppet fält
    gick de framåt utan att snava.
14 Likt boskap som leds ner i dalen,
    så förde Herrens Ande dem till vila.
Så ledde du ditt folk
    för att göra dig ett härligt namn.

15 Se ner från himlen,
    från din heliga och härliga boning.
Var finns din lidelse och din makt?
    Ditt medlidande och din barmhärtighet har du dragit tillbaka.
16 Du är ju vår far.
    Även om Abraham inte vet om oss
    och Israel inte känns vid oss,
så är du, Herre, ändå vår far,
    sedan urminnes tider har du hetat vår befriare.
17 Varför låter du oss gå vilse från dina vägar, Herre,
varför har du förhärdat våra hjärtan,
    så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka för dina tjänares skull,
    de stammar som är din arvedel.
18 För en kort tid fråntog våra fiender ditt heliga folk dess egendom,[a]
    våra fiender trampade ner din helgedom.
19 Vi har blivit som de som du aldrig härskat över,
    som de som inte har uppkallats efter ditt namn.

Footnotes

  1. 63:18 Eller: En kort tid ägde ditt folk din heliga plats.Grundtextens innebörd är osäker.