Slutet för de avfälliga och det nya Sions födelse

66 Så säger Herren: Himlen är min tron
och jorden min fotapall.
    Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
vad för en plats där jag kan vila?
Min hand har ju gjort allt detta,
    så att det blev till, säger Herren.
Jag skådar ner till den som är betryckt
och har en förkrossad ande,
    och till den som fruktar mitt ord.

Den som slaktar en oxe
    är lik en mandråpare,
den som offrar ett lamm
    är lik den som bryter nacken av en hund,
den som bär fram ett matoffer
    är lik den som bär fram svinblod,
den som offrar rökelse
    är lik den som hyllar en avgud.
Liksom dessa har valt att gå sina egna vägar
och har sin själs glädje i sina vidrigheter,
så skall också jag välja deras ofärd
    och låta det de fruktar komma över dem.
Ty ingen svarade när jag ropade,
    ingen hörde när jag talade.
De gjorde det som var ont i mina ögon,
de valde att göra det som misshagade mig.

Hör Herrens ord
    ni som fruktar för hans ord.
Era bröder som hatar er
    och stöter bort er för mitt namns skull,
de säger: "Må Herren förhärliga sig,
så att vi får se er glädje."
    Men de skall komma på skam.
Hör hur det larmar i staden,
    hör en röst från templet!
Hör, det är Herren som vedergäller sina fiender
vad de har gjort!

Innan Sion har känt någon födslovånda,
föder hon barnet.
    Innan kval kommer över henne,
har hon fött ett gossebarn.
Vem har hört något sådant,
    vem har sett något liknande?
Kan ett land komma till liv på en enda dag,
eller ett folk födas på en enda gång,
eftersom Sion föder sina barn
    redan när födslovåndan börjar?
Skulle jag öppna moderlivet,
    men inte ge kraft att föda? säger Herren.
Eller skulle jag ge kraft att föda,
    men sedan hålla fostret tillbaka? säger din Gud.

10 Gläd er med Jerusalem,
    fröjda er med henne,
alla ni som har henne kär.
    Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne.
11 Ty ni skall få dia er mätta
    vid hennes trösterika bröst,
ni skall suga och njuta av hennes härlighets rikedom.
12 Ty så säger Herren:
    Se, jag leder frid till henne som en flod
och folkens rikedomar som en översvämmande älv.
Ni skall få dia
    och bli burna på höften
och få sitta i knäet och bli smekta.
13 Som en mor tröstar sin son,
    skall jag trösta er.
Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.
14 Era hjärtan skall glädja sig när ni får se detta,
era ben skall få livskraft likt spirande gräs.
Herrens hand skall bli känd för hans tjänare,
men på sina fiender skall han vredgas.

15 Ty se, Herren skall komma med eld,
och hans vagnar skall vara som en stormvind.
Han skall låta sin vrede drabba med hetta
och sitt straff med eldslågor.
16 Ty med eld och med sitt svärd
    skall Herren gå till rätta med alla människor,
och många skall bli slagna av Herren.
17 De som låter sig invigas
    och renas till gudstjänst i trädgårdar,
anförda av en som står där i mitten,
de som äter svinkött och andra styggelser, ja, också möss,
de skall alla förgås, säger Herren.

18 Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag skall samla alla hednafolk och tungomål, och de skall komma och se min härlighet. 19 Jag skall sätta ett tecken ibland dem. Några av dem som blir räddade skall jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarsis, till Pul och Lud, bågskyttefolken, till Tubal och Javan, till kustländerna i fjärran, som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De skall förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 De skall som en offergåva åt Herren föra alla era bröder ut från alla hednafolk på hästar, i vagnar och bärstolar, på mulåsnor och dromedarer fram till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk i rena kärl för fram offergåvor till Herrens hus. 21 Och somliga av dem skall jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

22 Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren. 23 Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 Och de skall gå ut och se liken av de människor som har avfallit från mig. Deras mask skall inte dö och deras eld inte utsläckas. De skall vara en vämjelse för alla människor.

De avfälligas dom och de sanna tillbedjarnas välsignelse

66 Så säger Herren:

”Himlen är min tron och jorden min fotpall.
    Vad för ett hus kan ni bygga åt mig,
    vad för en viloplats?
Allt detta har ju min hand gjort,
    ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
    den som bryr sig om mitt ord.
Man slaktar tjurar och dödar en människa,
    offrar ett lamm och bryter nacken på en hund,
kommer med matoffer och bär fram grisblod,
    offrar rökelse och hyllar en avgud.[a]
De har valt att gå sin egen väg
    och har sin innerliga glädje i vidrigheter.
Så ska jag också gå hårt fram
    och låta det de fruktar komma över dem.
För när jag ropade svarade ingen,
    och när jag talade ville de inte höra.
De gjorde det som var ont i mina ögon
    och valde det som misshagade mig.”

Hör Herrens ord,
    ni som bryr er om hans ord!
”Era bröder som hatar er
    och stöter bort er för mitt namns skull säger:
’Må Herren förhärliga sig,
    så att vi får se er glädjas!’
    Men de ska få stå där med skam.
Det är en uppståndelse i staden,
    en röst hörs från templet,
Herrens röst när han hämnas
    på sina fiender för vad de gjort.

Innan värkarna börjat föder hon,
    innan födslovåndan kommer över henne får hon en son.
Vem har hört något sådant
    eller sett något liknande?
Kan ett land födas på en dag,
    ett folk bli till på en enda gång?
Ja, Sion föder sina barn
    när födslovåndorna börjar.
Skulle jag vara med fram till förlossningen
    och sedan inte hjälpa? säger Herren.
Skulle jag både tillåta och hindra födelsen?”
    säger din Gud.
10 ”Gläd er med Jerusalem!
    Jubla över det, alla som älskar det,
hylla det med jubel,
    alla som har sörjt över det!
11 Då får ni dia er mätta vid dess trösterika bröst,
    suga och njuta i dess stora famn.”

12 Så säger Herren:

”Jag leder dit frid som en flod,
    folkens skatter som en flödande ström.
Ni ska få dia och bli burna i dess famn
    och gunga på dess knän.
13 Som en mor tröstar sitt barn
    ska jag trösta er.
I Jerusalem ska ni bli tröstade.”

14 När ni ser detta ska ert hjärta glädja sig
    och era kroppar få ny livskraft, som spirande gräs.
Herrens makt ska bli känd för hans tjänare
    och hans vrede för hans fiender.
15 För se, Herren ska komma med eld
    och hans vagnar som en stormvind.
Han ska tömma ut sin glödande vrede
    och tillrättavisa med lågor av eld.
16 Med eld och sitt svärd går Herren till rätta
med alla människor,
    och många ska slås av Herren.

17 ”De som helgar och renar sig för att gå till lustgårdarna och följer efter en av dem som äter kött av gris, råttor och andra orena varelser, de ska alla gå under, ihop med den de följde efter, säger Herren.

18 För deras gärningars och tankars skull ska jag därför samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet.

19 Jag ska göra ett tecken bland dem, och några av dem som kommer undan ska jag sända till folken, till Tarshish, Put, Lud, Meshek, till bågskyttarna, till Tuval, Grekland och till de fjärran kustländerna, till dem som inte hört om mig eller sett min härlighet. Där ska de förkunna min härlighet för de andra folken. 20 De ska föra alla era bröder från varje nation, som en offergåva till Herren, på hästar, i vagnar och i bärstolar, på mulåsnor och kameler[b], upp till mitt heliga berg Jerusalem, säger Herren, så som israeliterna bär sina offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 Och en del av dem ska jag utse till präster och leviter, säger Herren.

22 Liksom den nya himmel och den nya jord som jag vill göra kommer att bestå inför mig, ska era ättlingar och ert namn bestå,” säger Herren. 23 ”Nymånadsfest efter nymånadsfest och sabbatsdag efter sabbatsdag ska hela mänskligheten komma för att tillbe mig, säger Herren. 24 Och de ska gå ut och se på de döda kropparna efter dem som gjort uppror mot mig, för deras mask ska aldrig dö, deras eld aldrig släckas. De kommer att bli en avskyvärd syn för alla människor.”

Footnotes

  1. 66:3 Ordparen är svårtolkade i grundtexten, men troligtvis är innebörden att folket lika ofta följer offerreglerna som att de bryter dem och gör något förbjudet.
  2. 66:20 Översättningen av grundtextens benämningar på dessa färdmedel är delvis osäker.