Jesaja 51

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Vakna upp och frukta Herren

^1-2 Hör på mig, alla ni som hoppas på hjälp och som söker Herren! Tänk på den klippa ni blev uthuggna ur! Ja, tänk på era förfäder Abraham och Sara, som ni härstammar från. Ni bekymrar er för att ni är så små och så få, men Abraham var bara en, när jag kallade honom. När jag välsignade honom, blev han stamfar till ett stort folk.

³ Så ska Herren välsigna Israel igen och göra dess öknar blomstrande. Dess öde vildmark ska bli lika vacker som Edens trädgård. Fröjd och glädje, tacksägelse och lovsång ska fylla landet.

⁴ Lyssna, mitt folk, lyssna Israel, för jag ska se till att rätten segrar.

⁵ Min nåd och min rättvisa kommer snart. Din frälsning är på väg. Jag ska härska över folken. De ska vänta på mig och längta efter mig.

⁶ Se mot himlen och ge akt på jorden. Skyarna ska försvinna som rök, jorden ska nötas ut som gamla kläder och dess invånare ska dö som flugor. Men min frälsning ska vara i evighet. Min rättfärdighet ska aldrig svika.

⁷ Hör på mig, ni som kan skilja på rätt och orätt och som gömmer min lag i era hjärtan! Var inte rädda för människors förakt och förtal.

⁸ De ska försvinna som malätna kläder och maskäten ull. Men min rättvisa och barmhärtighet ska vara för evigt, och min frälsning från generation till generation.

⁹ Vakna upp, Herre! Res dig och kläd dig med makt! Vakna upp och var som under de dagar när du slog Egypten, Nilens drake!

¹⁰ Är du inte densamme i dag, den mäktige Guden som torkade ut havet och gjorde en väg genom det för det folk som du befriat?

¹¹ Den tid kommer, när de som Gud befriat ska komma hem igen. Sjungande av glädje och lycka ska de komma till Jerusalem, och sorg och bedrövelse ska vara borta för alltid.

¹² Ja, jag är den som tröstar er och ger er all denna glädje. Vad har ni då för anledning att vara rädda för vanliga, dödliga människor, som vissnar bort och försvinner som gräset?

¹³ Och ändå fruktar ni inte Gud, er Skapare. Ni har glömt bort honom, han som strödde ut alla stjärnorna över himlen och som skapade jorden. Ska ni leva i ständig fruktan för människors förtryck och varje dag våndas under deras vrede?

¹⁴ Snart, ja mycket snart, ska ni slavar bli befriade. Fängelse, svält och död ska inte bli ert öde.

¹⁵ Jag är Herren, er Gud, härskarornas Gud, som gjorde en torr väg för er rakt genom havet, mellan de rytande vågorna.

¹⁶ Jag har lagt mina ord i er mun och bevarat er trygga i min hand. Jag placerade stjärnorna där de skulle vara, och jag formade jorden. Jag är den som säger till Israel: Du tillhör mig!

¹⁷ Vakna upp, vakna upp, Jerusalem! Du har druckit tillräckligt av Herrens vrede. Du har tömt skräckens och förtryckets bägare i botten.

¹⁸ Inte en enda av dina söner är kvar i livet för att hjälpa dig eller ge dig råd hur du ska handla.

¹⁹ Dubbel olycka har blivit ditt öde, förödelse och undergång, hungersnöd och svärd. Vem finns kvar som kan visa medlidande? Vem finns kvar som kan trösta dig?

²⁰ Dina söner har dukat under och ligger på gatorna, som villebråd fångat i nät. Herren har gjutit ut sin vrede och tillrättavisat dem.

²¹ Men hör nu här, ni som är plågade och har så många svårigheter, ni som är som i dvala, fast ni inte är berusade av vin.

²² Detta är vad Herren säger, Herren, er Gud, som har omsorg om sitt folk: Jag tar bort denna fruktansvärda bägare från dig. Du ska inte längre behöva dricka min vrede.

²³ Men jag ska i stället sätta den bägaren i händerna på dem som plågade dig och trampade ner dig i gruset.