Job 18
Svenska Folkbibeln
Bildads andra tal
18 Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 Hur länge skall ni lägga snaror med ord?
Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
3 Varför räknas vi som djur
och betraktas som dumma i era ögon?
4 Du som i vrede söndersliter din själ,
skall jorden bli öde för din skull
eller klippan flyttas från sin plats?
5 Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna
och lågan av hans eld inte ge något sken.
6 Ljuset i hans tält skall bli mörkt
och lampan slockna för honom.
7 Hans väldiga steg skall bli kortare,
hans egna rådslag fälla honom.
8 Hans fötter leder honom till nätet,
han vandrar mot snaran.
9 Snaran griper honom om hälen,
fällan håller honom fast.
10 Ett rep har dolts för honom på marken,
en fälla är lagd på stigen.
11 Skräck möter honom från alla håll,
och jagar honom i hälarna.
12 Olyckan hungrar efter honom,
hemsökelsen står redo att fälla honom.
13 Sjukdom äter upp hans hud,
dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
14 Han rycks bort från sitt trygga tält
och drivs i väg till fasornas kung.
15 I hans tält får främlingar bo,
svavel strös över hans boning.
16 Hans rötter förtorkas nertill,
hans grenar vissnar upptill.
17 Hans minne utplånas från jorden,
hans namn nämns inte på vägarna.
18 Han drivs från ljuset till mörkret
och jagas bort från världen.
19 Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk,
ingen överlevande finns i hans hus.
20 De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag,
de som bor i öst skälver av fasa.
21 Ja, så går det den orättfärdiges hem,
så går det den plats där man ej känner Gud.
Job 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Bildad talar igen
18 Bildad från Shuach svarade:
2 Ska inte detta ordflöde upphöra någon gång?
Bli nu förnuftig, så vi kan prata![a]
3 Varför betraktas vi som boskap,
som är dumma i dina ögon?
4 Du sliter ju sönder dig själv i din vrede.
Skulle jorden ödeläggas för din skull
eller klippan förflytta sig från sin plats?
5 Den ogudaktiges ljus slocknar,
lågan av hans eld slutar brinna.
6 Det är mörkt i hans tält,
hans lampa slocknar.
7 Hans starka steg försvagas,
hans egna planer fäller honom.
8 Hans fötter fastnar i nätet,
han vandrar mot snaran.
9 Snaran griper honom om hälen,
fällan håller honom fast.
10 En snara ligger gömd i marken,
en fälla är lagd på stigen.
11 Skräcken ansätter honom från alla håll
och jagar varje steg han tar.
12 Olyckan vill sluka honom,
hemsökelsen är beredd för hans fall.
13 Hans hud fräts sönder av sjukdomar,
dödens förstfödde förtär hans lemmar.
14 Han rycks bort från sin trygga boning,
han förs bort till fasornas kung.
15 Hans boning intas av ingenting,
och svavel sprids ut över den.[b]
16 Hans rötter förtorkas nertill,
hans krona vissnar bort upptill.
17 Han utplånas från jorden,
hans namn nämns ingenstans på jorden.
18 Han drivs ut ur ljuset in i mörkret
och förföljs ut ur världen.
19 Han ska varken ha barn eller ättlingar bland sitt folk,
och där han bott överlever ingen.
20 I väst förskräcks folk över hans öde,
i öst grips man av förfäran.
21 Detta är vad som händer med syndarens boning,
så går det med den plats där man förkastar Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.