Jobs svar på Sofars andra tal

21 Då tog Job till orda och sade:

Lyssna noga på mina ord,
    låt det vara den tröst ni ger mig.
Visa mig tålamod så att jag får tala,
    och när jag har talat kan du håna.

Är det en människa jag grälar på?
    Varför skulle jag inte vara otålig?
Se på mig och häpna,
    lägg handen på munnen.
När jag tänker på det blir jag förskräckt,
rysningar griper min kropp.
Varför får de ogudaktiga leva,
    bli gamla och växa i kraft?
De ser sina barn leva bland sig
    och sina avkomlingar har de inför sina ögon.
Deras hus står trygga utan fasor,
    Gud drabbar dem ej med sitt ris.
10 Deras boskap lyckas alltid para sig,
deras kor kalvar utan missfall.
11 Deras minsta släpper de ut som en hjord,
deras barn dansar omkring.
12 De sjunger till pukor och harpor
    och jublar till musik av flöjter.
13 De lever sina dagar i välmåga,
    och i frid far de ner till dödsriket.
14 De sade till Gud: "Låt oss vara!
Vi har ingen lust att lära känna dina vägar.
15 Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom?
Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?"
16 Se, deras framgång ligger inte i deras egen hand.
De ogudaktigas rådslag är fjärran från mig.

17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas lampa?
Hur ofta kommer olycka över dem,
    plågor som Gud i vrede tilldelar dem?
18 Hur ofta blir de som halm för vinden,
lika agnar som stormen för bort?
19 Ni säger: "Gud sparar hans straff till barnen."
Må han vedergälla honom själv, så att han får känna det.
20 Må den ogudaktige med egna ögon få se sitt fall,
må han få dricka av den Allsmäktiges vrede.
21 Ty frågar han efter sin familj när han är borta,
när antalet månader för hans del är slut?

22 Kan någon lära Gud förstånd,
    han som dömer över de högsta?
23 Den ene dör i sin krafts dagar,
    helt sorglös och trygg.
24 Hans kärl är fulla av mjölk,
    och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
25 Den andre dör med bedrövad själ,
    utan att ha smakat det goda.
26 Tillsammans ligger de i stoftet,
    med förruttnelsens maskar över sig.

27 Se, jag känner era tankar
    och era lömska planer mot mig.
28 Ni frågar: "Vad blev det av stormännens hus,
av tälten där de ogudaktiga bodde?"
29 Har ni inte frågat de vittberesta,
    lyssnar ni inte till deras vittnesbörd?
30 Den onde skonas på olyckans dag,
han räddas undan vredens dag.
31 Vem säger honom rakt i ansiktet hur han lever,
vem straffar honom för vad han har gjort?
32 När han har förts till graven
    vakar man vid gravkullen.
33 Dalens mylla är ljuvlig för honom,
alla människor följer honom,
och otaliga har gått före honom.
34 Hur tom är inte den tröst ni ger mig.
Era svar är endast bedrägeri.

Job är avundsjuk på de ogudaktiga

21 Då svarade Job:

Lyssna nu noga på mig!
    Låt det vara er tröst till mig.
Visa mig tålamod när jag talar,
    och när jag slutat kan ni håna.

Jag klagar väl inte på människor?
    Skulle jag inte vara otålig?
Se på mig och häpna!
    Lägg handen för munnen!
Jag blir rädd, när jag tänker på detta,
    min kropp ryser.
Varför får de ogudaktiga leva till hög ålder
    och bli mäktiga?
Deras barn lever trygga hos dem,
    och de får se sina avkomlingar växa upp.
Deras hem är trygga, utan något att frukta,
    och Gud straffar dem inte.
10 Deras oxar betäcker utan att misslyckas,
    korna kalvar utan missfall.
11 De släpper ut sina barn som en hjord,
    och deras ungar dansar glatt.
12 De sjunger till lyra och tamburin,
    de jublar till flöjtmusik.
13 De lever sitt liv i välfärd
    och i frid[a] stiger de ner i dödsriket.
14 Ändå har de sagt till Gud: ”Lämna oss ifred,
    vi vill inte veta av dina vägar.
15 Vem är den Väldige?
    Varför skulle vi tjäna honom?
Vad har vi för nytta av att be till honom?”
16     Men framgången ligger ändå inte i deras egen hand;
jag tar avstånd från de ondas rådslag.

17 Hur ofta slocknar de ogudaktigas ljus?
    Hur ofta kommer olycka över dem,
det öde Gud tilldelar dem i sin vrede?
18     Är de svaga strån, som vajar för vinden?
Förs de bort av stormen som agnar?
19     Gud sparar kanske olyckan åt hans barn.
Men han borde själv få ett straff,
    så att det känns.
20 Låt honom få se sin förgörelse med egna ögon,
    dricka den Väldiges vrede.
21 För vad bryr han sig om sin familj när han är borta,
    när tiden han blivit tilldelad är över?

22 Men vem kan undervisa Gud,
    den suveräne domaren?
23 En möter döden i sin krafts dagar,
    obekymrad och trygg,
24 med välnärd kropp och med ben
    som bevarat saven i sin märg.
25 En annan dör i den djupaste bedrövelsen
    och har aldrig upplevt något gott.
26 Båda begravs i samma jord
    och äts upp av samma maskar.

27 Ja, jag känner era tankar
    och era intriger för att göra mig illa.
28 Ni frågar: ”Var är nu stormannens hus
    och de ogudaktigas boningar?”
29 Fråga dem som färdats på vägen,
    lägg märke till deras vittnesbörd:
30 Den ogudaktige skonas på olyckans dag,
    han kommer undan på vredens dag.
31 Vem tillrättavisar honom ansikte mot ansikte?
    Vem ger igen för vad han har gjort?
32 Han bärs till graven,
    den blir bevakad
33 och han vilar mjukt i dalens mull.
    Alla människor följer i hans spår,
    och otaliga har gått före honom.

34 Hur ska ni kunna trösta mig med er tomhet,
    när bara falskhet finns kvar av era svar?

Footnotes

  1. 21:13 Eller: och på ett ögonblick.