Elihus tal (Kap 32-37)

32 De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han i sina egna ögon var rättfärdig.

Men Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, blev upprörd. Mot Job blev han upprörd, därför att denne menade sig ha rätt mot Gud. Och mot Jobs tre vänner blev han upprörd, därför att de inte fann något svar och ändå dömde Job skyldig.

Elihu hade dröjt att tala till Job eftersom de andra var äldre än han. Men då Elihu insåg att de tre männen inte hade något mer att säga blev han upprörd.

Så Elihu, Barakels son, från Bus tog till orda. Han sade:

Jag är ung, och ni är gamla.
    Därför var jag rädd och vågade inte
lägga fram min mening för er.
Jag tänkte: "Må åldern tala
    och de många åren förkunna visdom."
Men det beror på anden i människan,
den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd.
Det är inte åldern som ger vishet,
    inte bara gamla förstår vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna på mig!
    Också jag vill lägga fram min mening.
11 Se, jag väntade på era ord,
    jag lyssnade efter förståndigt tal från er,
när ni sökte finna de rätta orden.
12 Jag lyssnade uppmärksamt på er,
    men se, ingen kunde motbevisa Job,
ingen kunde ge honom svar på tal.
13 Svara nu inte: "Vi möttes av vishet.
Gud, inte en människa, skall slå ner honom."
14 Hans ord var inte riktade mot mig,
och jag skall inte bemöta honom med era argument.

15 De är bestörta och svarar ej mer,
    de har förlorat talförmågan.
16 Skulle jag vänta då de ingenting kan säga,
då de står där utan något svar?
17 Också jag vill ta till orda,
    också jag vill säga min mening.
18 Ty jag är uppfylld av ord,
    anden inom mig tvingar mig.
19 Se, mitt inre är som instängt vin,
    likt en ny vinlägel är det nära att brista.
20 Därför måste jag tala och få lättnad,
jag måste öppna mina läppar och svara.
21 Jag skall inte vara partisk mot någon
och jag vill inte smickra någon människa.
22 Smicker vill jag ej veta av,
    annars kunde min skapare strax rycka bort mig.

En ung man förmanar Job

(32:1—37:24)

Den unge Elihu tillrättavisar de äldre vännerna

32 De tre männen slutade nu att svara Job, därför att han betraktade sig som rättfärdig. Elihu, Barakels son från Bus, av Rams släkt, greps av vrede mot Job därför att han menade sig ha rätt mot Gud. Men han blev också vred på Jobs tre vänner, som inte kunde svara något som visade Jobs skuld. Elihu hade väntat på sin tur att tala till Job, eftersom de andra var äldre än han. Men när han såg att de inte hade något mer att komma med, greps han av vrede.

Elihu från Bus, Barakels son, började tala:

Jag är ung, och ni är gamla.
    Därför tvekade jag
    och vågade inte säga er vad jag visste.
Jag tänkte: ”Låt åldern tala
    och de många åren lära ut vishet.”
Men det är anden i människan,
    den Väldiges andedräkt,
    som gör henne förståndig.
Det är inte bara de i hög ålder som är visa,
    inte bara gamla som vet vad som är rätt.

10 Därför säger jag: Lyssna till mig!
    Också jag vill framföra vad jag vet.
11 Jag har väntat medan ni talat,
    lyssnat på ert resonemang,
när ni letat efter ord.
12     Jag har lyssnat uppmärksamt på er,
men ingen av er har lyckats motbevisa Job,
    ingen av er har kunnat bemöta hans argument.
13 Säg inte: ”Vi har funnit visheten:
    Gud, inte en människa, kan besegra honom.”
14 Han riktade aldrig sina ord mot mig,
    och jag tänker inte svara med era argument.

15 De är bestörta
    och har inget mer att komma med,
de saknar ord.
16     Ska då jag behöva vänta
när de ingenting kan säga,
    när de står där utan att kunna svara?
17 Nej, även jag vill säga mitt,
    tala om vad jag vet.
18 Jag har mycket att säga,
    och anden inom mig driver mig.
19 Mitt inre är som en vinsäck på bristningsgränsen,
    som nya vinsäckar som håller på att sprängas.
20 Jag måste få tala för att få lättnad,
    jag måste få öppna min mun och ge mina svar.
21 Jag ska inte vara partisk mot någon,
    inte heller försöka smickra någon,
22 för smickra kan jag inte – 
    då skulle min Skapare rycka bort mig.