Add parallel Print Page Options

39 Kan du jaga upp byten åt lejoninnan för att stilla lejonungarnas hunger,

där de ligger i sina hålor eller väntar bland savannens snår?

Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar skriker till Gud om hjälp och drivna av hunger försöker kravla sig ur boet?

Vet du hur stengeten gör när den föder sina ungar, och har du sett hjorten kalva?

5-6 Vet du hur många månader de går havande, innan det är dags för dem att lägga sig ner och föda sina ungar och bli av med sin tunga börda?

Deras ungar växer upp på de öppna fälten. Sedan lämnar de sina föräldrar och kommer aldrig mer tillbaka till dem.

Vem är det som förvildar vildåsnan, vem knöt upp det rep som band henne?

Jag har gett henne hedmarken och saltslätterna att bo på.

10 Hon skrattar åt stadens buller och slipper pådrivarens rop.

11 Bergskedjorna är hennes betesmark. Där söker hon efter allt som är grönt.

12 Skulle vildoxen kunna bli din trogne tjänare? Skulle han stanna vid din krubba om natten?

13 Skulle du kunna använda honom framför plogen? Skulle han dra harven åt dig?

14 Vågar du lita på honom och hans styrka?

15 Vill du låta honom avgöra var han ska arbeta? Kan du sända ut honom att hämta säden till tröskning på logen?

16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar, men hennes fjädrar kan inte jämföras med storkens.

17 Hon lägger sina ägg i sanden att värmas av solen

18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem och krossa dem eller att djur kan äta upp dem.

19 Hon struntar i sina ungar precis som om de inte var hennes egna och frågar inte efter om de så skulle dö,

20 för Gud har skapat henne utan förstånd och förnuft.

21 Men så snart hon reser sig upp för att springa, överträffar hon den snabbaste ryttare.

22 Har du gett hästen hans styrka eller klätt hans hals med den yviga manen?

23 Är det du som lärt honom löpa, att hoppa över hinder och att sätta sig i respekt med sitt frustande?

24-26 Han skrapar med hoven i marken och gläds över sin styrka. I strid är han orädd och flyr inte. Pilkogret slår mot hans sida bredvid blixtrande spjut och lans.

27 Rasande skrapar han med hovarna i marken och rusar in i striden när stridssignalen ljuder.

28 Vid trumpetstöten frustar han till. Han känner på långt håll när det ligger strid i luften. Han gläder sig åt stridslarmet och befälhavarens rop.

29 Känner du till hur det kommer sig att falken flyger högt där uppe och breder ut sina vingar mot söder?

30-31 Är det på din befallning som örnen flyger där uppe och bygger sitt näste högt uppe bland klipporna? Där bor han, och klippan är hans fästning.

32 Därifrån spanar han in sitt byte på långt håll.

33 Hans ungar frossar på blod, för där det slagna ligger där finns örnen.

34 Herren fortsatte:

35 Vill du fortfarande diskutera med den Allsmäktige? Eller tänker du sluta? Har du som kritiserar Gud några svar att komma med?

36 Då svarade Job Gud:

37 Jag är ingenting, hur skulle jag kunna finna några svar? Jag sätter händerna för munnen och tiger.

38 Jag har redan sagt för mycket.

39 Kan du jaga byte åt lejonhonan
    och stilla lejonungarnas hunger,
där de kryper ihop i sina hålor
    eller ligger och väntar bland snåren?
Vem är det som skaffar mat åt korpen,
    när dess ungar skriker till Gud
och flaxar omkring hungriga?

Vet du när[a] stengeten föder sina ungar,
    och vakar du över hindens kalvning?
Räknar du hur många månader de går havande,
    vet du tiden när de ska föda?
De böjer sig ner, föder sina ungar
    och blir av med sin plåga.
Deras ungar växer upp på de öppna fälten och blir starka.
    De ger sig iväg och kommer aldrig mer tillbaka.

Vem är det som släpper vildåsnan fri,
    vem knyter upp dess band?
Jag har gett den öknen som hem
    och saltslätterna att bo på.
10 Den ler åt stadens buller
    och slipper höra pådrivarens rop.
11 Bergskedjorna är dess betesmark.
    Där söker den efter allt som är grönt.

12 Skulle vildoxen vilja bli din tjänare?
    Skulle den stanna vid din krubba om natten?
13 Skulle du kunna hålla vildoxen framför plogen?
    Skulle den dra harven efter dig i dalarna?
14 Vågar du lita på den för dess enorma styrka,
    överlåta ditt tunga arbete åt den?
15 Kan du lita på att den för hem din skörd
    och samlar den på tröskplatsen?

16 Strutsen flaxar glatt med sina vingar,
    men dess fjädrar kan inte jämföras med hägerns.[b]
17 Den lägger sina ägg på marken,
    låter dem värmas i sanden
18 och tänker inte på att någon kan trampa på dem
    och vilda djur kan krossa dem.
19 Den är hård mot sina ungar,
    precis som om de inte var dess egna
och bryr sig inte om sin möda,
    som var förgäves,
20 för Gud har inte utrustat den med vishet
    eller gett den förstånd.
21 Men så snart den reser sig upp för att springa
    skrattar den både åt häst och ryttare.

22 Har du gett hästen dess styrka
    eller klätt dess nacke med den yviga manen?
23 Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
    och sprida skräck med sitt stolta frustande?
24 Den skrapar med hoven,
    gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
25     Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
26     Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.[c]
27     Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
    in i striden när stridssignalen ljuder.
28 Vid hornstöten gnäggar den högt,
    vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.

29 Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
    och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen flyger omkring
    och bygger sitt bo på hög höjd?
31 Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
    med klippbranten som sin fästning.
32 Därifrån spanar den in sitt byte
    och upptäcker det på långt håll.
33 Dess ungar frossar i blod,
    för där det slagna ligger, där finns örnen.

34 Herren svarade Job:

35 ”Vill du tvista med den Väldige,
    visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”

Jobs svar

36 Då svarade Job Herren:

37 Jag är ingenting,
    hur skulle jag kunna finna några svar?
    Jag sätter handen för munnen.
38 Jag har talat både en gång och två gånger,
    men inte kunnat svara.
        Nu säger jag inget mer.

Footnotes

  1. 39:4 Eller: hur.
  2. 39:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 39:26 Tanken kan också vara att vid hästens sida rasslar (det hebreiska ordet betyder både vina och rassla ) pilar och blixtrar spjut och lans.