Herrens dag

Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar.
    Ty Herrens dag kommer,
ja, den är nära,
en dag av mörker och tjocka,
    en dag av moln och dimma.
Likt en gryning som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk,
    vars like inte har funnits
och aldrig skall uppstå igen
    under kommande släkten.
Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en förbrännande låga.
    Som Edens lustgård låg landet framför dem,
bakom dem är öde öken.
    Undan dem finns ingen räddning.
De liknar hästar,
    som stridshästar rusar de i väg.
Med ett ljud som av vagnar
    spränger de fram över bergens toppar,
med ett dån som av eld
    när den förtär strå.
De är som ett mäktigt folk,
    ordnat till strid.

Inför dem grips folken av ångest,
    alla ansikten skiftar färg.
Som hjältar jagar de i väg,
    likt stridsmän stiger de upp på murarna.
Var och en går sin väg rakt fram,
    ingen viker av från sin stråt.
Den ene tränger inte den andre,
    var och en går sin givna bana.
Mitt igenom vapnen störtar de fram
utan att hejdas.[a]
De stormar in i staden,
    rusar fram på murarna,
klättrar upp på husen,
    går in genom fönstren som tjuvar.

10 Inför dem darrar jorden,
    himlen bävar,
solen och månen förmörkas,
    stjärnorna mister sitt sken.
11 Herren låter sin röst höras
    framför sin här.
Mycket stort är hans härläger,
    stark är den som utför hans order.
Ty stor är Herrens dag
    och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?

Kallelse till omvändelse

12 Men nu, säger Herren,
    vänd om till mig av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd om till Herren, er Gud.
    Ty nådig och barmhärtig är han,
sen till vrede och stor i nåd,
    och han ångrar det onda.
14 Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig
och lämnar en välsignelse kvar efter sig
till matoffer och drickoffer
    åt Herren, er Gud.

15 Blås i horn på Sion,
    pålys en helig fasta,
lys ut en helig sammankomst.
16 Samla folket,
    helga församlingen,
kalla samman de äldste,
    samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
    Må brudgummen komma ut ur sin kammare
och bruden ut ur sitt gemak.
17 Må prästerna, Herrens tjänare,
    gråta mellan förhuset och altaret och säga:
" Herre, skona ditt folk
    och låt inte din arvedel hånas
och bli till en nidvisa bland hednafolken.
Varför skulle man få säga bland folken:
Var är nu deras Gud?"

Herrens svar

18 Då fylldes Herren av nitälskan för sitt land,
och han förbarmade sig över sitt folk.
19 Herren svarade och sade till sitt folk:
Se, jag skall sända er
    säd och vin och olja,
så att ni blir mätta.
    Och jag skall inte längre
låta hednafolken förakta er.
20 Fienden från norr
    skall jag driva långt bort ifrån er,
jag skall driva ut honom till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till havet i öster
    och hans eftertrupp till havet i väster.
Stank skall stiga upp från honom,
    ja, vedervärdig lukt skall stiga upp från honom,
ty stora ting har han gjort.

21 Frukta inte, du land,
    utan fröjda dig och gläds,
ty stora ting har Herren gjort.
22 Frukta inte, ni djur på fältet,
    ty betesmarkerna i öknen grönskar,
och träden bär sin frukt,
    fikonträden och vinstockarna
ger sin rikedom.
23 Fröjda er, ni Sions barn,
    var glada i Herren, er Gud,
ty han har givit er Läraren[b] som ger rättfärdighet.
Han skall låta rikligt med regn komma ner över er,
både höstregn och vårregn som tidigare.

24 Så skall logarna fyllas med säd
    och pressarna flöda över av vin och olja.
25 Jag skall ersätta er för de årsgrödor
som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
    den stora här som jag sände ut mot er.
26 Ni skall äta och bli mätta,
    och ni skall lova Herrens, er Guds, namn,
hans som har handlat så underbart med er,
och mitt folk skall aldrig mer komma på skam.
27 Ni skall förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Och mitt folk skall aldrig komma på skam.

28 Och det skall ske därefter
    att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
    era unga män skall se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30 Och jag skall låta tecken synas
    på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31 Solen skall vändas i mörker
    och månen i blod,
innan Herrens dag kommer,
    den stora och fruktansvärda.
32 Och det skall ske
    att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.
    Ty på Sions berg och i Jerusalem
skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt,
bland kvarlevan som Herren kallar.

Footnotes

  1. Joel 2:8 utan att hejdas Grundtextens innebörd är osäker.
  2. Joel 2:23 Läraren Annan översättning: "höstregnet".

Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;

en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.

De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad.

Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid.

Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.

Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt.

Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.

I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra.

10 Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

11 Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den?

12 Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.

13 Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda.

14 Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud.

15 Stöten i basun på Sion, pålysen en helig fasta lysen ut en högtidsförsamling;

16 församlen folket, pålysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla församlen de små barnen, jämväl dem som ännu dia vid bröstet brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak.

17 Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'»

18 Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk;

19 HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna.

20 Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.

21 Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN tagit sig för

22 Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft.

23 Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

24 Så skola logarna fyllas mod säd och pressarna flöda över av vin och olja.

25 Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder.

26 Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

27 Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

28 Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;

29 också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.

30 Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder.

31 Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

32 Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.