Johannes 18
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus blir förrådd och arresterad
18 Sedan Jesus bett denna bön gick han tillsammans med lärjungarna till andra sidan av Kidrondalen där det fanns en lund med olivträd.
2 Judas, förrädaren, kände till platsen för Jesus hade ofta varit där med sina lärjungar.
3 Översteprästerna och fariseerna hade låtit Judas få med sig en grupp romerska soldater och poliser. Med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de nu till olivlunden.
4-5 Jesus visste precis vad som skulle hända. Han gick då fram till dem och frågade: Vem söker ni? Jesus från Nasaret, svarade de.Det är jag, förklarade han. Också Judas, förrädaren, stod där tillsammans med dem.
6 Och när Jesus sa vem han var föll alla baklänges till marken!
7 En gång till frågade han dem: Vem söker ni? Och de ropade igen: Jesus från Nasaret.
8 Jag har ju redan sagt er att det är jag.'Om det är mig ni söker så låt de andra gå.
9 Så gick det i uppfyllelse som Jesus förut hade sagt när han bad: Jag har inte förlorat en enda av dem du gav mig.
10 Petrus tog då sitt svärd och högg av högra örat på Malkos, översteprästens tjänare.
11 Men Jesus sa till Petrus: Stoppa undan svärdet. Ska jag dra mig undan det lidande som det är Faderns vilja att jag ska utstå?
Jesus förhörs av Hannas
12 De judiska poliserna och soldaterna med sin befälhavare grep då Jesus och band honom.
13 Först tog de honom till Hannas, Kajafas svärfar. Kajafas var överstepräst det året,
14 och det var han som hade sagt till de judiska ledarna: Det är bättre att en dör för alla.
15 Petrus följde efter dem, tillsammans med en av de andra lärjungarna som kände översteprästen. Denne fick tillåtelse att komma in på gården,
16 medan Petrus stod kvar utanför grinden. Den andre lärjungen gick sedan och talade med flickan som stod vakt vid grinden, och hon släppte in Petrus.
17 Flickan frågade då Petrus: Är inte du en av Jesu lärjungar? Nej, sa han, det är jag inte.
18 Poliserna och tjänarna stod runt en eld som hade gjorts upp eftersom det var kallt. Och Petrus stod där tillsammans med dem och värmde sig.
19 Inne i huset började översteprästerna fråga ut Jesus om lärjungarna och vad han hade lärt dem.
20 Jesus svarade: Alla vet vad jag har undervisat om för jag har hela tiden predikat i synagogan och i templet. Alla de judiska ledarna har hört mig, och jag har inte sagt något i hemlighet som jag inte har sagt offentligt.
21 Varför ställer ni den här frågan till mig? Fråga dem som hört mig. En del av dem är här. De vet vad jag har sagt!
22 En av soldaterna som stod där slog då till Jesus med knytnäven. Ska du svara översteprästen på det sättet? röt han.
23 Bevisa att jag ljög, svarade Jesus. Slår du en människa för att hon säger sanningen?
24 Då skickade Hannas Jesus bunden till översteprästen Kajafas.
Petrus förnekar att han känner Jesus
25 Petrus stod alltjämt vid elden och värmde sig. Då frågade man honom: Är inte du en av hans lärjungar? Absolut inte, svarade han.
26 Men då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man vars öra Petrus högg av: Såg inte jag dig därute i olivlunden tillsammans med Jesus?
27 Då nekade Petrus än en gång, och just då gol en tupp.
Jesus förhörs av Pilatus
28 Förhöret inför Kajafas slutade först tidigt på morgonen. Därifrån fördes Jesus till den romerske landshövdingens palats. Men de judar som anklagade honom gick själva inte in i palatset, för enligt de religiösa föreskrifterna skulle de då bli orena och inte kunna äta påsklammet.
29 Pilatus, landshövdingen, gick därför ut till dem och frågade: Vad anklagar ni den här mannen för? Vad är det han har gjort?
30 Vi skulle inte arresterat honom, om han inte hade varit en brottsling, svarade de.
31 För då bort honom och döm honom själva efter era egna lagar, sa Pilatus till dem.Men vi vill ha honom korsfäst, sa de, och vi behöver ditt tillstånd.
32 Därigenom uppfylldes Jesu ord om hur han skulle avrättas.
33 Pilatus gick då tillbaka in i palatset och kallade till sig Jesus. Är du judarnas kung? frågade han honom.
34 Ställer du den frågan som romersk landshövding eller är det judarna som vill veta det? svarade Jesus.
35 Jag är väl ingen jude? snäste Pilatus. Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?
36 Då svarade Jesus: Jag är inte en jordisk kung. Om jag hade varit det hade mina efterföljare kämpat för mig när jag arresterades av de judiska ledarna. Men mitt rike är inte av denna världen.
37 Pilatus svarade: Då är du alltså en kung? Ja, sa Jesus. Jag är född till det. Och jag har kommit för att vittna om sanningen. Alla som älskar sanningen är mina efterföljare.
38 Vad är sanning? utropade Pilatus. Sedan gick han ut till folket igen och sa till dem: Enligt min mening är han inte skyldig till något brott.
Pilatus utlämnar Jesus till att korsfästas
39 Men som vanligt brukar jag varje påsk frige en fånge. Om ni vill, ska jag därför släppa judarnas kung.
40 Men de ropade tillbaka: Nej! Inte honom, utan Barabbas! (Barabbas var en rånare).
Johannes 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Luk 22:47-53)
18 Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. 2 Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.
3 Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit.
4 Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” 5 De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.”[a]
Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. 6 Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.
7 En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” 8 Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” 9 Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”[b]
10 Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. 11 Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”
Jesus förhörs av översteprästen Hannas
(Matt 26:57; Mark 14:53-54; Luk 22:54)
12 Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. 13 Först tog de med honom till Hannas[c], svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. 14 Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket.
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:69-75; Mark 14:66-72; Luk 22:54-62)
15 Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. 16 Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. 17 Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”
18 Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.
19 Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. 20 Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. 21 Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.”
22 När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” 23 Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?”
24 Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.
25 Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.”
26 Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”
27 Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.
Jesus förhörs av Pilatus
(Matt 27:11-14; Mark 15:2-5; Luk 23:2-5)
28 Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena[d] utan kunna äta påskmåltiden. 29 Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”
30 De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.”
31 Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag[e].”
Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” 32 Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.[f]
33 Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”
34 Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”
35 Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”
36 Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.”
37 Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”
Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.”
38 Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.
Jesus skymfas – Pilatus villrådighet
(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)
39 Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”
40 Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare[g].
Footnotes
- 18:5 Se not till 6:20.
- 18:9 Jfr 6:39 och 17:12.
- 18:13 Hannas hade varit överstepräst tidigare och räknades fortfarande som sådan.
- 18:28 Jfr not till Matt 8:8.
- 18:31 Pilatus syftar på Moses lag.
- 18:32 Jfr 12:32-33.
- 18:40 Det grekiska ordet lestes kan också betyda rövare, men i Mark 15:7 och i Luk 23:19 står att han deltagit i ett uppror. Samma ord används bl.a. av historikern Josefus om upprorsmakare och gerillasoldater.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.