Add parallel Print Page Options

Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott

Jesus återvände till Oljeberget,

men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.

Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.

Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.

Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?

De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.

Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.

Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.

Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.

10 Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?

11 Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.

Jesus - världens ljus

12 Senare sa Jesus till människorna: Jag är världens ljus. Om ni följer mig behöver ni inte treva er fram i mörkret, för detta ljus, som leder till liv, kommer att lysa upp er väg.

13 Fariseerna svarade: Nu talar du om dig själv igen, och det är inget bevis!

14 Jesus sa till dem: Även om jag uppträder som mitt eget vittne så säger jag er sanningen. För jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg, men ni vet det inte.

15 Ni dömer mig utan att känna till fakta. Jag dömer inte er nu.

16 Men om jag skulle göra det, så skulle det vara en absolut rättvis dom på alla områden, för jag är inte ensam utan min Far är med mig, han som har sänt mig.

17 Säger inte er egen lag att om två män vittnar samstämmigt så gäller deras vittnesmål?

18 Jag är det ena vittnet, och min Far som sände mig är det andra.

19 Var är din Far? frågade de.Jesus svarade: Ni vet inte vem jag är, och därför vet ni inte vem min Far är. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.

20 När Jesus sa detta befann han sig i den del av templet som kallades skattkammaren. Men han blev inte arresterad, för hans stund hade ännu inte kommit.

Jesus varnar för den kommande domen

21 Senare sa han till dem igen: Jag går bort, och ni ska söka efter mig och dö i era synder. Och ni kan inte komma dit jag går.

22 Judarna frågade: Tänker han begå självmord? Vad menar han när han säger 'Ni kan inte komma dit jag går'?

23 Då sa han till dem: Ni kommer nerifrån, jag kommer uppifrån. Ni kommer från den här världen, men det gör inte jag.

24 Det är därför som jag sa att ni kommer att dö i era synder. Om ni inte tror att jag är Messias, Guds Son, kommer ni att göra det.

25 Säg oss vem du är, sa de.Han svarade: Jag är den som jag alltid påstått mig vara.

26 Jag skulle kunna döma er för mycket och lära er mycket, men jag ska inte göra det för jag säger bara vad jag har hört av honom som sände mig. Och han är sanningen.

27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om Gud.

28 Då sa Jesus: När ni har dödat Människosonen kommer ni att förstå att jag är den jag är, och att det jag sagt er inte är mina egna tankar, utan att jag har talat vad min Far har lärt mig.

29 Och han som sände mig är med mig och han har inte övergett mig, för jag gör alltid hans vilja.

Abrahams barn eller djävulens

30-31 Då började många av de judiska ledarna, som hörde honom säga detta, tro att han var Messias.Jesus sa till dem: Ni är verkligen mina lärjungar om ni lever som jag säger att ni ska,

32 och ni kommer att förstå sanningen och sanningen ska göra er fria.

33 Men vi härstammar från Abraham, sa de, och har aldrig varit slavar åt någon människa på jorden. Vad menar du med 'göra er fria'?

34 Jesus svarade: Ni är slavar under synden varenda en av er.

35 Och slavar har inga rättigheter, men Sonen har alla rättigheter som finns.

36 Om därför Sonen gör er fria, så är ni verkligen fria.

37 Jag vet naturligtvis att ni härstammar från Abraham. Och ändå försöker en del av er döda mig därför att mitt budskap inte finner någon plats i era hjärtan.

38 Jag talar om för er vad jag har sett när jag var hos min Far, på samma sätt som ni följer er fars råd.

39 Vår far är Abraham, förklarade de.Nej, svarade Jesus, för om det är så, så skulle ni följa hans goda föredöme.

40 Men i stället försöker ni döda mig därför att jag har sagt er sanningen som jag har hört från Gud. Abraham skulle inte göra så.

41 Nej, ni lyder er verklige far när ni handlar på det sättet.De svarade: Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår verklige far är Gud själv.

42 Jesus sa till dem: Om det var på det sättet så skulle ni älska mig för jag har kommit till er från Gud. Jag är inte här av mig själv, utan därför att han har sänt mig.

43 Varför kan ni inte förstå vad jag säger? Jo, därför att ni hindras att göra det.

44 Ni är nämligen barn till djävulen, och ni älskar att göra allt det onda som han gör. Han var en mördare från början och hatar sanningen. Det finns inte ett dyft sanning i honom. När han ljuger är det fullständigt naturligt för han är lögnens far.

45 Och när jag säger er sanningen är det därför helt naturligt att ni inte tror mig.

46 Vem av er kan anklaga mig för en enda synd? Ingen! Och när jag säger er sanningen varför tror ni mig inte?

47 Var och en som har Gud till far lyssnar med glädje till Guds ord. Eftersom ni inte gör det bevisar det att ni inte är hans barn.

Jesus berättar att han alltid funnits till

48 Du din samarier! Utböling! Djävul! ropade de judiska ledarna ilsket. Har vi inte hela tiden sagt att du är besatt av en ond ande?

49 Nej, sa Jesus, jag har ingen ond ande i mig. För jag ärar min Far. Men ni vanärar mig.

50 Det är inte jag som vill upphöja mig själv, utan Gud vill det, och han kommer att döma dem som inte accepterar mig.

51 Jag säger er med det största allvar: Ingen som lyder mig ska någonsin dö!

52 Då sa judarnas ledare: Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Till och med Abraham och profeterna dog, och ändå säger du att om man lyder dig så ska man inte dö.

53 Du menar alltså att du är större än fader Abraham? Och större än profeterna som också dog? Vem tror du att du är egentligen?

54 Då sa Jesus till dem: Om jag bara berömmer mig själv, så skulle det inte räknas. Men det är min Far, samme Far som ni gör anspråk på som er Gud som berömmer och ärar mig.

55 Men ni känner honom ens inte. Jag gör det däremot. Om jag sa något annat så skulle jag vara en lika stor lögnare som ni är. Men det är sant att jag känner honom och lyder honom helt och fullt.

56 Er far Abraham såg förväntansfullt fram emot att jag skulle komma. Han visste det, och nu gläder han sig.

57 De judiska ledarna sa: Du är inte ens femtio år, och du har sett Abraham?

58 Jesus svarade: Sanningen är att jag fanns till innan Abraham ens var född!

59 Då plockade de upp stenar för att döda honom, men Jesus kom undan och lämnade templet.

Men Jesus gick ut till Olivberget. Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”

De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev[a] på marken med fingret. När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.

10 Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”

11 ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”][b]

Jesus är världens ljus

12 Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”

13 Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”

14 Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. 15 Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. 16 Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. 17 I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. 18 Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”

19 ”Var är din fader?” frågade de då.

Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”

20 Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Jesus varnar judarna

21 Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”

22 Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”

23 Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. 24 Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,[c] då dör ni i era synder.”

25 ”Vem är du då?”, frågade de.

Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. 26 Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” 27 Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.

28 Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp[d] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är[e] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. 29 Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” 30 När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.

Abrahams barn eller djävulens?

31 Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. 32 Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”

33 Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”

34 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. 35 En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. 36 Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. 38 Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”

39 ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.

Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.[f] 40 Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. 41 Ni gör vad er far gjorde.”

De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”

42 Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. 44 Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. 45 Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. 46 Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? 47 Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Jesus och Abraham

48 Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier[g] som är besatt av en ond ande!”

49 Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. 50 Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. 51 Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”

52 Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! 53 Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” 54 Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. 55 Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. 56 Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”

57 Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”

58 Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är[h] – redan innan Abraham ens var född.”

59 Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.

Footnotes

  1. 8:6 Det grekiska verbet kan också översättas ritade eller tecknade.
  2. 7:53—8:11 Detta avsnitt saknas i de äldsta handskrifterna.
  3. 8:24 Se not till 6:20.
  4. 8:28 Uttrycket syftar här på att Jesus skulle hängas upp på ett kors. Samma uttryck används i 3:14 och 12:32, där det också syftar på att Jesus skulle lyftas upp till himlen.
  5. 8:28 Se not till 6:20.
  6. 8:39 Andra handskrifter har: Om ni är Abrahams barn, gör då….
  7. 8:48 Se not till 4:4.
  8. 8:58 Se not till 6:20. Judarnas reaktion i följande vers visar att de var bestörta över att Jesus tog det heliga gudsnamnet på sig; de betraktade det som hädelse, som enligt lagen förutsatte stening till döds.