Add parallel Print Page Options

Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet

20 En av de följande dagarna när Jesus undervisade och predikade de goda nyheterna i templet, kom plötsligt översteprästerna tillsammans med några andra religiösa ledare och rådsmedlemmar fram till honom.

De krävde att få veta vilken rätt han hade att driva ut affärsmännen ur templet.

Jag ska ställa en fråga till er innan jag svarar, sa han.

Vem sände Johannes till att döpa? Var det Gud, eller var det människor?

De diskuterade saken inbördes och sa till varandra: Om vi säger att det var Gud, så är vi fångade i en fälla, för då kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?

Men om vi säger att det var människor kommer folket att överfalla oss, för de är övertygade om att han var en profet.

Därför svarade de: Det vet vi inte.

Då sa Jesus: I så fall tänker inte heller jag svara på er fråga.

Mannen som hyrde ut sin vingård

Sedan vände han sig till folket igen och berättade följande: En man planterade en vingård och hyrde ut den till några lantarbetare. Därefter reste han utomlands och var borta under många år.

10 När det blev dags att skörda skickade han en av sina män till gården för att han skulle få sin del av skörden. Men de som arrenderat gården överföll mannen och skickade honom tillbaka tomhänt.

11 Då sände han en annan, men samma sak hände med honom. Han blev slagen och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något.

12 Också en tredje man sändes dit, men samma sak hände igen. De slog honom blodig och drev iväg honom.

13 'Vad ska jag göra?' sa ägaren. 'Nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom har de säkert respekt för.'

14 Men när lantbrukarna såg sonen, sa de: 'Det här är vår chans! Han ska ärva alltsammans när hans far dör. Kom, så dödar vi honom, och så är alltihop vårt!'

15 Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.Vad tror ni att ägaren kommer att göra?

16 Jo, det ska jag tala om för er: Han kommer att döda dem och arrendera ut vingården till andra.Men så kan det knappast gå till, protesterade de som lyssnade.

17 Jesus såg på dem och sa: Vad betyder då detta som står i Skriften: 'Stenen, som byggnadsarbetarna inte ville använda och kastade bort, har blivit en grundsten för hela huset'?

18 Och han tillade: 'Den som snavar på den stenen slår sig fördärvad, men den som den faller på blir krossad.

19 När översteprästerna och de religiösa ledarna hörde den liknelse han just berättat, ville de genast arrestera honom, för de förstod att han talade om dem och att de var de onda lantarbetarna i berättelsen. Men själva var de rädda för att anhålla honom, eftersom det i så fall kunde bli oroligheter. De försökte därför få honom att säga något som kunde rapporteras till den romerske landshövdingen, så att denne kunde arrestera honom.

Frågan om att betala skatt

20 Medan de väntade på sitt tillfälle, mutade de några män som skulle låtsas vara hederliga, men som egentligen var utsända för att försöka sätta fast Jesus för något han sa.

21 De sa: Herre, vi vet vilken uppriktig lärare du är. Du säger alltid sanningen och ger inte efter vad andra än tycker och tänker, utan undervisar om Guds väg.

22 Säg oss nu, är det rätt att betala skatt till den romerska staten eller inte?

23 Han genomskådade deras falskhet och sa:

24 Visa mig ett mynt. Vems bild finns på det? Och vems namn? De svarade: Den romerske kejsarens.

25 Han sa: Ge då kejsaren det som är hans, men ge Gud det som tillhör honom!

26 De lyckades alltså inte med att sätta fast honom för något han sa när folket hörde på, och de häpnade över hans svar och blev tysta.

Frågan om uppståndelsen

27 Sedan kom några saddukeer - män som trodde att döden är slutet på vår existens och att det inte finns någon uppståndelse -

28 och frågade:I Moses lag står det att om en man dör barnlös, så ska mannens bror gifta sig med änkan, och deras barn ska enligt lagen tillhöra den avlidne mannen och föra hans namn vidare.

29 Vi känner en familj med sju bröder. Den äldste gifte sig och dog sedan barnlös.

30 Hans bror gifte sig med änkan men de fick inte heller några barn.

31 Så höll det på, tills alla sju hade gift sig med henne och dött utan att lämna några barn efter sig.

32 Till slut dog också kvinnan.

33 Och nu är frågan: Vems hustru kommer hon att bli vid uppståndelsen? Alla sju har ju varit gifta med henne!

34-35 Jesus svarade saddukeerna: Det är bara här på jorden som män och kvinnor gifter sig, men de som är värdiga att få del i den kommande världen och i uppståndelsen från de döda, tänker inte mer på äktenskap, för de kan inte längre dö.

36 De är nämligen som änglarna, och dessutom är de Guds barn, för de har uppstått till nytt liv från de döda.

37-38 Det ni egentligen vill fråga om är ju om det finns någon uppståndelse eller inte, och då bevisar Mose själv att döda uppstår, för när Gud visade sig för honom i den brinnande busken, talar han om Gud som 'Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'. Att säga att Herren är någons Gud betyder att den personen lever och inte är död, och inför Gud är alla människor levande.

39 Det var bra svarat, Herre, sa några av de judiska lagexperter som stod där,

40 och ingen vågade ställa fler frågor till honom.

Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus

41 Sedan frågade han dem: Hur kan ni påstå att Kristus är en ättling till kung David?

42-43 David själv skrev ju i Psaltaren: 'Gud sa till min Herre, Messias: Sätt dig på hedersplatsen på min högra sida tills jag har lagt under mig alla dina fiender.'

44 Menar ni verkligen att någon kallar sin son Herre?

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

45 Medan folket lyssnade vände han sig till sina lärjungar och sa:

46 Akta er för dessa judiska lagexperter. De älskar att gå omkring i praktfulla kläder, och de tycker om att människor bugar sig för dem när de visar sig offentligt. De sitter alltid på de främsta platserna vid gudstjänsterna, och de njuter av att ha hedersplatser vid festmåltiderna!

47 Men till och med när de ber sina långa böner och ser fromma ut, funderar de ut planer på hur de ska kunna lura änkor på deras egendomar. Därför väntar dem Guds strängaste dom.

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Matt 21:23-27; Mark 11:27-33)

20 En dag när Jesus undervisade folket i templet om evangeliet, kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram och frågade honom: ”Säg oss vad du har för fullmakt att göra detta, och vem det är som har gett dig den fullmakten?”

Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Svara mig: Var Johannes dop från himlen eller från människorna?”

De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. Men om vi säger att det var från människor, då kommer folket att stena oss. De är ju övertygade om att Johannes var en profet.” Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Matt 21:33-46; Mark 12:1-12)

Sedan berättade han för folket denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till några lantbrukare medan han själv reste bort för en längre tid. 10 När det så blev dags att skörda, sände han en av sina tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans. Men de överföll tjänaren och skickade tillbaka honom tomhänt. 11 Ägaren sände då en annan tjänare, men han blev misshandlad och förolämpad och skickades iväg tomhänt. 12 Också en tredje tjänare sändes dit, men även honom slog de blodig och kastade ut.

13 ’Vad ska jag göra?’ sa ägaren. ’Jo, jag sänder min egen älskade son. Honom visar de väl respekt för.’

14 Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom, och då blir arvet vårt!’ 15 Så släpade de ut sonen ur vingården och dödade honom.”

”Vad ska nu vingårdsägaren göra med dem?” frågade Jesus. 16 ”Jo, han kommer själv dit och dödar dem och ger sedan vingården till andra.”

När de hörde detta, sa de: ”Nej! Det får aldrig hända!”

17 Men Jesus såg på dem och sa: ”Vad betyder då det som står skrivet:

’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
    har blivit en hörnsten.’[a]

18 Var och en som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[b] ”

19 De skriftlärda och översteprästerna ville arrestera Jesus genast, men de var rädda för folket. De förstod att det var dem han syftade på i liknelsen.

Ska man betala skatt till kejsaren?

(Matt 22:15-22; Mark 12:13-17)

20 Medan de väntade på sitt tillfälle, skickade de iväg några som skulle låtsas vara rättfärdiga och som var ute efter att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för, för att sedan kunna överlämna honom åt landshövdingens makt och myndighet.

21 ”Mästare”, frågade de honom, ”vi vet att du har rätt när du talar och undervisar. Du låter dig inte påverkas av människor, utan lär oss i sanning Guds väg. 22 Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?”

23 Men Jesus genomskådade deras list och sa: 24 ”Visa mig en denar. Vems bild finns på den, och vems underskrift?”

”Kejsarens”, svarade de.

25 ”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans och Gud det som är Guds.”

26 De lyckades alltså inte sätta fast honom för något han sa när folket hörde på. De förvånades över hans svar och blev alldeles tysta.

Ska de döda uppstå igen?

(Matt 22:23-33; Mark 12:18-27)

27 Sedan kom några saddukeer[c] till honom. De påstår att det inte finns någon uppståndelse, så de frågade:

28 ”Mästare, Mose skrev att om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa en arvtagare åt sin bror.[d] 29 Nu fanns det sju bröder. Den äldste gifte sig och dog barnlös. 30 Bror nummer två 31 och tre gifte sig med änkan, och så fortsatte det tills alla sju hade varit gifta med henne och dött utan att lämna några barn efter sig. 32 Till slut dog också kvinnan. 33 När de nu uppstår från de döda, vems hustru blir hon då? Alla sju har ju varit gifta med henne.”

34 Jesus svarade saddukeerna: ”Den här tidsålderns människor gifter sig och blir bortgifta. 35 De som anses värdiga att få vara med i den kommande tidsåldern och uppstå från de döda, de ska inte gifta sig eller bli bortgifta. 36 De kan inte heller dö, utan ska vara som änglarna. De är Guds barn, för de har uppstått. 37 Att de döda uppstår bevisar också Mose när han talar om törnbusken. Han kallar Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.[e] 38 Gud är alltså inte en gud för döda, utan för levande. Alla är levande för honom.”

39 ”Det var bra svarat, Mästare”, sa några av de skriftlärda. 40 Och sedan vågade ingen ställa några fler frågor till honom.

Är Messias ättling till David?

(Matt 22:41-46; Mark 12:35-37)

41 Sedan frågade Jesus dem: ”Hur kan man säga att Messias är Davids Son? 42 David själv skrev ju i Psaltaren:

’Herren sa till min Herre:
    Sätt dig på min högra sida,
43 tills jag har lagt dina fiender
    som en pall under dina fötter.’[f]

44 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara Davids Son?”

Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral

(Matt 23:1-7; Mark 12:38-39)

45 Medan folket lyssnade sa Jesus till sina lärjungar: 46 ”Akta er för de skriftlärda, som älskar att gå omkring i långa dräkter och gärna vill bli hälsade på torgen, ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 47 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”

Footnotes

  1. 20:17 Se Ps 118:22. Jesus förklarar här att profetiorna om Messias handlar om honom.
  2. 20:18 Jfr Dan 2:34 och Jes 8:14-15.
  3. 20:27 Se not till Matt 16:1.
  4. 20:28 Se 5 Mos 25:5-6; den förstfödde sonen skulle ärva den avlidne.
  5. 20:37 Se 2 Mos 3:6.
  6. 20:43 Se Ps 110:1.