Lukas 9
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Jesus sänder ut de tolv
9 En dag samlade Jesus sina tolv apostlar och gav dem makt och kraft att driva ut alla onda andar och att bota sjukdomar.
2 Sedan sände han ut dem för att berätta överallt att Guds rike var nära och för att bota sjuka.
3 Ta inte med er så mycket som en vandringsstav eller en tiggarpåse, befallde han dem, och inte heller mat eller pengar, inte ens en extra skjorta.
4 Och gästa bara ett hem på varje plats innan ni vandrar vidare.
5 Om människorna i en stad inte lyssnar till er när ni kommer dit, så vänd om och lämna dem och när ni går därifrån så borsta av dammet från era fötter som ett tecken på att Gud kommer att straffa den staden.
6 Så började de sin vandring från plats till plats, och predikade överallt de goda nyheterna och botade de sjuka.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
7 När rapporterna om de under som Jesus gjorde nådde kung Herodes, kände han oro och ångest för en del sa: Det är Johannes döparen som återvänt till livet,
8 och andra: Det är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.
9 Jag halshögg Johannes, sa Herodes, men vem är då den här mannen som jag hör så underliga berättelser om? Och han försökte få träffa honom.
Jesus ger mat åt fem tusen
10 Sedan apostlarna återvänt till Jesus och rapporterat om vad de gjort, gick han i hemlighet med dem till staden Betsaida.
11 Men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Han visade inte bort dem, utan undervisade dem än en gång om Guds rike och botade dem som var sjuka.
12 Sent på eftermiddagen kom alla tolv apostlarna och uppmanade honom att låta människorna ge sig av till byar och gårdar i närheten, så att de kunde få mat och logi över natten. På den här öde platsen finns det inget att äta, sa de.
13 Men Jesus svarade: Ni kan ju själva ge dem att äta!Hur ska det gå till? Allt vi har är fem brödkakor och två fiskar, protesterade de. Menar du att vi ska gå och köpa så att det räcker till alla de här människorna?
14 Det var nämligen cirka fem tusen män där. Be dem bara att slå sig ner i grupper om femtio, svarade Jesus.
15 Och man gjorde så.
16 Jesus tog sedan de fem brödkakorna och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Därefter bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket.
17 Man åt sig mätta, men trots det blev det tolv korgar med mat över.
Petrus erkänner Jesus som Messias
18 En dag när Jesus var ensam och bad, och hans lärjungar var i närheten, kom han fram till dem och frågade: Vem säger folket att jag är?
19 Johannes döparen, svarade de, men andra säger Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.
20 Då frågade han dem: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Kristus - den som alla väntat på.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21 Han gav dem stränga order att inte tala om detta för någon.
22 Människosonen måste lida mycket, sa han, och de judiska ledarna - de äldste, översteprästerna och laglärarna - kommer att ta avstånd från honom och döda honom, men tre dagar senare kommer han att uppstå!
23 Sedan sa han till alla: Den som vill följa mig måste säga nej till sina egna önskningar och begär, och bära sitt kors varje dag och hålla sig tätt intill mig!
24 Den som förlorar sitt liv för min skull ska vinna det, men den som strävar efter att rädda sitt liv ska förlora det.
25 Och vad tjänar man på att vinna hela världen, om man samtidigt förlorar sitt eget jag?
26 När jag, Människosonen, kommer i min härlighet och i Faderns och de heliga änglarnas härlighet, ska jag skämmas för alla som nu skäms för mig och mina ord.
27 Men tro mig: Några av er som står här nu kommer att leva och se Guds rike med egna ögon!
Jesus förvandlas på berget
28 Åtta dagar senare tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.
29 Och medan han bad började hans ansikte skina, och hans kläder blev bländande vita och strålade av ljus.
30 Plötsligt stod två män bredvid honom och talade med honom. Det var Mose och Elia,
31 och också de strålade av ljus, och de talade om att Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.
32 Petrus och de båda andra hade blivit så sömniga att de somnat. Men nu vaknade de, och de såg Jesus och de två männen, omstrålade av ljus och glans.
33 När Mose och Elia gjorde sig beredda att gå därifrån, ropade Petrus, som var så förvirrad att han inte ens visste vad han sa: Herre, det här är fantastiskt! Vi ska bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!
34 Men medan han sa detta blev de insvepta i ett ljust moln som sänkte sig ner över dem, och de blev rädda
35 när en röst från molnet sa: Detta är min Son, som jag har utvalt. Lyssna på honom.
36 När rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men lärjungarna teg och berättade inte förrän långt senare för någon om vad de hade sett.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, mötte de en stor skara människor,
38 och en man i folkhopen ropade till Jesus: Mästare, den här pojken är mitt enda barn.
39 Ofta tar en ond ande tag i honom. Då skriker pojken och vrider sig i kramper tills fradgan står om munnen på honom. Så håller anden på och lämnar honom nästan aldrig i fred.
40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det!
41 O, ni tröga människor som aldrig kan tro! utbrast Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta hit pojken.
42 När pojken var på väg mot honom, knuffade den onde anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onde anden att lämna pojken, och botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla som var med blev förvånade och förskräckta över den makt och kraft som visade sig i det som hänt.Medan folket fortfarande förvånade sig över vad han gjorde, sa Jesus till lärjungarna:
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
44 Lyssna noga på mig, och kom ihåg vad jag säger. Människosonen ska förrådas.
45 Men lärjungarna förstod det inte, och de begrep inte vad han ville säga. De vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
46 Istället började de diskutera om vem som skulle bli den främste av dem i det rike som Jesus talade om.
47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar och ställde därför ett litet barn bredvid sig
48 och sa till dem: Den som tar emot ett litet barn som det här, tar emot mig! Och den som tar emot mig tar emot Gud som sände mig. Den som själv håller sig för att vara liten är verkligen stor.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
49 Då sa Johannes plötsligt: Herre, vi såg en som använde ditt namn till att driva ut onda andar, och eftersom han inte är med oss försökte vi stoppa honom.
50 Men Jesus sa: Det skulle du inte ha gjort. För den som inte är mot oss är för oss.
Att följa Jesus har sitt pris
51 Det var snart dags för Jesus att återvända till sin far i himlen, och därför började han med stor beslutsamhet att vandra mot Jerusalem.
52 En dag skickade han budbärare framför sig för att de skulle skaffa husrum i en samarisk by.
53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem tog man honom för att vara en judisk pilgrim och ville inte ha med honom att göra.
54 När de båda lärjungarna Jakob och Johannes fick reda på vad som hänt, blev de upprörda och sa: Mästare, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem, så som Elia gjorde?
55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.
56 Sedan gick de vidare till en annan plats.
57 Medan de var på väg sa någon till Jesus: Jag vill följa dig vart du än går.
58 Men Jesus svarade: Kom ihåg att jag inte ens har ett ställe där jag kan vila mitt huvud. Rävarna har sina lyor, och fåglarna har sina bon, men Människosonen är hemlös här på jorden.
59 Till en annan man sa han: Följ mig, och bli min lärjunge! Mannen svarade: Ja, men jag vill vänta tills min far dött.
60 Då svarade Jesus: Låt den som saknar det eviga livet syssla med sådant. Din uppgift är att predika om Guds rike för hela världen.
61 En annan sa: Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.
62 Men Jesus sa till honom: Den som låter sig lockas bort från det arbete jag planerar för honom, passar inte i Guds rike.
Lukas 9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus sänder ut sina tolv lärjungar
(Matt 10:9-14; Mark 6:7-12)
9 Jesus kallade samman de tolv och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar. 2 Sedan sände han ut dem för att förkunna Guds rike och för att bota sjuka.
3 Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och ingen extra skjorta. 4 När ni kommer in i ett hus, stanna då där tills ni vandrar vidare därifrån. 5 Men om människorna i en stad inte vill ta emot er, så gå bara därifrån och skaka stadens damm av era fötter. Det ska vittna mot dem.”
6 Så började de att vandra från plats till plats och spred evangeliet och botade sjuka.
Ryktet om Jesus gör Herodes orolig
(Matt 14:1-2; Mark 6:14-16)
7 När tetrarken Herodes fick höra talas om allt detta som hände, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda. 8 Några sa att det var Elia[a] som visade sig, och andra att någon av de gamla profeterna hade uppstått.
9 Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men vem är denne som jag hör sådant här om?” Och han försökte få träffa Jesus.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Joh 6:1-13)
10 Apostlarna kom nu tillbaka och rapporterade till Jesus allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till en stad som hette Betsaida, 11 men folket fick reda på det och följde efter. Och han tog emot folket och talade till dem om Guds rike och botade alla som behövde hjälp.
12 När det började bli kväll kom de tolv till honom och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. Här i denna ödemark finns det ju ingenting.”
13 Men Jesus svarade: ”Ge dem mat, ni själva!”
De sa: ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar, om vi nu inte ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna.” 14 Det var omkring 5 000 män[b] där. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på femtio personer”, sa han till lärjungarna. 15 Då gjorde de som han sa och lät alla slå sig ner.
16 Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han dem och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket. 17 Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv korgar.
Petrus kallar Jesus för Messias
(Matt 16:13-16; Mark 8:27-29)
18 En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans lärjungar var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folkmassorna att jag är?”
19 ”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia[c]. Andra säger att någon av de gamla profeterna har uppstått från de döda.”
20 Då frågade han dem: ”Vem säger ni att jag är?”
Petrus svarade: ”Guds Messias.”
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
(Matt 16:20-23; Mark 8:30-33)
21 Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon 22 och sa: ”Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda, bli dödad och uppstå på den tredje[d] dagen.”
Lärjungeskapets krav
(Matt 16:24-28; Mark 8:34—9:1)
23 Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill följa mig, måste han förneka sig själv, varje dag ta sitt kors och följa mig. 24 Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska rädda det. 25 Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt går evigt förlorad? 26 Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska Människosonen skämmas för, när han återvänder i sin och sin Faders och de heliga änglarnas härlighet. 27 Men jag säger er en sanning: några av er som står här kommer inte att dö förrän de har sett Guds rike.[e]”
Jesus förvandlas på berget
(Matt 17:1-13; Mark 9:2-13)
28 Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be. 29 Medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita. 30 Två män stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,[f] 31 som visade sig i härlighet och talade om Jesus uttåg som han skulle fullborda i Jerusalem.
32 Petrus och de båda andra hade somnat djupt, men nu vaknade de och fick se Jesus härlighet och de två männen som stod där med honom. 33 När de skulle lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det är gott att få vara här! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.” Han visste inte vad han sa.
34 Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev förskräckta. 35 Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde[g]. Lyssna på honom!” 36 Och när rösten hade tystnat fann de Jesus ensam kvar.
Men hans lärjungar höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
(Matt 17:14-19; Mark 9:14-29)
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av mycket folk. 38 Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn. 39 En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom. 40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den onda anden, men de kunde inte.”
41 ”Detta trolösa och förvridna släkte!” svarade Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.” 42 Och medan pojken var på väg, kastade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus talade strängt till den orena anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla blev förundrade över Guds storhet.
Jesus förutsäger för andra gången att han ska dö
(Matt 17:22-23; Mark 9:30-32)
Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina lärjungar:
44 ”Lyssna noga på vad jag nu säger: Människosonen ska bli förrådd och överlämnad till människorna.” 45 Men de förstod inte vad han talade om. Det var fördolt för dem, så att de inte förmådde att fatta det, och de vågade inte fråga vad han menade.
Jesus förklarar vem som är störst
(Matt 18:1-5; Mark 9:33-37)
46 Lärjungarna började nu diskutera med varandra om vem av dem som var störst. 47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras hjärtan. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig 48 och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. Den som är minst bland er, han är störst.”
Lärjungarna förbjuder en man att göra under i Jesus namn
(Mark 9:38-40)
49 Johannes sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”
50 Då sa Jesus till honom: ”Låt honom hålla på, för den som inte är emot er, han är för er.”
Motstånd i Samarien
51 Den tid hade nu kommit då Jesus skulle stiga upp till himlen, och han beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.
52 Han skickade budbärare i förväg, och de gick in i en samarisk[h] by för att förbereda för hans ankomst. 53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.
54 När lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sa de: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”[i] 55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[j] 56 Sedan gick de vidare till en annan by.
Priset för att följa Jesus
(Matt 8:19-22)
57 Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”
58 Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.”
59 Till en annan sa han: ”Kom och följ mig!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[k]
60 Då sa Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda. Gå du och förkunna Guds rike.”
61 En annan man sa: ”Jag ska följa dig, Herre, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”
62 Då sa Jesus: ”Den som ser sig om efter att ha satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”
Footnotes
- 9:8 Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 9:14 Och ett okänt antal kvinnor och barn, se Matt 14:21.
- 9:19 Jfr 2 Kung 2:1-11.
- 9:22 Se not till Matt 12:40.
- 9:27 Detta syftar antagligen på det som Petrus, Jakob och Johannes fick vara med om i de följande verserna.
- 9:30 Se not till Matt 17:3.
- 9:35 Min utvalde, jfr min älskade Son…min glädje, Matt 17:5.
- 9:52 Samarien låg mellan Galileen och Judeen. Invånarna var judar som uppblandats med andra folk. Det rådde fiendskap mellan dem och judarna.
- 9:54 En del handskrifter tillägger: så som Elia gjorde. Jfr 2 Kung 1:10,12.
- 9:55 En del handskrifter tillägger: Ni vet inte vilken slags ande ni är inspirerade av. 56 Människosonen har inte kommit för att förstöra människoliv, utan för att rädda dem.
- 9:59 Mannens far var antagligen död och begraven, men seden var att efter ungefär ett år begrava benen på ett speciellt ställe i gravväggen. Om det var denna senare begravning han väntade på, bad han om en tid upp till ett år.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.