Mika 7
Svenska Folkbibeln
Israels förfall och nöd
7 Ve mig! Det är med mig
som när frukten är insamlad om sommaren,
som när efterskörden efter vinbärgningen är slut.
Ingen druvklase mer finns att äta,
inget tidigt fikon som jag har längtat efter.
2 De fromma är försvunna från jorden,
ingen bland människorna är ärlig.
Alla ligger de på lur efter blod,
var och en vill fånga den andre i sitt nät.
3 Deras händer är skickliga att göra det onda.
Fursten begär gåvor
och domaren mutor.
Den mäktige kräver öppet vad han har begär till.
Så gör de gemensam sak.
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
den ärligaste värre än en törnhäck.
Det kommer en dag för dina väktare,
din räkenskapsdag.
Då grips de av förvirring.
5 Tro inte på någon vän,
lita inte på någon förtrogen.
För henne som vilar i din famn
måste du vakta din muns dörrar.
6 Ty sonen föraktar sin far,
dottern trotsar sin mor,
sonhustrun sin svärmor,
och var och en har sin egen familj till fiender.
Israels upprättelse
7 Men jag, jag skall skåda efter Herren,
jag skall hoppas på min frälsnings Gud.
Min Gud skall höra mig.
8 Gläd dig inte över mig, du min fiende.
Om jag har fallit, skall jag resa mig igen.
Om jag sitter i mörkret,
är Herren mitt ljus.
9 Eftersom jag har syndat mot Herren
skall jag bära hans vrede,
till dess att han tar sig an min sak och skaffar mig rätt.
Han skall föra mig ut i ljuset,
och jag skall se hans rättfärdighet.
10 Min fiende skall se det
och täckas av skam,
han som sade till mig:
"Var är nu Herren, din Gud?"
Mina ögon skall se på honom,
hur han trampas ner som smuts på gatan.
11 En dag skall dina murar byggas upp.
På den dagen skall dina gränser vidgas.
12 På den dagen skall man komma till dig
från Assur och från Egyptens städer,
från Egypten och ända till floden,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Men jorden skall bli en ödemark
för sina invånares skull.
Det blir frukten av deras gärningar.
Bön och lovsång
14 Vakta med din stav ditt folk,
din arvedels hjord,
som bor avskild i skogen,
mitt i ett fruktbart land.
Låt den gå i bet i Basan och i Gilead
som under forna dagar.
15 Liksom i de dagar då du drog ut ur Egyptens land,
skall jag låta dem se underbara ting.
16 Hednafolken skall se det och komma på skam,
med all sin makt.
De skall lägga handen på munnen,
deras öron skall bli döva.
17 De skall slicka stoftet som ormar,
likt markens kräldjur.
Med bävan skall de överge sina hålor,
skräckslagna skall de söka Herren, vår Gud.
För dig skall de frukta.
18 Vem är en Gud som du,
som förlåter missgärning
och inte tillräknar överträdelse
för kvarlevan av sin arvedel.
Han håller inte fast vid sin vrede för evigt,
ty han har behag till nåd.
19 Han skall åter förbarma sig över oss
och trampa på våra missgärningar.
Du skall kasta alla deras synder i havets djup.
20 Du skall bevisa trofasthet mot Jakob
och nåd mot Abraham,
så som du med ed lovade våra fäder
i forntidens dagar.
Mika 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Landets förfall
7 Ve mig!
Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
2 De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
3 Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[a]
4 Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
och förvirring drabbar folket.
5 Lita inte på din nästa,
förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
till kvinnan i din famn!
6 Sonen föraktar sin far,
dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
och en man ska finna fiender i sitt eget hus.
7 Men jag vill se upp till Herren
och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.
Israel reser sig
8 Gläds inte över mig, min fiende,
för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
9 Jag har syndat mot Herren
och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
och höljas i skam,
hon[b] som sa till mig:
”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
när hon trampas ner som smuts på gatan.
11 Den dagen ska komma
då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12 Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13 Jorden ska läggas öde
för sina invånares
och deras gärningars skull.
Bön och lovprisning
14 Valla ditt folk med din stav,
din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
som en gång för länge sedan.
15 ”Låt oss få se under
som vid ditt uttåg ur Egypten.”[c]
16 Folken ska se det
och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18 Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
för så länge sedan.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.