Add parallel Print Page Options

Landet ska byggas upp igen

1-2 Allt är hopplöst. Det är lika svårt att finna en ärlig man som det är att finna druvor och fikon när skördetiden är över. Inte en druvklase att äta och inte ett enda fikon, hur mycket jag än letar. De goda har försvunnit från jordens yta, och inte en enda rättfärdig finns kvar. Alla är mördare och vänder sig till och med mot sina egna bröder.

De använder båda sina händer till onda gärningar, och de gör det skickligt. Både landshövdingar och domare tar mutor. De rika betalar dem och kräver något i utbyte. Rättvisa finns inte längre bland dem.

Den bäste bland dem är behaglig som ett törnsnår, och den renhårigaste bland dem som en taggig häck. Men dagen för domen närmar sig. Stunden för straffet är snart inne. De kommer att drabbas av förvirring, terror och undergång.

Lita inte på någon, inte på din bäste vän och inte ens på din hustru!

Sonen föraktar sin far, dottern sätter sig upp mot sin mor och sonhustrun förbannar sin svärmor. Ja, man ska finna fiender i sitt eget hus.

Men jag vill se upp till Herren och vänta hjälp från honom. Jag väntar att Gud ska rädda mig, att han ska höra mitt rop.

Gläds inte över mig, mina fiender, för även om jag faller ska jag resa mig igen! När jag sitter i mörkret ska Herren själv vara mitt ljus.

Jag ska ha tålamod när Herren straffar mig, för jag har syndat mot honom. Sedan ska han försvara mig mot mina fiender och straffa dem för allt ont de har gjort mot mig. Gud ska föra mig ut ur mörkret och in i ljuset, och jag ska få se hans godhet.

10 Då ska mina fiender få se att Gud är med mig och skämmas för att de hånat mig och sagt: Var är nu din Gud? Jag ska med egna ögon få se dem trampas till marken.

11 Dina städer, Guds folk, ska byggas upp på nytt och bli mycket större och mer blomstrande än förr.

12 Invånare från många länder ska komma och betyga dig sin vördnad: från Assyrien till Egypten och från Egypten till Eufrat, från hav till hav och från berg till berg.

13 Men alla andra länder ska ligga öde på grund av folkens ondska.

14 Herre, kom och regera över ditt folk! Led din hjord, låt den leva i frid och ro och låt den få njuta av de gröna ängarna i Basan och Gilead, som den gjorde för länge sedan.

15 Ja, svarar Herren. Jag ska göra stora under bland er, precis som jag gjorde när jag förde er ut ur slaveriet i Egypten.

16 Hela världen ska stå där förvånad inför vad jag ska göra för dig och känna sig besvärad och maktlös. Människor ska stå i tyst förundran och varken kunna tala eller höra.

17 De ska kräla på marken som ormar, som maskar ska de krypa ut ur sina hål. De ska komma skräckslagna ur sina fästningar för att möta Herren Gud. De ska med fruktan och bävan stå inför honom.

18 Var finns en sådan Gud som du, som förlåter de överlevandes synder? Du kan inte fortsätta att vara vred på ditt folk, för du älskar att vara barmhärtig.

19 Än en gång ska du ha fördrag med oss. Du ska trampa våra synder under dina fötter. Du ska kasta dem i havets djup.

20 Du ska välsigna oss, som du lovade Jakob. Du ska bevisa oss din kärlek som du lovade vår fader Abraham för så länge sedan!

Landets förfall

Ve mig!
    Jag är som fruktplockare
och druvskördare efter skördetiden:
    Inte en druvklase finns att äta
och inte ett enda efterlängtat fikon.
    De fromma har försvunnit från landet,
och ingen ärlig människa finns kvar.
    Alla ligger de på lur för att mörda
och fånga någon annan i sina nät.
    Med båda händerna
är de beredda att begå onda gärningar,
    fursten vill ha gåvor
och domaren tar mutor,
    den mäktige dikterar vad han önskar.
På det viset blir allting förvridet.[a]
    Den bäste bland dem är som ett törnsnår,
och den ärligaste bland dem som en taggig häck.
    Den dag som dina väktare förutsagt är inne,
dagen då Gud ska besöka dig,
    och förvirring drabbar folket.
Lita inte på din nästa,
    förtrösta inte på en vän,
var försiktig med vad du säger
    till kvinnan i din famn!
Sonen föraktar sin far,
    dottern sätter sig upp mot sin mor
och sonhustrun mot sin svärmor,
    och en man ska finna fiender i sitt eget hus.

Men jag vill se upp till Herren
    och vänta på min frälsnings Gud.
Min Gud ska höra mig.

Israel reser sig

Gläds inte över mig, min fiende,
    för även om jag har fallit
ska jag resa mig igen.
    När jag sitter i mörkret
ska Herren vara mitt ljus.
Jag har syndat mot Herren
    och måste uthärda hans vrede
till dess han tar sig an min sak
    och skaffar mig rätt.
Han ska föra mig ut i ljuset,
    och jag ska få se hans rättfärdighet.
10 Då ska min fiende få se det
    och höljas i skam,
hon[b] som sa till mig:
    ”Var är nu Herren, din Gud?”
Jag ska med egna ögon få se
    när hon trampas ner som smuts på gatan.

11 Den dagen ska komma
    då dina murar byggs upp,
och den dagen ska dina gränser vidgas.
12     Den dagen ska man komma till dig
från Assyrien och Egyptens städer,
    från Egypten till Eufrat,
från hav till hav och från berg till berg.
13     Jorden ska läggas öde
för sina invånares
    och deras gärningars skull.

Bön och lovprisning

14 Valla ditt folk med din stav,
    din hjord, din arvedel,
som bor ensam i skogen,
    mitt i ett bördigt land.
Låt dem få beta i Bashan och Gilead,
    som en gång för länge sedan.

15 ”Låt oss få se under
    som vid ditt uttåg ur Egypten.”[c]

16 Folken ska se det
    och komma på skam i all sin makt.
De ska lägga handen på munnen,
    och deras öron ska bli döva.
17 De ska slicka stoft som ormar,
    som markens kräldjur.
Darrande ska de komma ut ur sina fästen,
    skräckslagna inför Herren, vår Gud,
och frukta för dig.
18     Vem är en sådan Gud som du,
som utplånar skuld och förlåter synd
    hos dem som finns kvar av hans arvedel?
Hans vrede består inte för evigt,
    för vad han vill är nåd.
19 Än en gång ska han
    förbarma sig över oss,
trampa på våra synder
    och kasta våra missgärningar i havets djup.
20 Du ska visa Jakob trohet
    och Abraham nåd,
som du med ed lovade våra förfäder
    för så länge sedan.

Footnotes

  1. 7:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 7:10 Fiendefolket personifieras som en kvinna.
  3. 7:15 I grundtexten är det svårt att se vem som åsyftas; det kan också vara Herren som talar: Som när du drog ut ur Egypten ska jag låta honom se under.