Psalm 116

Lovsång för räddning ur dödsfara

Jag har Herren kär,
    ty han hör min röst, mitt rop om nåd.
Han har vänt sitt öra till mig,
    i hela mitt liv skall jag åkalla honom.
Dödens band omslöt mig,
    dödsrikets ångest grep mig,
jag kom i nöd och bedrövelse.
Men jag åkallade Herrens namn:
    "O, Herre, rädda min själ!"

Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren bevarar enkla människor,
    jag var i elände och han frälste mig.
Vänd åter till din ro, min själ,
    ty Herren har varit god mot dig.
Du har räddat min själ från döden,
mitt öga från tårar, min fot från fall.
Jag skall vandra inför Herren
    i de levandes land.
10 Jag tror, därför talar jag,
    jag som plågades svårt,
11 jag som sade i min ångest:
    "Alla människor är lögnare."

12 Hur skall jag kunna återgälda Herren
alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill ta frälsningens bägare
    och åkalla Herrens namn.
14 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk.

15 Dyrbar i Herrens ögon
    är hans frommas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina band.
17 Åt dig vill jag offra lovets offer,
    Herrens namn vill jag åkalla.
18 Jag vill infria mina löften till Herren
inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.
Halleluja!

Tacksägelse för räddning från en säker död

116 Jag älskar Herren,
    för han har hört min röst och mina böner.
Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
    Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

Dödens snaror omslöt mig,
    dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
    nöd och förtvivlan kom över mig.
Då ropade jag på Herrens namn:
    Herre, rädda mitt liv!”

Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren beskyddar de okunniga.
    Jag var nere, och han räddade mig.

Nu kan min själ komma till ro på nytt,
    för Herren har varit god mot mig.

Du har räddat mig från döden,
    mina ögon från tårar
    och mina fötter från att snava.
Jag får leva inför Herren
    i de levandes länder.

10 Jag trodde när jag sa:
    ”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
    ”Alla människor är lögnare.”

12 Men vad kan jag nu göra för Herren
    som tack för all hans godhet mot mig?

13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
    och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren.

15 För hans frommas död
    är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
    du har befriat mig från mina bojor.

17 Jag vill ge dig ett tackoffer
    och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

Footnotes

  1. 116:15 Se Ps 72:14.