Psalm 137

Vid Babels floder

Vid Babels floder
    där satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion.
I pilträden som fanns där
    hängde vi upp våra harpor.
Ty de som höll oss fångna bad oss sjunga.
De som plågade oss bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
i främmande land?
Om jag glömmer dig, Jerusalem,
    må min högra hand glömma att spela.[a]
Min tunga må fastna i gommen
    om jag inte tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem
    vara min högsta glädje.

Herre, kom ihåg Edoms barn på Jerusalems dag,
hur de ropade: "Riv ner, riv ner
    ända till grunden!"
Du Babels dotter, dömd till undergång,
salig är den som får vedergälla dig
    för allt vad du har gjort oss.
Salig är den som griper dina späda barn
och krossar dem mot klippan.

Footnotes

  1. Psaltaren 137:5 glömma att spela Ordagrant: "glömma".

Vid Babels floder

137 Vid Babylons floder satt vi och grät,
    när vi tänkte på Sion.
Vi hängde upp våra harpor i pilträden,
för de som höll oss fångna bad oss sjunga,
    våra förtryckare[a] krävde glädjesånger av oss:
    ”Sjung för oss en sång från Sion!”

Men hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
    i ett främmande land?
Om jag glömmer dig, Jerusalem,
    så låt min högra hand glömma att spela[b].
Låt min tunga fastna i gommen,
    om jag inte tänker på Jerusalem
som min största glädje.

Herre, tänk på Jerusalems dag,
    hur edoméerna ropade:
    ”Riv ner det! Jämna det med marken!”
Du Babylons dotter, du fördärvade,
    lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
Lycklig är den som tar dina spädbarn
    och krossar dem mot klipporna.

Footnotes

  1. 137:3 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 137:5 spela finns inte i grundtexten.