Psalm 139

Herren vet allt och är överallt

För sångmästaren, en psalm av David.

Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
Om jag sitter eller står, vet du det,
    du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Om jag går eller ligger, utforskar du det,
med alla mina vägar är du förtrogen.
Innan ett ord är på min tunga,
    vet du, Herre, allt om det.
Du omsluter mig på alla sidor
    och håller mig i din hand.
En sådan kunskap är mig alltför underbar,
den är så hög att jag ej kan förstå den.

Vart skall jag gå för din Ande,
    vart skall jag fly för ditt ansikte?
Om jag far upp till himlen, är du där,
bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där.
Tar jag morgonrodnadens vingar,
    gör jag mig en boning ytterst i havet,
10 skall också där din hand leda mig
    och din högra hand fatta mig.
11 Om jag säger: "Må mörker falla över mig
och ljuset bli natt omkring mig",
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
    natten skall lysa som dagen
och mörkret vara som ljuset.

13 Du har skapat mina njurar,
    du sammanvävde mig i moderlivet.
14 Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad.
Ja, underbara är dina verk,
    min själ vet det så väl.
15 Benen i min kropp var ej osynliga för dig,
när jag formades i det fördolda,
    när jag bildades i jordens djup.
16 Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster.
Alla mina dagar blev skrivna i din bok,
de var bestämda
    innan någon av dem hade kommit.

17 Hur outgrundliga[a] är inte för mig dina tankar, Gud,
hur stor är inte deras mångfald!
18 Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen.
När jag vaknar är jag ännu hos dig.

19 Gud, om du ändå ville döda de ogudaktiga!
Låt de blodtörstiga vika ifrån mig,
20 de som talar om dig med svek i sinnet,
de som har fört dina städer i fördärv.
21 Skulle jag inte hata dem som hatar dig, Herre?
Skulle jag inte känna leda vid dem
    som står dig emot?
22 Jag hatar dem med starkaste hat,
    mina fiender har de blivit.

23 Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta,
pröva mig och känn mina tankar.
24 Se till om jag är på en olycksväg
    och led mig på den eviga vägen.

Footnotes

  1. Psaltaren 139:17 outgrundliga Annan översättning: "dyrbara".

Guds allvetande och allestädes närvaro

139 För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
Du vet om jag sitter eller står.
    Även om du är långt borta från mig
    vet du vad jag tänker.
Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
    Du vet om allt som jag företar mig.
Redan innan jag har ett ord på min tunga
    vet du, Herre, vad jag tänker säga.
Du omsluter mig på alla sidor,
    och du håller din hand över mig.
Att veta detta är förunderligt för mig,
    mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
    Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
Om jag far upp till himlen är du där,
    och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
    eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10 kommer din hand att leda mig,
    din starka hand att gripa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig
    och ljuset omkring mig att bli natt,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
    utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13 Du skapade organen inne i min kropp,
    du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
    att jag är så underbart skapad!
    Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
    när jag formades i det tysta,
    när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
    I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
    innan någon av dem började.[a]

17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
    Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
    är jag fortfarande hos dig.

19 Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
    avlägsna de blodtörstiga från mig!
20 De som talar svekfullt om dig,
    de som har missbrukat dina städer.[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
    avsky dem som reser sig mot dig?
22 Jag hatar dem starkt,
    de är mina fiender.

23 Granska mig, Gud!
    Känn mitt innersta och pröva mig,
    känn mina oroliga tankar!
24 Se om min väg leder bort från dig,
    och led mig på den eviga vägen.

Footnotes

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.