Add parallel Print Page Options

Länge leve fredskungen

72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.

Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.

När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.

Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.

Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.

Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!

Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.

Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.

Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.

10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.

11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!

12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.

13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.

14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.

15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.

16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.

17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.

18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!

19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!

20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)

Den rättfärdige kungen

72 Av Salomo.

Gud, ge kungen din rättvisa,
    åt kungasonen din rättfärdighet!
Han ska döma ditt folk rättfärdigt,
    dina betryckta med rättvisa.

Bergen ska lyfta fram frid åt folket
    och höjderna rättfärdighet.
Han ska försvara de betryckta,
    rädda de fattigas barn
    och krossa deras förtryckare.
De ska frukta dig[a] så länge solen och månen består,
    från generation till generation.
Han ska bli som ett regn över nyslagna fält,
    som en regnskur som vattnar jorden.
Den rättfärdige ska blomstra under hans tid
    och stor fred råda tills månen inte längre finns.

Hans välde ska sträcka sig från hav till hav,
    från floden[b] till jordens ändar.
De som bor i öknen ska böja sig för honom,
    och hans fiender ska slicka stoft.
10 Kungar från Tarshish och avlägsna kuster ska betala skatt,
    och kungar från Saba och Seba ska komma med sina gåvor.
11 Alla kungar ska buga sig för honom
    och alla folk tjäna honom.

12 Han räddar den fattige som ropar
    och den betryckte som inte har någon som hjälper.
13 Han känner medlidande med den svage och behövande
    och räddar de fattigas liv.
14 Han befriar dem från våld och förtryck,
    för deras blod är dyrbart i hans ögon.

15 Må han leva länge och få guld från Saba.
    Må man alltid be för honom
    och välsigna honom dagen lång.
16 Låt det bli rika skördar i landet,
    så att de vajar på bergstopparna.
Låt dess frukter frodas som Libanons skogar
    och åkerns kärvar stå täta som markens gräs.[c]
17 Låt kungens namn bestå för evigt,
    leva vidare så länge solen finns till.

Alla folk ska bli välsignade genom honom,
    alla folk kommer att kalla honom välsignad.

18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud,
    han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans stora namn i evighet!
    Hela jorden ska fyllas av hans härlighet!
Amen, amen!

20 Här slutar bönerna av David, Jishajs son.

Footnotes

  1. 72:5 Enligt bl.a. Septuaginta och Vulgata: Han (kungen) ska bestå/må han bestå så länge…
  2. 72:8 Det är floden Eufrat som avses.
  3. 72:16 Innebörden i versens sista del är okänd i grundtexten.