Psaltaren 73
Svenska 1917
73 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.
2 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;
3 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.
4 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.
5 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.
6 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.
7 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.
8 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.
9 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;
10 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.
11 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»
12 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.
13 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;
14 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.
15 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.
16 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,
17 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.
18 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.
19 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.
20 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.
21 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.
23 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.
24 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.
25 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.
26 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.
27 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.
28 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.
Psaltaren 73
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tredje boken
(73—89)
Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön
73 En psalm av Asaf.
Gud är sannerligen god mot Israel,
mot dem som har rena hjärtan.
2 Men jag höll på att snava,
mina fötter höll på att tappa fästet.
3 Jag var avundsjuk på de högmodiga
då jag såg de gudlösas framgång.
4 De slipper svårigheter ända fram till sin död,
de är friska och välmående.
5 De råkar inte i människans nöd
och plågas inte som andra.
6 Därför är högfärd deras halsband,
och våld deras kläder.
7 Ur deras fetma tittar ögonen fram,
deras fantasier har ingen gräns.
8 De talar föraktfullt och ondsint.
De är högfärdiga och förtrycker andra.
9 De gör anspråk på himlen
och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
Skulle den Högste ha den kunskapen?”
12 Så är det med de gudlösa,
ostörda ökar de alltid sin rikedom.
13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
bestraffats var morgon.
15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
och insåg hur det går med dessa till slut.
18 Du låter dem vandra på en hal väg,
störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
Du, Herre, reser dig
och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]
21 När mitt hjärta var bittert
och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
som ett djur inför dig.
23 Ändå är jag alltid hos dig,
och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
Och när jag har dig,
önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
men Gud är min inre klippa och min del för evigt.
27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
och jag vill berätta om alla dina gärningar.
Footnotes
- 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
- 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
- 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.