Psaltaren 90
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Gud och människan
En bön av gudsmannen Mose.90 Herre, så länge människan funnits har du varit vår tillflykt!
2 Innan bergen skapades, innan jorden formades, fanns du, Gud, utan början och utan slut.
3 Du talar och människan blir åter jord.
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen! Ja, de är som en enda timme!
5-6 Vi sveper fram på tidens vågor, lika snabbt som en rasande flod, och vi försvinner lika snabbt som en dröm när man vaknar. Vi liknar gräset, som växer upp och är grönt på morgonen men som vissnar ner och dör innan kvällen.
7 Ja, genom din vrede förgås vi, och snabbt är det ute med oss.
8 Vår synd ligger öppen för dig, ja, till och med våra mest hemliga synder har du dragit fram i ljuset.
9 Inte undra på att åren känns långa och tunga när du blir vred på oss, och att alla våra dagar är fyllda av suckar!
10 Vi blir sjuttio år, en del kanske till och med blir åttio. Men också våra bästa år är ofta tomma och problemfyllda. Snart försvinner de och vi är borta.
11 Vem kan förstå hur väldig din vrede är? Vem av oss fruktar dig som han borde?
12 Lär oss att räkna våra dagar, och lär oss förstå hur korta de är. Hjälp oss att använda dem på bästa sätt.
13 Herre, kom och välsigna oss! Eller hur länge tänker du dröja? Var inte förargad på oss längre!
14 Visa oss din godhet i vår tidigaste ungdom, ja, ge oss glädje till livets slut.
15 Ge oss glädje som uppväger alla de olyckor som har drabbat oss! Byt de onda åren mot goda.
16 Låt oss få se dina under igen. Låt våra barn få se din härlighet och de kraftgärningar som du visade under gångna tider.
17 Ja, Herre, vår Gud, visa oss din godhet och låt oss bli framgångsrika i allt vad vi gör!
Psaltaren 90
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Fjärde boken
(90—106)
Guds evighet, människans förgänglighet
90 En bön av gudsmannen Mose.
Herre, du har varit vår tillflykt
från generation till generation.
2 Innan bergen föddes, innan du frambringade jorden och världen,
fanns du, Gud, från evighet till evighet.
3 Du låter människan bli jord igen
och säger: ”Vänd åter, människobarn!”
4 Tusen år är för dig bara som gårdagen som gick,
som en enda timme i natten.
5 Du sveper bort dem,
de är som en sömn om morgonen,
de försvinner som gräset,
6 som växer upp på morgonen
men vissnar och torkar ut innan kvällen.
7 Genom din vrede förgås vi,
vi förskräcks av din vredes glöd.
8 Du lägger fram våra synder inför dig,
våra hemliga synder drar du fram i ljuset.
9 Våra dagar försvinner under din vrede,
vi slutar våra år med en suck.
10 Vi blir sjuttio år,
kanske åttio, om krafterna räcker.
Men våra flyende[a] år är möda och besvär.
Snart har de försvunnit, och vi är borta.
11 Vem känner din vredes styrka,
vem fruktar att drabbas av din förbittring?[b]
12 Lär oss att inse hur få våra dagar är,
så att vi får visa hjärtan.
13 Herre, kom åter! Hur länge ska detta vara?
Förbarma dig över dina tjänare!
14 Mätta oss med din nåd var morgon,
så att vi får sjunga och glädjas i alla våra dagar.
15 Ge oss glädje lika många dagar som du har plågat oss,
lika många år som vi har sett det onda.
16 Låt dina tjänare få se dina gärningar
och deras barn din härlighet.
17 Herre, vår Gud, visa oss din godhet
och ge oss framgång i allt vad vi gör.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.