Psalm 95

Uppmaning till tillbedjan och lydnad

Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
Låt oss träda fram inför hans ansikte med tacksägelse,
höja jubel till honom med lovsång!
Ty Herren är en stor Gud,
    en stor konung över alla gudar.
Han har jordens djup i sin hand,
    och bergens höjder är hans.
Hans är havet, ty han har gjort det,
och det torra har hans händer format.
Kom, låt oss falla ner och tillbe,
    låt oss böja knä för Herren, vår skapare.
Ty han är vår Gud
    och vi är folket i hans hjord,
fåren som står under hans vård.

I dag, om ni hör hans röst,
så förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
som på Massas dag i öknen,
där era fäder frestade mig
    och satte mig på prov,
fastän de såg mina gärningar.
10 I fyrtio år väckte det släktet min avsky,
och jag sade:
    "De är ett folk som far vilse med sina hjärtan,
de vill inte veta av mina vägar."
11 Så svor jag i min vrede:
    "De skall inte komma in i min vila."

En uppmaning att hylla och lyda Herren

95 Kom, låt oss sjunga till Herrens ära,
    jubla inför vår frälsnings klippa!
Kom till honom med tacksamhet!
    Låt oss sjunga lovsånger till honom,

för Herren är en stor Gud,
    en stor kung över alla gudar.
I hans hand är jordens djup,
    och honom tillhör bergstopparna.
Hans är havet, för han har gjort det,
    och det torra landet, som hans händer har format.

Kom, låt oss tillbe, falla ner och böja knä
    inför Herren, vår skapare,
för han är vår Gud! Vi är hans folk,
    fåren i hans hjord och i hans omsorg.

Om ni idag hör hans röst:
”Förhärda inte era hjärtan,
    som vid Meriva, som den där dagen i Massa i öknen,
där era fäder satte mig på prov,
    de prövade mig, fastän de hade sett mina gärningar.
10 I fyrtio år var jag förbittrad på detta släkte,
    och jag sa:
’Detta folk far vilse i sina hjärtan.
    De känner inte mina vägar.’
11 Därför svor jag i min vrede:
    ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”